<STRONG>Det finns </STRONG>inget som är så uppfriskande för ett gammalt ­strävsamt par som att resa sig ur TV-soffan och gemensamt läsa tekniska beskrivningar, montera möbler och skruva upp saker på väggarna. Aldrig blir man så sammansvetsad som när man ­tillsammans glatt visslande och i fullständig harmoni hittar kreativa lösningar då problem uppstår. Exempelvis när skruvar fattas eller när hyllan blivit sned. Man bollar idéer, peppar varandra och beundrar sedan leende slutfinishen som överträffar alla förväntningar. Ha! Ni fattar att jag korsade fingrarna bakom ryggen hela tiden när jag skrev det där, va? <BR><STRONG>"Maaammaaaa! Datorn </STRONG>slutade funka, den bara la av!" ­Femtonåringens desperata vrål ekar i det ännu gardin- och mattlösa ­huset och framkallar svettpärlor på den ömma moderns panna. "Det går inte att ringa heller!" klagar trettonåringen från köket. - Det finns bara en mikroskopisk risk att man ska lyckas med det, hade skruvförsäljaren intygat bara några timmar tidigare när jag luftat min oro för kommande borrningsprojekt. Jo tjenamoss, den skruvförsäljaren känner inte oss. <BR><STRONG>Jag hinner </STRONG>bryta ihop några varv och förbanna både himmel och ­helvete innan vi tittar på varann, försöker vara konstruktiva och ­bestämmer oss för att köra universalmetoden - vaktmästartricket. Det vill säga testa datorns funktion genom att dra ur och stoppa i sladden igen. När vi kört tricket några varv och tillvaron ännu är stendöd kommer vi på att vi, innan vi hänger oss, med mobiltelefonens hjälp kan kolla med grannarna om de har samma problem - det är alltid roligare ju fler man är. I desperata situationer som dessa är det bra om man: A. är innehavare av en laddad och välfylld mobiltelefon. B. kan telefonnumret till jourhavande medmänniska. På båda frågorna svarar vi ja och ringer vår vän stadsnätskillen som med sin lugna röst får oss att sänka axlarna, slappna av och lovar att ordna alltihop till det bästa. Prisa stadsnätsvänner! Tack Jörgen! <BR><STRONG>Hyllor som lossnar</STRONG> med ett brak, elektriska apparater som ­okontrollerat börjar tjuta, ­sprutande vattenläckor - att ­kombinera ­tummarna som ­sitter mitt i handen med ett helt hem som ska skruvas uppåt ­väggarna ger oss en tillvaro fylld av ­spänning från morgon till kväll. Minsta lilla konstigt ljud ger ­upphov till ­dubbelvolter i bröstet - "Hjälp, vad var det där"? Jag försöker tänka positivt och både bebin och sexåringen älskar sin jättesandlåda. Men maken, som glömt alla fula ord han brukar rabbla om ­gräsklippning, drömmer om en gräsmatta och stönar över ­sandmassorna som dras in i huset när bebin och Syrran springer in och ut. Syrran springer i och för sig mestadels ut numera eftersom hon ­kommit i tonåren och upptäckt grabbarna i huset snett mittemot. Det tycks inte bekomma henne det minsta att bli utskälld varje gång hon närmar sig, och visst ligger det något i det man brukar säga; kärlek ­börjar med bråk. Trevlig helg!
