Det pågår flera skogsbränder i Norrbotten nu och SMHI har varnat för stor brandrisk i kust och inland. Markerna är torra efter sol, värme och inte särskilt mycket regn. Nu verkar dessutom det utlovade regnet inte bli av i den omfattning som prognosen pekade mot tidigare i veckan.
Utanför Hagaviken ligger Lill-Risöholmen, en liten ö med ett fåtal stugor. För några dagar sedan såg Anna Fahleson, som har stuga på närliggande Risön, att det började komma rök från ön. Hon är bekant med stugägarna på Lill-Risöholmen och kollade om det var de som eldade men när det stod klart att så var inte fallet var det alle man till sjöss som gällde, med hinkar i högsta hugg.
– Vi rusade ner direkt, min mans syster och hennes man var här, och vi tog med hinkar och sprang ner i båten. När vi kom dit så pyrde det från backen, säger Anna Fahleson och fortsätter:
– Vi ser ofta att det är folk som åker i land där med små båtar eller kajaker. Nu såg vi att man i mossan satt upp en ring med stenar och det var där det hade startat, säger Anna Fahleson som ringde dit fler personer.
Det var riktigt hett i den snustorra marken och elden hade hunnit vandra en bra bit från eldstaden, upp mot mer skog på ön. Lämpligt nog är Anna Fahlesons svåger rutinerad brandman, dessutom med stuga i närheten.
Han kom dit och gjorde en första bedömning samt hade kontakt med räddningstjänsten. Denna gång räckte det med att personer på plats jobbade på med vatten, någon utryckning behövdes inte tack vare deras arbete.
– En stod i vattnet och fyllde hinkar och alla andra sprang med hinkarna, säger Anna Fahleson.
Det krävdes två timmars jobb med vattenhinkar innan de var på den säkra sidan med att det som pyrde nu var släckt. Stugägarna kom också till ön och hade koll under natten så att elden inte skulle ta fart igen och räddningstjänsten var medvetna om situationen och platsen.
När markerna är så torra kan det gå fort och en harmlös liten eld som används för att grilla lite korv kan skapa stora problem. Det finns inget eldningsförbud ännu men uppmaningen är att inte elda i onödan.
– Förr eller senare hade vi sett elden men hade det varit senare är det inte säkert att vi hade kunnat stoppa det, säger Anna Fahleson och fortsätter:
– Jag tror det hade kunnat bli förödande om vi inte farit när vi for, då kanske vi inte hade kunnat hantera det.