I den avgörande kvalmatchen mot Sandvikens IF blev Ragge Bogren en av de främsta hjältarna.
Han var IFK Luleås lagkapten, var den som spelat längst i laget – och gjorde på Råsunda sitt livs match.
Vid lagets hemkomst var det packat på Kallax. Massor av folk ville hylla laget. Till och med landshövding Ragnar Lassinantti var på plats, minns han.
Än i dag, nästan 50 år senare, känner folk igen Bogren och minns. Än i dag vill de prata om den gången då Norrbotten fick ett allsvenskt fotbollslag.
”Den resa vi gjorde var helt otrolig”, inser han.
Nästan alla i laget var Norrbottensprodukter och engagemanget runt om i länet var starkt.
”Vi hade en enorm sammanhållning i laget, en fantastisk harmoni”, säger han.
Han spelade det allsvenska året 1971 och en säsong till i IFK. Därefter återvände han till Öjebyn innan han blev spelande tränare i Gjutarens IF under två år. Därefter la han av.
”Då var det ju inte som nu, att man kunde leva på fotbollen.”
Han hade jobbat på Arbetsförmedlingen, men 1974 fått jobb på Scania i Luleå. Där jobbade han med personalrekrytering fram till pensionen 2008.
I dag är han 75 år. Han håller sig i form genom att gå på gym tre dagar i veckan och att promenera.
Fortfarande har han blick för spelet – bostavligt talat.
Från lägenheten uppe på Kronan har han utsikt bort till Skogsvallen där han var en centralgestalt under IFK Luleås storhetstid.
”Jag ställer mig i fönstret och ser mot parkeringen och tänker: ”Så lite bilar”, säger han och inser att han måste ställa upp.
”Jag ser de flesta matcherna”.
Han lider med sin gamla klubb, men är medveten om de nutida svårigheterna.
”Kommer det fram någon talang så försvinner han, så det är svårt att bygga upp någonting kring egna ungdomar. Och att köpa ihop ett lag – det finns inte på kartan. Sponsorerna räcker inte till.”
Han ser mycket fotboll på TV och som gammal pitebo gläds han över Piteå IFs SM-guld.
”Piteås damer har gjort en enorm prestation! Och det är roligt med det stora publikintresset.”
Hur står sig det Piteås damer gjort mot det som IFK Luleås herrar en gång gjorde?
”Det är absolut jämförbart, det tycker jag”, säger Ragge Bogren.