Löftet var färre barn per avdelning men i verkligheten går utvecklingen åt andra hållet. Efter 2007 har antalet barn per avdelning stadigt ökat på Luleås förskolor.
- Ja, vi vet hur det ser ut och vi har därför tillskjutit mer pengar, mer än 17 barn per avdelning ska det inte vara, säger Ingrid Norberg (S), barn- och utbildningsnämndens (Bun) ordförande.
Hennes förklaring till att vallöftet 2006 inte kunnat uppfyllas är de besparingar kommunen tvingats till.
- Vår ambition då var 15 barn per avdelning men sedan har det gått upp. Den ekonomiska krisen ledde till detta. Men det är inte vår ambition, målet är fortfarande 15 barn per avdelning men i dag är det inte riktigt möjligt, säger Norberg.
När kommunen i höstas blev varse att man översteg 17 barn per avdelning så beslöt man att tillskjuta mer pengar, 1,6 miljoner enligt en beräkning, för att återställa normen.
Maj-Lis Pettersson jobbar på Sundets förskola där hon även är ombud för Lärarförbundet. Hon är skeptisk till att åtgärden ska räcka till.
- Det räcker inte, man räknar för optimistiskt, säger hon.
Förskolorna på Porsön har i stället fått veta att de måste ha 17,66 barn per avdelning i snitt för att klara budgeten i år. Det som försvårar läget är de så kallade 15-timmarsbarnen, barn till föräldralediga som har rätt att vistas på förskolan. Varje sådant barn ger bara en halv skolpeng.
- Det gav en enorm arbetsbelastning, det spelar ingen roll hur många skrivelser vi lämnar om det dilemmat. Jag vet inte vem som lyssnar, säger Pettersson och tillägger:
- Men allt är inte negativt, verksamheten är mycket bättre i dag än förr och personalens kompetens är så mycket högre. Men pressen ökar enormt.
På andra förskolor vill man inte uttala sig, ofta med hänvisning till att rektorerna ogillar det.
- Vi ska inte klaga på att vi har stora barngrupper säger vår rektor. Då väljer föräldrarna andra förskolor och det är konkurrens om barnen i dag, säger en förskollärare.
På Munkebergs förskola ger inte den stigande barntätheten några höjda ögonbryn. Förskolan arbetar efter en självvald modell där varje avdelning har barn i samma ålder, en avdelning för ettåringar, en annan för tvååringar och så vidare.
- Det fungerar bra, vi flyttar med barnen när de byter avdelning, säger Carin Sjöström.
- Miljön på varje avdelning är anpassad efter barnens ålder, säger Monika Åkerström.
Avdelningar med de äldsta barnen är störst, Solen med femåringarna har 21 barn.
- Men 17 treåringar kan vara minst lika intensiva, säger Maria Högkvist.