Björkenvall till Texas, helt välförtjänt

Båda referenserna är i allra högsta grad relevanta; närvaron av både Norrland och sydstaterna är tydlig i Kirunasonens gruvcountry. Det är inte helt överraskande att han valts ut att spela på South by Southwest-festivalen i Texas om en månad.
Innan Björkenvall med band stiger på har dock Tomas Bäcklund fått den ofta otacksamma uppgiften att värma upp publiken. Han är en ensam, inom en inte alltför avlägsen framtid singelaktuell kille med gitarr, och för en som gick hela högstadiet med Lars Winnerbäck och Jocke Berg i hörlurarna spelar Bäcklund på några väl valda hjärtesträngar.
När det så blir dags för Anton Björkenvall att sätta igång är det debutalbumets inledande låt "Ain’t the one" som får sätta tonen för spelningen. Det känns lite som en midtemporoadtrip längs någon norrländsk landsväg, och det är i den känslan som spelningens svaghet såväl som storhet ligger. Svaghet för att det är svårt att hålla den sortens country intressant under en längre tid, så som lyssnare vaggas man gärna in i en sorts dvala. Ibland kommer jag på mig själv med att försvinna i tankarna, även om somliga låtar, framför allt den något obehagliga stalkerballaden "Me & Gail", förmedlas en nerv jag ofta saknar i genren. Annars är det kompetent och snyggt, men kanske inte genomgående spännande.
Stort är det för att vädergudarna den här onsdagskvällen bidragit med en stämningshöjande miljö för en spelning av den här typen – utanför kulturhuset väntar mörker, trettio bistra minusgrader och en hemväg som är för lång oavsett avstånd, och i lilla salen spelas dyster Kirunaamericana. Hur mycket mer Norrland kan det bli?

Björkenvall till Texas, helt välförtjänt

I praktiskt taget varje medialt sammanhang som Anton Björkenvall medverkat i nämns hans norrländska uppväxt i kombination med inspiration från den amerikanska södern.