Sara (S): Jag upplevde nog en identitetskris i början. Vem är jag tänkte jag. Tidigare var jag bara Sara och så plötsligt var man mamma. Mycket i positiv bemärkelse i och för sig.
Linda (L): Fast jag tycker att det var och är både och. Jag kan sakna att bara få vara Linda.
S: Ja, man kan ju aldrig riktigt slappna av.
Josefin (J): Jag har lärt mig att slappna av. Tror det har att göra med att jag började jobba så tidigt. Jag började jobba när Alex var tre månader.
Alla: Självförtroendet är definitivt bättre!
H: Ja, man vet vad som är viktigt.
S: Jag har fått en större kroppsmedvetenhet. Jag vet vad min kropp klarar av och uppskattar den på ett annat sätt än innan jag fick barn. Jag är nog inte lika fixerad.
L: Nä, det är inte riktigt samma hets. Kommer jag inte i ett par byxor så bryr jag mig inte. Inte som förut i alla fall.
J: Min kropp har alltid varit snäll med mig. Jag har kunnat äta vad jag vill. Men nu. Jag kan sakna kroppen som jag hade innan. Nu måste jag tänka på att köpa långa tröjor. I början, när jag ringde till pizzerian, tänkte jag äh, det här ammar jag bort. Men inte gick det.
H: Jag tycker bara att jag är jäkligt bra. Om man tänker på vad man klarat av.
J: Jo, och så måste man nog ha lite mer tålamod. En kompis mamma sa att magen behöver två somrar sol. Man måste ge det tid.
L: Jo, egentligen var jag hysterisk. Efter två månader skulle jag komma i samma kläder som innan. Tyckte jag själv i alla fall.
S: Jag kände nog mer ett tryck utifrån. Som att jaha, nu är ju barnet ute men varför är magen kvar.
J: Oavsett om man har barn eller inte så ska man vara smal. Smal är lika med framgångsrik.
S: Ja, helst ska det inte synas att man fött barn. Det får inte ta den tid det tar.
L: Fast samtidigt är ju inte ytan allt längre.
S: Nä, man har inte lika mycket tid att bry sig.
L: Ja, skönt att inte alltid känna behovet eller trycket.
H: Det har väl egentligen inte något att göra med att man är mamma. Det har blivit så vanligt och tillåtet idag i stort. Jag hade nog kunnat tänka mig att göra något. Men inte för att jag är mamma.
S: Ja, jag tycker nog att det är upp till var och en. Varför inte om möjligheten finns.
L: Jag opererade brösten innan jag fick barn. Och direkt efter operationen ville jag göra det igen. Jag vill ha större. Jag tycker att det är fint. Jag tänkte förstora dem igen till sommaren men nu ska jag ju ha barn så det får bli efter det.
J: Jag har egentligen ingen åsikt i den frågan men jag undrar vart allt kommer ifrån? Varför mår många så dåligt?
L: Jo, jag kan hålla med om. Men jag har aldrig mått dåligt över mina bröst. Jag har alltid velat det här. Jag tycker att det är snyggt.
S: Jag tror att det är mer accepterat om en mamma gör det än om en 18-årig tjej gör det.
J: För mig räknas inte ytan så mycket.
S: Nej, egentligen ska man ju inte må dåligt för att man har burit och fött ett barn.
J: Det är ju inte bara det att man fått barn. Man blir ju äldre. Inte ser jag likadan ut som för tio år sedan.
H: Jag brukar titta på min mamma och min mormor och tänka att så där kanske det blir.
J: När man blir 40, 50 år har man förhoppningsvis inte samma behov av allt det där.
Alla: Ja!!
S: Karriär, föda barn men utan att det syns och så ska man börja jobba snabbt men ändå vara en jätteengagerad mamma.
H: Du ska puréa din egen mat och hemmet ska vara tipptopp. Jag tror inte att mammor förr jobbade lika mycket och hann därför mer.
