Det var 1991 som Beijer byggmaterial i Luleå flyttade till sitt nuvarande läge utefter Björkskataleden mellan rostbollen och Haparandavägen. I området där den nya räddningstjänsten etablerat sig och där nya återvinningen kommer att ligga. Men annat var det när Beijer kom dit 1991. Då såg det annorlunda ut och där fanns mindre trafik.
– Men var har vi hamnat, här ute i ingenmans, sa vi när vi hade flyttat hit, berättar Lars-Erik Forsgren, som nu jobbar som proffssäljare i butiken. Då, när de flyttade till den nya platsen, hade han jobbat två år i företaget och minns den tiden.
– Då var vi ganska ensamma här. Då fanns inte Luleå energi eller någonting annat här. Jag minns att det var ganska dålig mark här och att det fylldes ut med några meter slagg, men det blev stort och fint när det var klart och det är det fortfarande, säger han.
Håkan LIndberg, tidigare platschef men i dag pensionär, hade börjat året innan Lars-Erik Forsgren. Han minns inte exakt vad som gjorde att de flyttade just till den här platsen då det fanns andra alternativ som Storheden, men han kommer ihåg en detalj.
– Vägen som går över viadukten fanns på kartor i telefonkatalogen långt före vägen fanns i verkligheten. Det tog många år innan den blev genomförd så vi hamnade som i en återvändsgränd, säger Håkan Lindberg, som kom till företaget som ekonomichef.
Spelade det in på ert platsbeslut att vägen över viadukten skulle bli av?
– Det vet jag inte. Jag vet att det fanns en sådan tanke för då skulle vi få genomfart, men sedan dröjde det över tio år innan den genomfördes, säger Håkan Lindberg.
Tidigare hade Beijer legat på Ödlegatan med utfart mot Midgårdsvägen, dit man flyttat kring 1983.
– Det blev för litet där och tänk dig korsningen ut mot Midgårdsvägen. Vi skulle ut och in med våra lastbilar varje dag för att fylla på våra lager men det gick inte. Vi behövde något större, säger Lars-Erik Forsgren.
I och med att bland annat räddningstjänsten och återvinningen kommer att finnas i området så innebär det ett större flöde av människor.
– Ja, kunderna får komma hit och fylla släpen efter att de tömt dem på återvinningen. Så det blir bra, säger Lars-Erik Forsgren.