Bullfest, bullfest hela dag

Enligt Hembakningsrådet, som i samband med sin 40-årsdag för fem år sedan rekommenderade att den 4 oktober i fortsättningen kan firas som kanelbullens alldeles särskilda dag, är denna anspråkslöst godsinta skapelse bland det svenskaste man kan tänka sig.

LULEÅ2003-10-04 06:30
<SPAN class=Btex>Kanelbullen befinner sig alltså någonstans däruppe på samma nivå som knäckebröd med Kalles kaviar, sill och nubbe samt mammas hemrullade köttbullar.<BR>Men av allt detta är det nog ändå kanelbullen som sänder ut de allra ljuvligaste dofterna.<BR>Oavsett om det är mammas hembakade kanelbullar eller inte: här handlar det om den självklart identifierade doften av trygghet, hemtrevnad och vetskapen om att det i alla fall ? alltid ? finns åtminstone något som vi kan lita på. Nämligen kanelbullen.<BR>Det är inte mycket som slår den känslan och åtminstone en bulle ska man väl kunna unna sig i dag. Utan att vare sig blodsockret eller kolesterolen ska hamna i alltför dramatiska upprorslägen. En kanelbulle är ju ändå alltid en kanelbulle.<BR>Varm bulle och kall mjölk<BR>För Ulf Sundgren, bagare sedan 15 år tillbaka och även konditor med ansvar för två caféer i centrala Luleå samt ett på Örnäset, är kanelbullen en kär gammal kompis i bageribranschen.<BR>Ett par hundratusen har det, säkert, blivit under årens lopp. Och han har långtifrån ledsnat på bullen själv heller.<BR> ? En så pass färsk kanelbulle att den fortfarande är lite varm. Och så ett glas kall mjölk. Det är det bästa sättet att äta den på, försäkrar Ulf Sundgren.<BR>Det har bullats upp lite extra av Ulf och hans bagarkolleger Andreas Ylivainio och Robert Halsius, på We Ge?s bageri, inför kanelbulledagen i dag.<BR> ? Det här med kanelbullens egen dag har slagit igenom allt mera de senaste åren och visst räknar vi med en viss utökning av försäljningen under lördagen, säger Ulf Sundgren som har bakat några hundra extra bullar.<BR>Bageribranschen har, i princip, en dag per månad som celebreras lite extra i form av olika manifestationer. Alltså har kanelbullen sällskap med nationaldagsbakelsen, den stundande Halloween-bakelsen, med flera, med flera.<BR>Kavlas i maskin<BR> ? Det är kul med lite extra av det här slaget. Det gör att kunderna också hänger med och kanske handlar lite mera, tycker Ulf Sundgren och startar den degblandare degen; av fett, jäst, kardemuma, mjöl och socker, så småningom ska resultera i cirka 300 kanelbullar.<BR>Degblandaren snurrar på fridfullt i fem-sex minuter och när degen sedan bedöms som färdigbearbetad lyfts den över till en kavlingsmaskin, där fyra millimeter på den är den höjd som här eftersträvas.<BR>Nu är degen som en som man kunde ha ha gjort själv hemma. Fast längre och större. Ulf Sundgren delar den på längden med en skrapa och sedan är det dags för själva fyllningen i kanelbullen: socker, vatten, margarin, majsmjöl (som binder och som man har i stället för mandel; vilket alla mandelallergiker tackar för) och så, förstås, kanel!<BR>Lagomt tjockt<BR>Fyllningen breds ut över hela degen och den ska inte vara för tjock, då den i så fall tenderar att börja kladda.<BR>Därefter börjar Ulf Sundgren att rulla degen. Mitten av bullen bedöms av många som allra godast och saftigast. Det äller att rulla hårt, ungefär som när man rullar ihop lakan. Det får inte komma någon luft emellan. Då blir det inte så lyckat som det ska bli.<BR>Så snittar Ulf Sundgren degen och det är bra om det blir lite olika storlekar på bullarna. Det är bara charmigt och ett tecken på att det är människor som har bakat och inte en maskin.<BR>Och så bakpapper på en plåt och cirka 50 bullar placeras där. In i jässkåpet i 40 minuter, där det är 40 grader varmt och 80 procents luftfuktighet (?som vid Medelhavet? säger en av bagarna).<BR>När detta är klart beströs bullarna med pärlsocker och skjutsas sedan in i den ugn där ingångstemperaturen är 270 grader, men därefter sänks till 200 grader.<BR>Där är de kvar i åtta minuter. Sedan plockas de ut. Och så är det bara att börja äta och/eller sälja dem.<BR>En som också väldigt mycket uppskattar delikatessen kanelbullar är Ulf Sundgrens tioåriga kamrat på olika fågeljakter ? den irländska settern Bobby.<BR>När Ulf Sundgren närmar sig honom med en plåt fylld med bullar viftar han ivrigt med svansen och skäller lika ivrigt, innan han går till attack mot plåten och väljer ut en av bullarna. Som han lyckligt tuggar i sig. Och sedan en till. Men därefter anses det vara bra för hans del.<BR>Som redan husse Ulf påpekade:<BR>Helt oslagbart inom bullbranschen.</SPAN>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!