Bakom en tung skyddsrumsdörr döljer sig familjen Engbergs oas i tillvaron. Här lyser levande ljus upp relaxrummet som byggts intill bastu och duschhörna. Här ljuder ofta ljuv musik ur högtalarna – har Christer en musikspelning på G rullar låtarna som ett inlärningsmantra i högtalarna, men just nu är det Bob Dylans tidiga skivor som spelas.
När familjen Engberg för tio år sedan köpte det lilla hyreshuset på Skurholmen var det rätt så nedgånget. När renoveringarna påbörjades prioriterades ett bastubygge nästan på direkten. Christer, som tidigare bott i Avan där han också byggt en bastu, ville gärna ha en plats för kontemplation och frun Agneta, tornedalingen som har bastubadandet i blodet, var drivande i projektet. Ett gammalt skyddsrum skulle bli en ny bastu!
– Vi tog hjälp av Benne, en gammal vän från Haparanda. Han kan allt om bastubygge och hjälpte oss bland annat med ventilationen. En bra ventilation är skillnaden mellan en het och fuktig bastu och en torr och knastrig, säger Christer och berättar att han och frun Agneta gjort det mesta av jobbet själva. De har snickrat, kaklat och klinkrat utrymmena.
Minst två kvällar i veckan nyttjar de sin bastuavdelning och då handlar det inte bara om en snabb reningsprocess utan kvällen förbereds med tillverkning av lyxiga laxmackor som intas i relaxen efter bastubadet.
– Vi sitter i timmar och äter, tar en öl och pratar.
I relaxavdelningen finns en massagebänk, sittplatser, ett bord och ett vitrinskåp med glas. På väggen hänger voodomasker som paret köpte under en resa i Västafrika.
En annan väggdekoration är tavlan av Fritiof Eriksson som Christer hittade på en loppis för en tjuga.
– Han var morfar till konstnären Anna Toresdotter och hon var min bästis när vi var barn. Vi gick ofta in och fikade hos Fritiof, så när jag hittade den här tavlan kände jag att jag måste ha den. Fritiof jobbade under sin livstid med restaurering av kyrkomålningar och vem vet, kanske är hans tavla värd betydligt mer än en tjuga? skrattar Christer.
Zornreproduktionen som hänger på en annan vägg betyder också mycket för Christer. Den fann han i gömmorna efter sin farfar.
– Farfar älskade Zorn men avskydde Carl Larsson. Han brukade alltid säga att ”den där Larsson var en jävla sprätt som åkte runt och drack vin och tecknade av folk som gjorde nytta!”
Det är inte bara familjen som får njuta av Engbergs bastu. De tornedalska släktingarna frågar ofta efter en bastukväll och då sitter karlarna i bastun och pratar om BMW.
– Och jag fattar ingenting, haha.
Även Agnetas väninnor brukar samlas till en spaafton i det gamla skyddsrummet och här har också irländska musiker bastat - utan att förstå tjusningen.
– De svor långa ramsor och undrade om det var någon form av protestantisk självbestraffning ...
För Christers del handlar det snarare om sjävrening.
– Det bästa med bastun är att även om jag är uppe i varv när jag går in här så är jag rensad från vardagens brus när jag går upp och lägger mig efteråt.