Baikåkaren Ove Lestander, en av Luleås största skidstjärnor, är på väg att fylla 80, men skidorna ligger inte på hyllan.
– Jag tycker han är duktig. Varje dag åker han skidor, säger hustrun Gunilla.
Det finns siffror på Ove Lestanders framgångsrika skidkarriär. 363 lopp mellan 1962 och 1974. 65 vinster och en VM-medalj. Journalisten Frille Erikssons samlade statistik över Ove Lestanders skidåkning.
– Sixten Jernberg var den ende jag inte lyckades slå, säger Ove.
Men han verkar inte alltför ledsen för det. Sixten är och har varit en förebild för skidåkare i alla tider och Ove Lestander plockar gärna fram beviset på att han var den förste som fick Jernbergpriset 1965. Den senaste 2019 var Ebba Andersson.
Hårdhet, envishet, kampglöd och segervilja, det ska den ha visat som får Jernbergpriset. Det är egenskaper som Ove Lestander fortfarande uppskattar hos skidåkare.
– Skidåkare har ett speciellt kynne. De är envisa. De är uthålliga och tränar mycket.
– Vi var lite speciella vi som åkte då. Man gjorde det för att det var roligt. Vi reste runt på olika tävlingar. Nu är det mest bara världscupen som gäller.
Resandet kunde få katastrofala följder. Ove Lestander berättar om när han tillsammans med tre andra var på hemväg från friidrottstävlingar i Uleåborg. Chauffören somnade vid Rutvik.
– Jag vaknade och dök ner under instrumentbrädan när jag kände att det skulle gå åt skogen. Polisen räknade ut att vi hade voltat sex gånger. Den enda som blev skadad var chauffören, han fick ett jack i huvudet och fick åka till sjukhuset. Vi andra var oskadda.
Han föddes den 23 juli 1940 i Arjeplog, Lesundsudden. På nätet finns uppgifter om att det är först nästa år han blir 80.
– Det är fel. Jag vet inte vad den uppgiften kommer i från.
I Arjeplog åkte alla skidor, så den karriären var rätt given, men Ove Lestander var också en framstående löpare. En av konkurrenterna var Hilding Holmqvist, den blivande hotellkungen. Debuten skedde vid en landskamp på Stockholms stadion mot England där också Riksfinalerna i Talangjakten avgjordes. Lestander sprang 1 500 meter på Stockholms stadion.
– Jag minns inte vilket resultat jag fick. Men jag har inte sist och inte först heller.
Men det är som skidstjärna och skidledare Ove Lestander är mera känd. Som ledare har han varit med om att fatta flera beslut som än idag påverkar sporten. I stafetten 1988 i Skellefteå där Gunde Svahn åkte utan nummerlapp, var han teknisk delegat.
– Jag såg att Gunde innan han skulle starta tittade ner och upptäckte att han inte hade nummerlapp. Så han var medveten om det. När ledarna dessutom skrev in hans nummer med spritpenna på dräkten under loppet, då blev jag rakt syrak.
Men Dala Järna diskades inte för att Gunde åkte utan nummerlapp och Hakkas fick ingen bronsmedalj.
– Det stod inte helt klart i reglerna att man skulle ha nummerlapp, säger Ove Lestander.
– Numera släpps du inte fram till startlinjen utan nummerlapp och märkta skidor.
Han är ingen större vän av skejting och tycker att specialiseringen inom skidsporten har drivits för långt.
– Det finns så många olika grenar; fri stil, klassisk stil, sprint, långa sträckor, kortare sträckor, skiathlon... Skidåkning har dessutom, som så många andra sporter, blivit en materialsport.
Det var i Baik, Bergnäsets AIK, som Ove Lestander hörde hemma som aktiv och ledare.
– Baik var ingen stor förening, men vi fick en bra ledarstab. Bland annat kom Torsten Stridsman från Luoppio.
Ove Lestander hade otur vid VM i Vysoke Tatry då han fick bihåleinflammation. Han drabbades också av andra sjukdomar under karriären, någonting som liknade gulsot fast ändå inte var det och harpest med början hösten 1967 som i princip förstörde två säsonger.
– Sjukdomen som liknade gulsot fanns hos löpare i England. Där hade man en teori om att löpare som tränade mycket, trampade sönder sina röda blodkroppar, säger han leende.
Magne Myrmo var den norrman som Ove Lestander helst ville besegra i Kalvträskloppet 1974. Då handlade det om vem som för evigt skulle vinna Prinsessan Sibyllas vandringspokal. Myrmo kunde inte delta, men hade skickat Odd Martinsen och Johs Harviken för att någon av dem skulle vinna och stoppa Lestanders tredje seger coh därmed vinst av vandringspriset. Tji fick de!