Berättar om rädslan efter dåden

De första explosionerna för drygt två veckor sedan kom som en lika stor chock för Mona som för alla andra i England.  ? Man trodde inte att det var sant, det var sådant som händer i Irak, inte i England, berättar Mona Cox. Mona tror att många kände sig ganska lättade redan någon dag efter de första attackerna, när polisen sade att de var förövarna på spåren. Även om hon, och många andra, fortfarande var försiktiga med att använda innerstadsbussarna eller tunnelbanan.  ? Vi åkte buss i måndags för första gången sen de första explosionerna, säger Mona. Åker inte buss Efter de senaste attackerna lär det nog dröja innan Mona och resten av familjen Cox åker buss eller tunnelbana igen. Att just Londons tunnelbana är särskilt känslig för attacker är lätt att förstå, säger de som besökt staden och använt tunnelbanan. Tunnlarna är trånga och relativt låga i tak, tågen är ofta fullpackade av människor. Just männi-skor finns det gott om i London, staden rymmer nästan 7,5 miljoner innevånare, lägg till detta cirka 120 miljoner passagerare som passerar någon av Londons flygplatser varje år. Många av dem använder tunnelbanan. Det är då lättare att förstå att terrorister, vars främsta mål är att skapa fruktan i så många människor som möjligt, ser Londons tunnelbana som ett perfekt mål. Efter terrorattackerna mot New York den 11 september 2001, beslutade familjen Cox sig för att det var en god idé att inte arbeta inne i centrala London.  ? Vi tänkte att om det skulle hända något i London så skulle det hända i tunnelbanan, säger Mona Cox. London är sårbart Att London är sårbart för terror-attacker är något som myndigheterna i staden är väl medvetna om. Under 1980- och 1990-talen jobbade IRA:s bombmän hårt på att sprida skräck i London, vid ungefär ett dussin tillfällen sprängde IRA bomber inne i London. För att, så gott det är möjligt, försvåra för potentiella terrorister att agera i staden har man i London vidtagit olika åtgärder, till exempel saknar tunnelbanesystemet helt papperskorgar.  ? Man har alltid varit extra uppmärksam på kvarlämnade väskor och paket och sånt i London också, förklarar Mona. Beslutet att inte vistas i city i onödan stärktes ytterligare efter explosionerna i Londons tunnelbana och bussar, torsdagen den 7 juli.  ? Efter första dåden bestämde vi att vi inte skulle åka in till city mer. Men det är svårt att ständigt vara vaksam, misstänksam och förberedd på det värsta. Efter en kort tid började Londonborna återgå till gamla vanor igen.  ? Redan några dagar senare var vi bjudna på party i Soho, efter den kvällen tänkte vi att det kanske var säkert ändå. Att det var en engångshändelse, berättar Mona. Då hade vi släppt garden. Kalldusch Därför upplevde Mona, som många andra, attentaten den 21 juli som en rejäl kalldusch.  ? Man blev rejält chockad när det smällde igen. Efter de senaste veckornas terrordåd i London kan det vara svårt att tro på en ljus morgondag, men Mona, och många andra med henne, låter sig inte terroriseras. Inte för någon längre tid i vart fall.  ? Det kommer väl gå några månader, kanske tre månader, sedan kommer vi att göra som vanligt igen, antar jag.  ? Man kan inte gå omkring och vara rädd, det går inte, säger Mona Cox.

Berättar om rädslan efter dåden

Mona Cox kommer från Pajala och har bott elva år i Londontrakten. Hon är gift och har barn med en engelsman. Tillsammans bor de i Wandsworth, vid Wimbledon, cirka 30 minuter från City.