Brandspaning på hög höjd

Kurirens team fick en möjlighet att följa med och det blev en intervju på hög höjd. - Man kan väl säga att vi förenar nytta med nöje. Det känns bra att kunna göra en samhällstjänst, säger Mats Castell. Mats Castell är privatpilot och en av ett 70-tal medlemmar i Luleå-Boden Flygklubb. Vi träffar honom på klubben som ligger i anslutning till Kallax flygplats utanför Luleå, en solig förmiddag i juli. Han berättar att fascinationen för flygplan har följt honom genom livet. - Som grabb hade man alltid ett litet leksaksflyg i handen som man skickade i väg i luften, säger Mats och ler vid minnet. Förstår där uppe
För drygt tio år sedan gick en barndomsdröm i uppfyllelse. Efter hundratalet teoritimmar, 45 timmars flyglektioner och flera prov fick han det äntligen i sin hand. Ett flygcertifikat. Han glömmer inte orden från sin flyginstruktör: - Du kan nog ta över spakarna och landa planet själv nu Mats. Att få kontrollera en flygmaskin på egen hand beskriver Mats Castell som en oförglömlig upplevelse. - Jag minns min första flygning än i dag. Det var en riktigt spännande känsla. Jag ber honom förklara vad det är som är så fascinerande med att flyga ett flygplan. - Jag säger ingenting mer. Vänta tills vi kommer upp i luften. Då förstår du, säger Mats som svar. Som privatpilot har Mats Castell tillbringat många timmar i luften i statens tjänst. På ideell basis. Luleå-Boden Flygklubb är en av landets många privatklubbar som via Räddningstjänsten samverkar med Frivilliga flygkåren, FFK. Ger inga inkomster
Klubben har bland annat i uppdrag att utföra brandövervakning och rapportering från luften. Ett populärt uppdrag för klubbens medlemmar - trots att arbetsinsatsen inte genererar några inkomster.- All brandövervakning sker på frivillig basis, förklarar Mats. Klubben får ersättning för bränsle, service och underhåll av flygplanen. Men vi som flyger gör det helt ideellt. Betalningen för oss är att vi får flygtimmar gratis. - Det är mycket värt. Båda gynnas
Att tillhöra en privat flygklubb är en relativt dyr hobby, kan konstateras. Förutom flygcertifikatet, som i dag kostar närmare 90.000 kronor, betalar medlemmarna även en årsavgift till klubben på 2.500 kronor. Dessutom tillkommer en kostnad på minst 1.300 kronor per flygtimme. - Man kan tycka vad man vill om att staten inte ersätter vår flygtid för övervakningen, säger Mats. Jag ser det som att det gynnar båda parter. För vår del får vi gratis flygtid och nyttiga erfarenheter. Jag lär mig mycket genom brandflygningarna.- Och det känns bra att kunna göra en samhällsinsats. Brandflygningar prio ett
Mellan maj och september månad är det högsäsong för brandövervakning. Under eldningsförbudet som rådde i länet i början av juli hade Mats Castell och hans klubbkollegor fullt upp. Stora delar av Norrbotten betraktades då som ett högriskområde, med torra, till extremt torra marker. - Då flög vi tre slingor per dag med ett upptagningsområde som sträcker sig från Luleå till Pajala. Brandflygningarna har prio ett, konstaterar Mats, som till vardags arbetar som maskinoperatör inom stålindustrin. Han ser inga problem med att vika en semestervecka för jourtjänstgöring på flygklubben. - Det här är ju min hobby, förklarar han samtidigt som han förbereder klubbens Cessna 172 för en flygtur. - Vissa kör motorcykel, jag kör flygplan. Det är en frihet att få komma upp i luften. Så småningom tar vi plats i den fyrsitsiga Cessnan och med en ilning i maggropen lämnar vi Kallax under oss. På mindre än en minut är vi uppe på en höjd av 1.500 fot. Det är en vidunderlig vy som möter oss där uppe: skärgården, skogarna, havet. - Om det brann i Piteå nu skulle vi se det härifrån. Och vi skulle kunna vara där på tolv minuter, säger Mats via flygplanets högtalarsystem. Och någonstans där uppe i ingenstans förstår jag vad Mats menar. - Det är roligt att flyga!

Brandspaning på hög höjd

Mats Castell från Luleå-Boden Flygklubb kan identifiera en rökpelare på flera mils avstånd. Han är en av länets många privatpiloter som spanar efter bränder i skog och mark.