Vi träffar Sven-Erik Bucht en fredag på hans tjänsterum på landsbygdsdepartementet. Han störs över att han har en fläck på sin slips. Några dagar senare faller regeringens budget, ett större problem än en fläck på slipsen. Sedan kommer Northlands konkurs som lök på laxen. Så vi får ringa upp honom och komplettera intervjun för att få de aktuella svaren.
Hur länge har du varit politiker på heltid?
– Från 2003 till 2010 var jag kommunalråd i Haparanda. Riksdagsledamot från 2010 till 2014 och nu minister. Innan det var jag fritidspolitiker.
Av vem fick du ditt politiska intresse?
– I min familj har det alltid diskuterats politik. Både min far Ragnar Bucht och mor Doris, som båda var socialdemokrater, var politiskt aktiva. Det var höga diskussioner och högt i tak, så gnistrorna flög. Farsan var kulturpolitiker och den rödaste sosse som gått i ett par skor.
Att jag kom in i politiken är en reaktion på orättvisor som jag och mina kompisar blev utsatta för. Jag tror jag var 13 år och vi fick inte komma in i skolan i byn och spela pingis på kvällarna, för skolan var stängd. Vi gick till farsan och bad honom fixa det. Han sa att det får ni ordna själva, alltstå en utmaning.
Så jag vände mig till SSU och vi uppvaktade kommunalrådet, som sa nej. Men efter ett halvår var det fixat och på det sättet blev jag SSU:are.
Hur gick det till när du fick frågan att bli landsbygdsminister?
– Det var en lördagsmorgon. Det ringde en man och presenterade sig som Stefan Löfven och ställde frågan. Det var väldigt oväntat och jag frågade om jag fick sova på saken och det fick jag göra. Sedan gick jag till lilla hjärtat, min fru Mervi, och frågade om hon visste vem som ringde. För givetvis måste man snacka med sin livspartner om sådana här saker, för det blir ju ett annorlunda liv. På söndagen ringde jag upp och sa att det var Buchten och att jag var beredd.
Vem var nummer två som du berättade det för?
– Jag höll på det väldigt länge. Men jag förstod ju att det skulle bli ett väldigt medialt uppbåd och givetvis berättade jag det för mina barn strax, strax, strax innan.
Vad är skillnaden mot att vara vanlig riksdagsman?
– Man är offentlig på ett helt annat sätt och ska alltid beredd på att svara på frågor. Tempot är också ett annat, ungefär som att vara heltidspolitiker i en liten kommun. För det är mycket tuffare att vara kommunalråd i en liten kommun än i en stor kommun.
Under de åtta åren jag var kommunalråd Haparanda hade jag inte en helt ledig dag. Visst var jag utomlands med frugan, men man var aldrig helt fri. Så tempot som jag har här är jag van vid. I riksdagen var det annorlunda.
Nu blir det extraval den 22 mars. Hur ser du på den parlamentariska situationen som nu uppstått?
– Det var nödvändigt att att ta det här beslutet. Nu får Sverige och Norrbotten säga hur vi vill ha det i det här landet.
Om ni vinner valet, får du behålla jobbet då?
– Det vet man aldrig och det är statsministern som formar laget. Vi sitter kvar till den 22 mars och ska jobba med full kraft. Sedan är det väljarna som säger hur de vill ha det.
Vad gör du om ni förlorar extravalet?
– Jag är ju riksdagsman och jobbar från den positionen, om jag nu blir vald.
Som ansvarig för jordbruksfrågorna blir det en och annan resa till Bryssel för EU-förhandlingar. Hur trivs du i den miljön?
– Första sammanträdet var i Luxemburg och visst var det lite pirrigt. Då hade jag varit minister i en och en halv vecka och åkte ner och förhandlade med 27 andra länder. Då kände man givetvis storheten i uppdraget.
Många pratar om att det här är din revansch. För som bekant stod du först på åttonde plats på s-listan vid valet 2010. Men då kryssade du dig fram.
– Man ska inte se det på det sättet. Det här är en utmaning i livet och jag är väldigt hedrad över att ha fått det här uppdraget, det ska jag inte sticka under stol med.
Du fyller 60 år den 28 december på Värnlösa barns dag, det som tidigare hette Menlösa barns dag. Hur ska det firas?
– Vi åker utomlands hela min familj, med barn och barnbarn. Vi har aldrig varit ut så hela familjen och det ska bli kul att få vara morfar och farfar på heltid under två veckor. Tyvärr kan inte mellandottern Anna följa med eftersom hon är höggravid.
Vid valet 2018 fyller 64 å. Hur länge tänker du vara politiker?
– Jag har inga ambitioner att fortsätta nästa period. Det har egentligen inte att göra med vad jag tycker och tänker, utan vad mitt parti tycker och tänker.
