Begravningen är för Roland Larsson, därav galleriet som plats för begravningsförrättningen.
- Det ska vara han, förklarar Margot Bergman, sambo med Roland Larsson, som var konstlärare, konstnär och personifierad med Sunderbypedagogiken samt konstlinjen på folkhögskolan i Sunderbyn.
Där är vi nu.
- Jag är nervös över hur det ska gå, berättade Margot Bergman dagen innan. Han hade inte sagt hur han vill ha det utan sade "gör som du vill".
Margot Bergman vill att begravningen ska vara i hans anda, därav valet av program och platsen för ceremonin.
Roland Larsson var med i svenska kyrkan, men var inte troende. Om han varit det hade hon nog gjort annorlunda, berättar Margot Bergman.
Göra klart innan
Bernt Viklund, mångårig vän som jobbat ihop med Roland Larsson, har haft del i förberedelserna.
- Roland talade mer om oborgerlig begravning, om du förstår vad jag menar. Han kom från gruvarbetarmiljö och fick lära sig tidigt vem som står på vems sida, berättar Bernt Viklund, som har ganska klart för sig hur hans egen begravning blir.
- Jag ska skriva manus och lägga musik så andra slipper bekymret. Jag har ägnat hela livet åt att iscensätta saker och hjälper till att musiksätta vid begravningar. Vi rider ju med känslostormar sådana här gånger och på slutet ska det vara något ljust, något att ta med sig vidare.
Bernt Viklund beskriver hur människor kan värja sig inför det som väntar kring begravningen. De är inte beredda och undrar hur den avlidne egentligen ville ha det. Skulle det vara i kyrkan? Skulle det vara präst? Då är det bra att ha rett ut allt innan, resonerar Bernt Viklund.
- Det är inte bra om de anhöriga efteråt resonerar att vi fick ta det som det var.
I prästens ställe
Dagen har kommit, klockan är 14 och förrättningen i konstgalleriet för Roland Larsson ska inledas. Det är fullsatt. Längst fram finns ett fotografi på den bortgångne och urnan. Här finns blommor och granris.
Skillnader mot kyrklig begravning är främst avsaknaden av präst och psalmer. I prästens ställe är Karl Petersen officiant och han berättar om Roland Larssons betydelse som pedagog och person.
Musikvalet, framfört av Lennart Johansson och Viktor Boman, är sånger Roland Larsson tyckte om. Ordningen för avskedet påminner om det vid kyrkobegravningar och avslutningsvis framförs en dikt och de samlade håller en tyst minut.
Därefter är det minnesstund i konstlinjens lokaler med bildspel om den bortgångnes gärningar.
Avslutningen blir ljus.
- Jag tycker det blev som det var tänkt. Det var han, reflekterar Margot Bergman dagarna efteråt.