Borhan Kanbar anlände till Sverige och Boden med sin familj för tre år sedan. De fick vänta ett år på beslutet om uppehållstillstånd.
Han berättar att han fick chansen att börja studera svenska redan under asyltiden. Det var en lärare och ett par frivilliga som undervisade nyanlända under kvällarna.
– Vi kunde gå dit och lära oss svenska. Jag började lära mig språket från första dagen. Det är nyckeln till landet.
Han vill fortsätta jobba som läkare.
– Läraren i svenska hjälpte mig att få kontakt med sjukhuset och jag fick göra praktik där före jag fick beslutet om uppehållstillstånd.
Han gjorde sin språkpraktik på röntgenkliniken.
Vad har varit det svåraste?– Språket och väntan på besked.
Borhan Kanbar tyckte det var jobbigt att inte veta var de skulle bo och inte få börja med officiella studier på en skola.
– Men jag förstår att när det är många som kommer så tar det tid att fatta beslut.
Han tyckte språkpraktiken var bra. Det gjorde att han när familjen fått ett positivt besked kunde hoppa över Svenska för invandrare, SFI, och började direkt med svenska som andra språk 1.
– Vi var tre läkare och en apotekare som började tillsammans.
En av de andra läkarna jobbar på Sandens hälsocentral, en flyttade och Borhan Kanbar vet inte hur det gick för honom, men tillägger att apotekarna jobbar på apotek.
Själv är han nu klar med sex månaders provtjänstgöring, två på röntgen och fyra på Porsöns hälsocentral. Han berättar att han var stressad när han skulle börja tjänstgöringen inom allmänmedicin eftersom det är en helt annan specialitet än den han har.
– Jag fick träffa patienter och det är bra att veta hur systemet fungerar inom primärsjukvården. Jag fick kunskap om vad läkarna där behöver veta när de skickar remiss till röntgen och vad de behöver få reda på i ett röntgenutlåtande.
Han ska ansöka om svensk läkarlegitimation och säger att det känns mycket bra. Borhan Kanbar har pratat med klinikchefen på röntgen vid Sunderby sjukhus och fått beskedet att när han får sin legitimation ska de diskutera en anställning. Förhoppningen är att han ska få den före årsskiftet.
Borhan Kanbar påpekar att det kan ta flera månader att hitta en plats för provtjänstgöringen. Han fick hjälp av arbetsförmedlingen och HR verksamhetsstöd på regionen.
– För mig var lösningen att göra en förberedande praktik så att de vågade ge mig plats för provtjänstgöring.
Han har förstått att systemet håller på att förändras och att provtjänstgöringen håller på att ersättas med kunskapsprov och praktisk tjänstgöring, men för honom var provtjänstgöringen bra och han framhåller att han har fått många goda råd om jobbet av sin handledare Anna-Lena Zakari.
Hon är distriktsläkare och har jobbat på hälsocentralen på Porsön sedan 1990. Det var inte självklart för henne att ta på sig handledarskapet för Borhan Kanbar. När hon såg de stora krav som ställdes på honom tänkte hon först att det inte kommer gå, men sedan lärde honom känna honom under praktiken och insåg att det går. Hon tycker inte det är fel att ställa höga krav och påpekar att man behöver ha en bred kunskap om hur sjukvården fungerar i Sverige.
– Det känns som slöseri att inte ta tillvara den kompetens som finns och det känns bra att kunna hjälpa någon och samtidigt hjälpa Norrbottens sjukvård. Men jag skulle vilja att det fanns en bättre struktur, såsom vi har när vi utbildar våra egna doktorer och sjuksköterskor. Att vara handledare innebär att ansvar. Det är också berikande för oss att få kollegor från andra länder, säger Anna-Lena Zakari och tillägger att de har haft nytta av att ha en arabisktalande läkare på hälsocentralen.
Hon tycker nu att man inom Region Norrbotten ska sätta sig ned och tillsammans med professionen systematisera handledarskapet under provtjänstgöringen eller den praktiska tjänstgöringen för nyanlända med vårdyrken.
Borhan Kanbar hoppas att man ska kunna bygga ett system där det går snabbare för specialistläkare att göra provtjänstgöring/praktisk tjänstgöring så de slipper vänta så länge. Han tycker att tjänstgöringen är bra för den grupp som jobbat ett tag för att få kunskaper om sjukvården här och för att kunna visa sin kompetens.
– Det är bra även för socialstyrelsen att se att vi har rätt kunskaper.
Han tycker också att det ska finnas en möjlighet att ta tillvara den erfarenhet som lärare vårdpersonal utanför EU besitter även om de inte får sin yrkeslegitimation, till exempel genom att jobba som läkarassistenter.
Borhan Kanbar uppskattar den hjälp han har fått och säger att det är många som han vill tacka, även den lärare i Boden som uppmuntrade honom att snabbt lära sig svenska.