I Norrbottens kustland finns minst fem poliser som är specialiserade på att tala med barn om brott som de blivit utsatta för. Två poliser i Boden har stor erfarenhet. I Luleå har två poliser just utbildats för ändamålet. I Piteå finns en erfaren polis med denna specialkompetens.
I Luleå är det två åklagare, Ulrika Schönbeck och Ulla-Karin Lindström, som ofta har hand om förundersökningar gällande brott mot barn, men de här brotten lottas även ut på de andra åklagarna hos Luleå åklagarkammare.
– Vår ambition är att hålla det första förhöret inom två veckor, säger Ulrika Schönbeck.
Men det går inte alltid. Brott mot barn innebär praktiskt taget alltid en åklagarledd förundersökning. Det innebär också att väldigt många vuxna är involverade, exempelvis socialtjänstemän, i vissa fall om en särskild företrädare som ska hjälpa barnet, om den polis som ska förhöra barnet, om åklagaren som är förundersökningsledare...
– Jag kan ju vara i rätten och ha andra åtaganden, säger Ulrika Schönbeck som exempel på vad som kan ställa till det i ambitionen att hålla ett första förhör tidigt.
Hon berättar att hon som åklagare sitter med i ett medhörningsrum och hjälper polisen som förhör barnet, tipsar om frågor, observerar barnet och så vidare.
Bris, Barnens rätt i samhället, lämnade i somras en rapport vad gäller våld mot barn i åldrarna 0 till sex år. Man redovisade bland annat personuppklarningsprocenten, det vill säga att en gärningsman kan bindas till brottet. Uppklarningsprocenten i hela landet ligger på nio procent, alltså nio fall av hundra. I Norrbotten rör det sig om tolv procent, tolv fall av hundra.
– Det är en katastrofal personuppklarningsprocent, säger Ulrika Eriksson.
Hon är före detta polis och socionom och arbetar nu på Bris som chef på dess kunskapsenhet.
Hon jämför de nio procenten i riket med brottet våld i nära relation mot kvinnor, ett brott som inte heller är så lätt att alla gånger reda ut. Men där ligger personuppklarningsprocenten i alla fall på 20 procent.
Kammaråklagare Ulrika Schönbeck i Luleå håller med om att personuppklarningsprocenten är riktigt dålig.
– Väldigt många gånger hamnar man i en ord-mot-ord-situation. Vårt rättssamhälle handlar egentligen om att man ska kunna återge verbalt vad som lett till ett händelseförlopp. Barn har svårt för det.
– Ett barn kan säga "Pappa slog", men rätten kräver en tydlig och detaljerad berättelse: "Var slog pappan?"
Ulrika Schönbeck påpekar också att barns svårigheter ofta är samma svårigheter som funktionshindrade har i en rättegång.
– Det beror naturligtvis mycket på hur gammalt barnet är.
Ulrika Eriksson på Bris poängterar mycket, mycket noga att brott mot barn kräver mycket resurser och mycket kompetens. Tillsätts inte resurser och kompetens, är det ett oerhört svek från vuxenvärldens sida, menar hon.
Men å andra sidan, visst går det att utreda brott mot barn.
– Men så länge inte rätt mängd resurser tillsätts, är det ett professionellt misslyckande, säger Ulrika Eriksson.
– För att skyddet för barnet ska fungera tillfredställande samt att dessa ärenden ska kunna utredas krävs bland annat att ärendena prioriteras och att rätt mängd resurser avsätts, att varje barn bemöts på ett respektfullt sätt genom hela rättsprocessen, att det finns kompetens och engagemang bland samtliga inblandade aktörer och att alla förstår sitt uppdrag och sin roll i processen.