L: Men all denna press på mammor är skapad av mammor. Att man ska vara så jävla duktig.
J: Ja, det här har inte männen skapat. Det enda de inte skapat.
L: Det är lite roligt när en del säger det måste vara skönt att vara mamma. Som att man på något sätt blir befriad. Men det är lika ytligt, det är lika mycket skitsnack och baktalning och märkeskläder som innan.
J: Ja, det är så hysteriskt. När jag var liten så lekte man själv på golvet. Nu ska barnen stimuleras så mycket. Man kan aldrig lägga sig i soffan och läsa en bok och låta ungen leka på golvet.
S: Ja, det skapas en slags hysteri. Man ska hela tiden bräcka varandra. Jag stimulerar mitt barn si och så. Och si och så mycket.
H: Mycket av det där kommer från familjeliv.se, präktighetens högborg. Man sitter och skapar sig en fasad på internet. Barnen ska ha kläder som de knappt får skita ned och så jämförs det hur långt de har kommit i utvecklingen.
L: Ja, det har nästan blivit så att man inte pratar om sina barn. Så att det inte uppfattas som skryt.
J: Vill man ha en någorlunda vetenskaplig bild så får man fråga BVC.
S: Ja, allt är ju egentligen så väldigt individuellt.
L: Det är tur att internet finns. Vi googlar mycket i vår familj.
J: Jag gillar Charlotte Perrelli. Hon är ingen standardmamma. Hon har inte varit hemma och sunkat på i joggingbrallor utan började jobba direkt. Hennes man har fått ta ett helt annat ansvar, man kan väl säga att det har varit mer jämställt för dem. Och så är hon ju grymt glamorös.
S: Fast samtidigt bidrar hon till hetsen.
L: Hon är så superstylad. Kan man inte bara få vara?
J: Visst, men jag gillar att hon gör sin grej och står för det.
S: Nej, men jag hade en plan innan jag blev gravid. Jag skulle plugga och jobba och sen ... Jag hade en utstakad väg. Nu blev det inte så men jag vet att det löser sig. Jag har bara pausat mitt liv på något sätt.
H: Jag känner mig glad att jag tog beslutet att börja jobba två gånger i veckan sedan några veckor tillbaka.
S: Ja, jag har jobbat extra då och då och det har varit bra att komma bort. Att få sakna och uppskatta tiden mer.
J: Jag kände lite press i början att jobba från min egen sida. Jag har inte haft något fast och har varit rädd för att mina uppdragsgivare skulle glömma bort mig. Men det har varit skitroligt att komma ut och jobba. Och så har Alex pappa fått ta hela ansvaret då jag jobbat, vilket har varit bra.
L: Dåligt. Inte jättedåligt men dåligt. Alla amningspsykoser och liknande, jag tror att det är för att det finns ett så stort tryck.
J: Ja, när man väntade barn så var det ju inte såna här saker som togs upp. Allt framställdes så rosa, gulligt och fluffigt. Men jag kände mig skitlurad. Vart fan är mitt rosa fluff liksom. Jag spenderade en hel månad med att gå omkring och känna mig bedragen.
S: Fast nu låter det som att allt bara är dåligt. Vilket inte stämmer.
L: Det är bara all stress. Och press.
J: Det är inte ett dugg fluffigt! Eller så här skulle jag vilja säga: det är jobbigt och hårt också.
L: Jag tänker direkt på amningshysterin. Funkar det inte så ge ersättning.
S: Precis, jag kände aldrig att det var mysigt att amma. Efter fyra månader gav jag upp.
L: Jag kunde men ville inte. Och jag har aldrig känt något dåligt samvete.
J: Jag tror att det här med amning är en världskonspiration!
L: Jag blir så irriterad. Till och med på ersättningsförpackningen så står det "men tänk på att modersmjölk är det bästa".
L: Och sen, det kanske inte är en myt, men många som inte har barn tror att livet är över när man får barn. Vilket absolut inte stämmer.