Bussigt bistånd från Luleå

Tio ryssar, chaufförer och bussmekaniker, från militärstaden Severomorsk 28 kilometer från Murmansk befinner sig just nu i Luleå för att lära sig mer om att meka med eller köra de LLT-bussar som kommer att skickas till Kola. Det är bussar som inte längre behövs i Luleå. Men i Murmanskområdet behövs de. Mycket väl. En vanlig LLT-stadsbuss är registrerad för maximalt cirka 80 sittande och stående passagerare, siffran skiljer sig lite från buss till buss. Slits hårt Men de ryska chaufförerna kör hundratals personer i sina motsvarande bussar, i alla fall under rusningstrafik. Det säger sig självt att detta sliter oerhört på materielen och bussarna. Detta och väderleken i Murmanskområdet med vissa dagar mycket sträng kyla och fuktigt väder. Det behövs nya bussar. ? Inte nog med att det sliter på bussarna. Det sliter oerhört mycket på människorna också, säger Ted Birch som jobbar på Olof Palmes internationella center som är den organisation som med hjälp av biståndspengar köper in bussarna och utbildar förare och mekaniker. ? Transportsituationen är eländig, varje dag pendlar 9.000 människor på bussarna mellan Murmansk och Severomorsk. Severomorsk är den militärstad på Kolahalvön som den olyckliga ubåten Kursk, som förliste i Nordatlanten, kom ifrån. I samband med medias rapportering från den stängda staden, visade det sig att människorna där skulle ha god nytta av bättre bussar. Vad man helst önskade sig var Volvo- och Scania-bussar. Varför? Jo, de håller i det bistra klimatet och de håller värmen under den 28 kilometer långa turen mellan de båda städerna. Ser och lär I samband med att det nya linjenätet med dess stjärnmodell infördes i Luleå, minskade behovet av bussar i staden ? dessutom har LLT köpt nya bussar för att rusta upp sin vagnpark. ? Därigenom fick vi bussarna till ett förmånligt pris, säger Ted Birch. ? Inget annat anbud kunde matcha det. Det är alltså därför som de tio ryssarna och tolken Pavel Zaikov nu befinner sig i Luleå för att lära sig ta hand om och köra bussarna. Visserligen är ingen av dem nybörjare när det gäller att köra buss, men bussar med svenska automatväxellådor är något helt nytt. Där måste de lära om och lära nytt. Otroligt viktigt i sammanhanget är det arbete som Sigurd Blomqvist från Frivilliga automobilkåren lägger ner. Hans organisation har varit mellanhand och sköter en stor del av det arbete som måste till innan bussarna kan rulla på vägarna på Kola. Skapar relationer Organisationen Olof Palmes internationella center har också bitankar när det gäller arbetet med förbättrad kommunikation för Kolaborna. Sålunda är Metall i Luleå och Transport inblandat i arbetet. ? Meningen är dels att visa i Ryssland hur man bygger upp en demokratisk fackförening men även att facken i Sverige får insikt i hur det fungerar i Ryssland och får personliga kontakter med ryssar. ? Utöver biståndet är tanken att fackliga långsiktiga relationer ska byggas upp tack vare detta bussprojekt, säger Metallfackets ordförande i Luleå Lennart Thörnlund. Förhoppningsvis kommer bussarna att kunna levereras till Kola innan jul ... efter att en hel del rysk byråkrati har forcerats. De ansvariga hoppades nämligen att eftersom bussleveranserna bör kunna räknas som humanitärt bistånd, skulle de slippa kostnaderna för tullhantering. ? Vi har haft en del byråkratiskt krångel, erkänner Ted Birch. ? Men nu finns alla papper på en myndighet i Moskva och även om jag inte vet hur lång tid det tar nu, så hoppas jag på leverans innan jul.

Bussigt bistånd från Luleå

Över 100 personer i en LLT-buss.Då är det trångt.Men så är verkligheten för bussresenärerna som pendlar mellan Severomorsk och Murmansk på Kolahalvön. Det är lätt att förstå att de LLT-bussar som kommer att skickas till området kommer att vara välkomna.

Över 100 personer i en LLT-buss.
Då är det trångt.
Men så är verkligheten för bussresenärerna som pendlar mellan Severomorsk och Murmansk på Kolahalvön. Det är lätt att förstå att de LLT-bussar som kommer att skickas till området kommer att vara välkomna.