En dryg mil utanför Luleå ligger Kallax, en by som har blivit känd för sin tillverkning av surströmming både i Luleå och resten av Sverige.
Surströmmingen började tillverkas i ett salteri 1949 i Kallax. Men flera år senare, 1980, flyttades produktionen av surströmming till Kalix.
Ett beslut som tog emot lite hos en del bybor.
– Vi satt här i tio år och hade årsmöte i bygdegårdsföreningen. Åt Kallaxströmming från Kalix och till slut började vi säga att vi ska börja tillverka surströmming själva, säger Ulf Lindgren.
Och 1990 tog de beslutet att börja tillverka surströmming i Kallax till byborna i Kallax. Runt 20 personer deltog på mötet där de pratade om vilken utrustning de behövde, när de skulle börja och hur alla processer skulle fungera – men den största diskussionen som de kom att prata om var ambitionen.
– Det var en lång diskussion, men vi landade i att vi ska göra surströmmingens Rolls Royce. Det här ska bli något speciellt som världen pratar om och de viktigaste beslutsfattarna ska komma hit och käka surströmming.
De satte även upp massa regler. Bestämde att burkarna skulle numreras och att strömmingen skulle jäsa i ekfat istället för plastkar.
Ulf Lindgren var en av de som var med från början tillsammans med Svante Wiklund och Anders Landelius. De minns tillbaka till början och vad som hänt under resans gång när vi träffar de ute i Kallax en solig sommardag.
Och det var många som inte trodde att de skulle stå här 30 år senare och fortfarande tillverka surströmming. Ulf Lindgren berättar att det var många som gav en honom klapp på axeln när de startade upp och sade "att det blir säkert bra någon gång".
– Men det säger ingen längre, säger Lindgren och skrattar.
Intresset för surströmmingen i Kallax har istället vuxit under åren. De började med att göra 100 burkar, men med åren ökade antalet och i dag gör de 1 000 numrerade burkar.
– Det antalet har vi hållit och vi kommer inte göra en burk mer, säger Lindgren.
Blir det en kölista?
– Det är klart att det blir. Vi försöker att alla får en burk och att ingen blir utan, även fast det blir en kölista.
Men lockar det inte att göra mer?
– Jo. Min fru som jobbar på bank har surrat nästan varje år att vi måste göra mer. Vi skulle kunna sälja hur mycket som helst, men vi gör de här och man måste vara bybo för att kunna boka burkar. Gör man mer blir det jobbigt, 1 000 burkar kan man fiska en gång om man har tur.
Alla som lyckas knipa åt sig en burk surströmming måste betala för den. Byn får därmed in bra med pengar som gör att ingen behöver sälja lotter för att få intäkter till föreningen.
– Ett bra sätt att tjäna pengar till en bygdegårdsförening. Det är egentligen inte så svårt att göra surströmming om man kan det, går det bra är det fem dagars jobb, ibland snabbare, säger Svante Wiklund.
Men andemeningen med surströmmingstillverkningen är att bidra till att stärka surströmmingskulturen i Sverige och stärka byagemenskapen.
– Tror det är svårt att hitta en motsvarighet i någon annan by. Hade det inte funkat hade det inte hållit i 30 år, säger Lindgren.
Wiklund håller med:
– Det tror jag verkligen. När man pratar med andra blir de förvånade hur mycket vi håller på tillsammans. Jag har nog inte riktigt förstått det själv.
Byborna fiskar strömmingen tillsammans och rensar, saltar samt lägger de i ektunnorna för att jäsa i åtta veckor i en träbod.
Salterimästaren Anders Landelius berättar att rätt lagringstemperatur är viktigt och dörrarna in till tunnorna öppnas inte i onödan.
– Men vi har väder och vind. Så vi vet inte riktigt hur god den är när den kommer ut.
Har det hänt något år att det inte blivit bra surströmming?
– Ett år då det var djävulskt varmt blev den lite mjuk, men annars har det blivit bra, säger Landelius.
När surströmmingen är redo öppnas tunnorna och byborna hjälper till att få till en färdig surströmmingsburk.
– Känslan att titta ner i tunnan är obeskrivlig och burkningen är roligast när det är riktigt många människor samlas. Det ser ut som en tomteverkstad, säger Lindgren.
Efter det är gjort är det dags för surströmmingspremiär den tredje torsdagen i augusti. Hedergästerna kommer till Kallax och det firas i en landsatt båt på bygdegården.
Under åren har namn som Stefan Löfven, Leif Mannerström, Maud Olofsson, Li Skarin och den ständige hedersgästen Stefan Sauk varit på plats.
Namnen är alltid hemliga fram till premiären – och så även i år.
– Ett grundtips är att gissa på Stefan Sauk. De andra berättar vi inte vilka det är, säger Lindgren och skrattar.
Har ni någon drömgäst?
– Det har jag. Den här båten här ute heter Victoria och jag har fört en dialog med hovet. Men vi har haft bra gäster.
Och förhoppningen var att ha ett stort firande när Grand Kallax fyller 30 år – men som för mycket annat sätter coronaviruset stopp på planerna.
Istället planerar de för att ha världens första digitala surströmmingspremiär.
– Vi kommer koppla upp olika delar av Sverige, det kommer vara gäster som varit här och en del nya gäster. Blir lite underhållning, säger Lindgren.
Det blir även en del evenemang under dagen och kvällen, men som människor måste anmäla sig till för att undvika stora folksamlingar.
– Vi kommer bjuda in de som inte har ätit surströmming tidigare till en surströmmingskola, säger Lindgren.
Under de här åren har de heller inte blivit less på surströmming.
– Det är en hälsosam och billig mat. Men den har så mycket mer än bara mat i sig, för många är det fest, tradition eller goda vänners lag, säger Lindgren.
Hur känns det att ni har hållit på i 30 år?
– Jag är väldigt stolt. Stolt över att vara Kallaxbo, stolt över vår surströmming och stolt över att vi bidrar till den här kulturen.
På tre decennier har det även hunnit hända en hel del. Ulf Lindgren blev 2015 invald i Surströmmingsakademin som syftar till att bibehålla surströmmingskulturen och främja dess utveckling.
De har skaffat en egen flagga och varje premiär är det allmän flaggdag i Kallax by. En stor surströmmingsburk står även sedan 1993 placerad mitt i byn.
– Paris har Eiffeltornet, Sydney har sitt operahus och vi har vår surströmmingsburk. Det är en symbol, vi tycker att det här är kul, säger Ulf Lindgren.
Har ni varit med om att folk kommer hit för att besöka burken?
– Absolut. Det finns också någon fundering på att fylla den och komma in i Guinness rekordbok.