Du kan ju också bli pensionär då?
– Jag har drömmar vad jag ska göra, för det är mycket man missar då man är heltidspolitiker. Jag är övertygad om att jag kommer att engagera mig i föreningslivet i framtiden, för föreningslivet bär upp så mycket i samhället.
För norrbottningarna är du kanske allra mest känd för att det var du som fixade IKEA till Haparanda. Hur gick det egentligen till?
– Det här var 2004 och jag visste att Ingvar Kamprad skulle vara med på ett stort seminarium i Stockholm med flera tusen deltagare. Jag visste att han skulle upp och tala och då han gjort det gick jag fram till honom och jag hade med mig en massa bilder som jag visade honom. Sedan inleddes en väldigt nära vänskap. Det går inte två veckor utan att han eller jag ringer.
Så du har kontakt med honom än i dag?
– Han var uppe och hälsade på i somras och jag brukar hälsa på honom. Vi har väldigt mycket kontakter i olika saker. Han är en fantastisk personlighet.
Vad sa han då du blev minister?
– Han ringde när jag var på konselj på slottet. När vi satt och åt såg jag att det ringde från dolt nummer flera gånger och jag förstod att det var Ingvar. Jag kunde inte svara på en gång, men sedan ringde han igen och gratulerade. Jag berättade att jag var hos kungen och då bad han mig hälsa till kungen och statsministern att han skulle komma och ta dem i luggen om de jäklades med mig.
Hur trivs du i Stockholm? Inga planer på att flytta dit?
– Nej, jag är norrbottning och tornedalning och måste hem och hämta krafter. Jag försöker åka hem varje helg.
Hur bor du i Stockholm ?
– Nu har jag fått en tillfällig bostadslösning som är bra. Tidigare har jag bott i en riksdagslägenhet. Som riksdagsledamot har man rätt till lägenhet, men som statsråd måste man fixa det själv.
Fick du löneförhöjning då du blev minister?
– Jo, man tjänar jättebra. Jag brukade säga till alla ungdomar som kom på studiebesök i riksdagen att de skulle bli politiskt aktiva och att man tjänar bra som riksdagsman. För vi ska inte tala illa om det, för man tjänar bra.
Vad händer då man blir minister?
– Då tjänar man ännu mer. Det är sådant man inte ens kunde drömma om. Jag tjänar 124 000 i månaden.
Det klarar du dig på?
– Ja, herregud om man inte skulle klara sig på det.
Kyrkholmen har blivit något av Bucht-land. Här bor bland annat flera av dina syskon. Vad betyder Kyrkholmen för dig?
– Det betyder jättemycket. Det är en släktgård som min farfar förvärvade i början på 1900-talet. Han byggde upp ett jordbruk där och sedan har min far ägt det. Det ligger mitt i Torneälven och jag behöver inget fritidshus, det här är en kombination av villa och fritidshus.
Du gillar slipsar?
– Jag brukar säga att jag är slipsoman. Jag har det inte på fritiden, men då jag är på jobbet. Som politiker representerar du också andra och det är viktigt att vara välklädd och välvårdad. Jag köper slipsar hela tiden och utan att överdriva så har jag säkert 1 000 stycken. Du skulle se i mitt uthus, där hänger en massa gamla slipsar. När min far levde så kom han till mig och återanvände mina gamla slipsar.
Hur lärde du dig att knyta en slipsknut?
– I kronan. Jag gick befälsskola och vi hade en fanjunkare som hette Barkenstam och som var väldigt noga med att vi skulle lära oss att knyta en slipsknut. Man fick lära sig att knyta den runt benet, men sedan har jag lärt mig att knyta den direkt runt halsen. Många har kanske hemska minnen från det militära, men vilken skola det var. Det där med allmän värplikt kanske inte var så dåligt. Många fick lära sig mycket som man har med sig i livet, inte bara att knyta slipsar, utan ordning och reda.
Vid senaste riksdagsvalet fick (S) 214 röster i Karungi, det är 85 färre än vid valet 2010. Inte lätt att bli profet i sin egen hembygd?
– Nej, det är inte lätt och de ska vara hårda med mig.
Samtidigt ökade Sverigedemokraterna med 69 röster, till 90 totalt och blev därmed näst största parti i Karungi. Min slutsats är att ni förlorade många röster till (SD). Är det också din bild?
– Mycket troligt att det är så. Det är inget specifikt för Karungi, utan för hur valet 2014 såg ut på den svenska landsbygden. Vi från de etablerade partierna, jag tror jag kan prata för fler än vårt parti, har missat en del och inte sett den potential som finns på landsbygden. Av den här läxan får vi lära oss.
Hur ser du på det som har hänt i landstinget?
