Klimathot, krig och folkvandringar gör det svårt att sia om framtidens jordbruk. Elin Röös på SLU menar att lantbruket i Norrbotten inte måste välja mellan stordrift av kött och mjölk eller småskaligt, exklusivt och dyrt till en liten köpstark marknad.
– Det är så mycket som är ovisst och det är bra om man kan satsa på en bredd. De två målen kan samexistera och behöver inte stå i kontrast till varandra, det behöver inte vara antingen eller. Vore jag politiker skulle jag inte lägga alla ägg i en korg, säger hon.
Röös påpekar att köttkonsumtionen måste ned, i första hand av miljöskäl. Men det är inte detsamma som att köttproduktionen måste ned i norra Sverige påpekar hon. Den kan mycket väl öka i stället.
– Men det förutsätter att den då ersätter annan köttproduktion som är sämre, säger Röös.
Hon ser även andra skäl till att bevara lantbruket i norr. Behovet av självförsörjning till exempel.
– Det har ju varit en icke-fråga som kommit upp igen på grund av den ökande oron i världen, säger hon.
Hon hävdar att Sverige redan producerar nog för att slippa svält vid en avspärrning.
– Inte genast i alla fall. Problemet är att vi inte har egen produktion av konstgödsel samt att våra traktorer går på fossila bränslen, säger Röös.
Men det finns ytterligare skäl att slå vakt om jordbruket i Norrbotten menar hon.
– Det finns estetiska värden att bevara. Det är vackert med ett odlingslandskap om man jämför med en granskog. Vi behöver öppna landskap, särskilt där det finns så mycket skog för övrigt, säger hon.