Jag är fascinerad av byggkranar. Hur de reser sig högt över marken och signalerar att här pågår utveckling. Här byggs en stad, eller snarare: Här ska staden bli tätare och större.
Luleå centrum kan inom kort få byggkranar som reser sig högre än någonsin tidigare. Flera byggherrar planerar att bygga höghus på olika håll i Luleå, bland annat på Varvet.
Det gillas inte av alla. Särskilt upprör idén om ett höghus med 15 våningar på den gamla Folkets hus-tomten. Husets belackare anför en uppsjö av argument. Allt från farhågan att huset ska sänka kvarteret i mörker. Till att vi i Luleå inte ska tro att vi är något och börja bygga höghus hur som helst, som ett annat Manhattan.
Luleå kommer aldrig att bli något Manhattan, själva tanken är befängd och ger ett löjets skimmer åt hela diskussionen. Däremot kan även en stad som Luleå satsa på ett mer levande centrum, med ett stort och livaktigt utbud av handel och kultur, där många människor möts på en liten yta.
Sådant stadsliv är förutsättningen för att Luleå ska lyckas med målsättningen att bli 10.000 fler. Alla kommer inte att vilja bo i centrum, men alla som flyttar till Luleå kommer att vilja ha ett centrum som lever. Även de som bosätter sig på Hertsön eller i Björsbyn har ett behov av att åka in till "stan".
"Stan" kan inte överleva utan människor som faktiskt bor där. Som gör de flesta av sina inköp i mindre affärer längs Storgatan. Som använder restauranger och caféer som sina vardagsrum. Som tar en promenad på Storgatan även när arbetsplatserna har tömts och mörkret har fallit. Som helt på slump eller infall kan lösa en biljett till en konsert i Kulturens hus.
Fler höghus och nya våningar på gamla hus - över huvud taget fler bostäder i Luleå centrum - innebär helt enkelt en mer levande stad. Eftersom det är människorna som ger staden liv.
Fler människor ger även staden en större trygghet. Det är inte konstigt att jag känner mig tryggare under en nattlig promenad längs avenyerna i New York än jag gör på Storgatan i Luleå nattetid. Det beror på att fler människor är i rörelse och att fler butiksfönster lyser i gatuplan. Inget är så hämmande för tryggheten som tysta, mörka och folktomma gator.
Jag menar inte att Luleå ska börja smacka upp höghus hur som helst, utan tanke på hur och var det sker. Bygget av nya höghus i Luleå kräver en genomtänkt strategi för byggandet på centrumhalvön. Det måste komma i den nya översiktsplan som kommunen just nu utformar. Det är under all kritik att översiktsplanen för Luleå tätort är från 1993. Maken till inaktuellt dokument får man leta efter.
Visst är det viktigt att bygga så att gatorna kan få ljus. Och att inte bygga bort utsikten över våra vackra vatten. Hur man bygger staden bäst är en viktig expertis och den kan arkitekter bidra med, både i kommunens tjänst och på uppdrag av byggherrarna.
Men ambitionen från politikerna, som fattar besluten som tjänstemännen har att följa, måste vara glasklar: Luleå centrum ska bli tätare så att fler människor kan bo och leva sin vardag där. Då krävs både nya höghus och att gamla hus får fler våningar än i dag.
Det finns ett nostalgiskt drag hos många som skyr nya höghus i Luleå. De längtar tillbaka till den pittoreska småstaden med låga kåkar.
Det kan man längta efter, men det är inte det Luleå jag vill se. Den pittoreska småstaden rymmer nämligen inte nog många människor. Ger inte utrymme för det utbud av kultur, nöje och handel som anstår en stad av Luleås storlek. Dagens pittoreska småstäder utvecklas ofta till sovstäder. Människor bor där men de jobbar och söker stadspulsen på andra håll.
Den rollen kan och ska inte Luleå ha. Luleå är Norrbottens regioncentrum. Med det kommer ansvaret att bygga ett tätt stadscentrum, med höghus och allt, som har förutsättningar att sjuda av liv.