– Det är långt ifrån bra att det blivit att det har blivit som det blivit. Valet var en katastrof, inte minst i Kiruna där vi bara fick lite över 13 procent S-röster: I Kalix tappade vi 20 procent och i Tornedalen tappade vi 15 procent. Det är signaler och får man signaler från människorna måste man ta det på stort allvar. Det går inte att slarva, man måste lyssna på människorna. Det är de som har makten
Vad skulle man ha gjort?
– Jag ska inte säga vad landstinget skulle ha gjort. Men man måste ta till sig det och reagera. I övrigt har jag inga kommentarer.
Man blir lite mer påpassad som minister än som vanlig riksdagsman. Dina omskrivna jaktstugor är väl ett bevis på det. Hur upplever du det?
– Skogskojorna, menar du. Det är bra att man blir granskad, jättebra. Man ska bli granskad i den här rollen och det är viktigt att vi har en stenhård granskning av de som är förtroendevalda. Har man gjort fel får man rätta till det.
Har du gjort fel?
– Det vet jag inte, men jag har rättat till det. Oaktat jag behöver bygglov eller inte så har jag ansökt om det.
I dag pratas det mycket om ekologiskt och närproducerat. Hur tänker du själv som konsument?
– Det är viktigt att man får mer ekologisk produktion, det visar inte minst efterfrågan. Nu är efterfrågan i Sverige högre än vad vi producerar. Tänk på Sveriges möjligheter att producera ekologiska produkter, inte minst i norr. Här kan vi producera betydligt mer och bättre varor utan att använda kemikalier och gifter. Jag säger inte att vi måste bli 100-procentigt ekologiskt, för det finns också många fördelar med det konventionella jordbruket.
Du fick kritik för att du inte gjorde några uttalanden kring Northland då de ställde in betalningarna i höstas. Då sa du att det inte var ditt bord. Hur kändes det?
– Njaa, det var nog nybörjarovana och jag var allt för försiktig. Det är klart att jag skulle ha uttalat mig, men gjort en reservation om att det inte är mitt ansvarsområde. Nu, då jag är lite varm i rocken, kunde jag ha sagt att det var jätteviktigt att det finns en gruva i Pajala, men att jag inte har det direkta ansvaret.
Hur ska det gå för Northland?
– Northlands konkurs är ett hårt slag mot hela Norrbotten, särskilt Pajala och kringliggande kommuner. Jag känner starkt för de som berörs och förstår deras oro. Regeringen har tät kontakt med landshövdingen och följer utvecklingen noga.
Vad är det bästa råd du fått?
– Jag var fritidspolitiker och av någon anledning besökte jag Sven Köhler, som då var kommunalråd i Luleå. Han gav mig ett råd om hur man ska agera i en fråga och det var att alltid sätta sig på händerna först en liten stund och känna efter. Det borde jag kanske ha gjort då frågan om Northland kom upp. Han var en riktig, riktig hedersman och oerhört duktig. Så att han sa det här till mig som ung fritidspolitiker, det glömmer jag aldrig.
Vilken av dina dåliga vanor skulle du vilja bli av med?
– Jag snusar. Jag slutade röka för länge sedan.
Det sägs att du har gröna fingrar, stämmer det?
– Jag odlar jättemycket och det är ett jättestort intresse som vi har i familjen, både jag och min fru. Vi har flera växthus och odlar majs, gurka, tomater, vitkål, brysselkål, blomkål och annat. Vi gör det ekologiskt, så det är helt giftfritt. Barnbarnen är också med och lär sig och det är viktigt att vi för över kunskapen till nästa generation.
Jag pratade också med Bengt Niska innan intervjun. Han bad mig fråga när du ska minska på omfånget. Han sa att han gett dig en klyvyxa och tyckte att du skulle börja hugga kastved.
– Det är väl en brist, att man inte hinner motionera. Men däremot så använder jag klyvyxan.
Hinner du med någon motion, eller blir det bara god mat och fina middagar nu då du blivit minister?
– Jag är ingen som älskar fina middagar. Men det är klart att det ingår i mitt värv att jag ska göra det. Klart man äter för mycket och man borde hinna med mer motion. På sommaren brukar jag gå ner fyra-fem kilo. För jag älskar att snickra och jag har byggt huset, garaget, höladan och stallet och jag gör nästan allt snickerijobb själv.
Du gillar musik och har ju också varit musiklärare.
– Det är sett stort inslag i vår familj. Min fru och alla ungarna spelar och vi kan bilda en familjeorkester.
Vad spelar du själv?
– Jag spelar gitarr och sjunger och har även spelat i dansband då jag var ung.
Slutligen, vad önskar du dig i julklapp?
– Att alla får vara friska och att de som är sjuka blir friska. Hälsa är det bästa som finns.