Offentlighetsprincipen är tänkt att ge medborgarna insyn i vad som sker hos myndigheterna, så att journalister kan granska om politiker och tjänstemän gör sitt jobb. Den styrs av grundlagarna och är ett av fundamenten i den svenska demokratin.
Men hur fungerar den i praktiken? Kan vi lita på att tjänstepersonerna har koll på vad som gäller och följer de regler som finns? Vi bestämde oss för att ta reda på det.
I mitten av april och veckorna efter skickades en enkät till samtliga myndigheter i Norrbotten om öppenhet och demokrati. Detta för att förbättra och förenkla kontakten med myndighetsanställda.
Enkäten har fått rejält med svar och i den här texten riktar vi in oss på svaren som inkommit från de anställda på Luleå kommun. Där 1 152 kommunanställda valt att svara på enkäten.
Resultatet i Luleå visar att det finns en relativt stor osäkerhet om offentlighetsprincipen. Dessutom är det många som inte vågar avslöja oegentligheter på grund av rädsla för att bli påkommen av sina chefer.
– 71% tror att sekretessbelagda dokument som inte innebär risk för rikets säkerhet eller innehåller patientuppgifter är förbjudna att dela med sig av.
– 47% vet inte vilka handlingar myndigheten är skyldig att lämna ut enligt offentlighetsprincipen.
– 44% känner inte till att man som anställd anonymt kan dela med sig av känsliga uppgifter till media tack vare meddelarfriheten.
– 24% har någon gång blivit instruerade av en chef eller kommunikatör att inte svara på frågor av media.
Tryckfrihetsexperten, Nils Funcke blir mest bekymrad över att 71 procent misstolkar sekretessbelagd information.
– Dels så kan man väl kräva ett visst eget ansvar att var och en ska ta reda på vilka rättigheter man har på sin arbetsplats. Men myndigheterna måste också förklara detta för sina anställda att det faktiskt finns en meddelarfrihet som skyddar dem. Grundläggande sekretessbehandling ska samtliga utbildas i när de börjar arbeta hos en myndighet eller kommun, säger han.
Blir klyftan mellan journalister och tjänstemän/myndigheter då ännu större?
– Ja, det är klart. Tjänstemännen har rätt att få veta vad de får och inte får prata om på sina arbetsplatser. I dag känner tjänstemän en rädsla för att våga vända sig till en reporter.