Tolv år har gått sedan Linda Moestam hamnade i rampljuset efter att ha polisanmält våldtäkten på ett äldreboende i Luleå. Idag arbetar Linda Moestam som jämställdhetsstrateg på Region Norrbotten.
Vad fick dig att höja rösten?
– Det var fler som reagerade men jag hade förutsättningarna att höja rösten och föra upp händelsen i ljuset på sätt som andra kanske inte hade just då. För mig fanns inga tveksamheter. Det var självklart för mig att ta strid för en kvinna i en mycket utsatt situation!
Vilka följder fick det du gjorde, i verksamheten?
– Händelsen polisanmäldes vilket senare ledde till en fällande dom där mannen dömdes för våldtäkt. Mannen flyttades därmed från äldreboendet där kvinnan också bodde. Hon och hennes anhöriga fick upprättelse och trygghet.
Fick det några personliga konsekvenser för dig?
– Dels blev jag en offentlig person vilket har flera sidor. Under den här tiden läste jag vid universitet men jobbade inom äldreomsorgen på sommaren. Efter den anmälda våldtäkten fick jag inte arbete på det äldreboendet igen men hamnade på ett annat. På det nya stället fick jag vid ett tidigt skede klargjort för mig att händelsen inte skulle vara något som det pratades om. Det väckte stor frustration hos mig då jag hade önskat att missförhållanden inom äldreomsorgen som detta, hade lett till mer skärpa riktlinjer för att förebygga att liknande saker sker igen. Så blev det tyvärr inte.
Vad har du för råd till andra som upptäcker missförhållanden?
– Alliera dig med någon i din närhet och prata om det som skett. Se till att någon uppmärksammar vad som pågår, anmäl, ta striden! Det är vårt ansvar som medmänniskor att stötta upp varandra och ta striden för de som själva inte kan.
Finns det något du önskar att du gjorde annorlunda?
– Allt gick fort. Jag bodde i Malmö dessa år och var endast i Luleå sommartid. Händelserna på det äldreboendet blev lite isolerade från mitt övriga liv. I efterhand hade jag önskat att jag själv tagit stöd bland kollegor för jag är övertygad om att det var fler som såg. Vi hade varit ännu starkare tillsammans.
Ångrar du något?
– Nej. Jag är glad att jag gjorde det jag kunde. När den utsatta kvinnans man kramade om mig vid rättegången och sa tack så var det värt precis allt!