Torsdagen den 30 april 2009 bjöd på ett fantastiskt vårväder. Bland de cirka 800 invånarna i Rutvik var det många som hade tänkt bege sig till Myggvallen för att umgås vid majbrasan under kvällen.
En tradition sedan många år.
Ingen kunde ana att den omtyckta traditionen på ett brutalt sätt skulle komma att brytas just detta år.
Klockan 11.20 gick larmet till räddningstjänsten och sedan spreds nyheten om branden snabbt i byn.
Det var många som inte trodde sina öron och avfärdade det som ett dåligt skämt.
Ulf Brorsson var en av dem.
- En kollega från jobbet ringde och sa "Nu har ni startat majbrasan lite väl tidigt". Så jag gick till vardagsrummet och tittade ut genom fönstret och såg då eldslågorna ovanför taken. Jag blev alldeles kall, berättar han.
David Visscher, vice ordförande, var ute i ärenden på stan när han nåddes av nyheten och begav sig direkt hemåt. Under bilfärden såg han den tjocka röken mot den klarblå himlen.
Inget kvar
- Jag visste inte exakt vad som hade hänt så man hann fundera mycket. Det var först när jag kom fram till Myggvallen som jag förstod hur allvarligt det var, säger Visscher.
Ingenting i klubbhuset gick att rädda.
Massvis av pokaler, klubbvimplar och lagfoton var borta för alltid.
I väntan på polisutredningen och att försäkringsfrågorna skulle lösas låg klubbstyrelsen lågt.
Enligt slutrapporten startade branden i ett gammalt el-element och spreds sedan snabbt till väggar och tak.
Det tog ett halvår innan försäkringsbolaget var färdig med sitt arbete och ytterligare ett halvår innan återuppbyggnaden startade.
- Vi kontaktade ett antal byggföretag och berättade vad vi behövde och hur mycket pengar vi hade att röra oss med, berättar Ulf Brorsson.
Stort intresse
Efter några veckors bollande av idéer och offertförslag föll valet på Vittjärvshus och arbetet kunde komma igång.
Ett arbete som följdes med stort intresse bland Rutvikarna.
- Det har hela tiden varit ett driv i byn att få upp ett nytt klubbhus. Så fort man visade sig på byn fick man frågor om hur arbetet går, säger Ulf Brorsson.
Det som står närmast på agendan är att samla ihop pengar för att inreda övervåningen. En kostnad som kommer att landa runt 400.000 kronor.
- Vi kommer att försöka söka bidrag och sponsring och så kommer vi att behöva göra en hel del själva, säger Ulf Brorsson.
Klubben har varit medarrangör till fotbollsturneringen Luleåspelen och lyckats genomföra det utan tillgång av ett klubbhus. Lösningen på toalett- och köksproblemet hette bajamaja och trädgårdslang.
Och under den årliga fotbollsskolan tvingades ungdomarna traska iväg till byns bygdegård för att äta sin lunch.
David Visscher menar att sammanhållningen i byn har varit viktig under klubbens svåra tid.
- Ungdomarna och föräldrarna här är väldigt engagerade och de förstår att klubbhuset är viktigt för hela byn.