Avverkade in på tomten
Sveaskogs skogsavverkning chockade sommarstugägare i Piteå. Av skogen som omringat Signar Bergs torp från 1840-talet fanns ingenting kvar. Ända in på stugtomten hade gran, tall och björk huggits ner.
- Jag kände inte igen mig när jag kom hit. Det kändes som om huset stod fullständigt fel. Jag blev helt förundrad. Helhetsbilden var förändrad. Det kändes inte som mitt sommarställe, det här var något annat ställe, något helt annat. Jag blev så otroligt ledsen, jag ville inte vara kvar längre, säger han.
På Signar Bergs tomt står en tall som har kapats av precis ovanför en fågelholk.
- Du ser där hur stor björkstubben är som är kvar. Den ligger ju innanför tomtgränsen. Det var en stor, stor björk, så vacker. Och tallen här, de var förbanne mig tvungna att ta toppen på den, men fågelholken den har de lämnat kvar, säger han.
Det var i söndagens DN som Sveaskogs avverkning av skogen omkring Signar Bergs sommarstugetomt uppmärksammades. I ett mail har DN fått en kommentar från Sveaskog som bekräftar att de avverkat skogen, att avverkningen inte håller den kvalitet Sveaskog eftersträvar, men att avverkningen gjorts i enlighet med markägarens krav och med skogsvårdslagens krav. Till DN medger Sveaskog att avverkningen skett utan någon kontakt med husägaren.
- Det kändes bittert. Allt är ju förstört, totalt förstört. Det kommer aldrig att gå att uppleva den där naturkänslan igen så man får leva på gamla minnen. Det är konstigt, det är som att jag inte vill göra någonting längre. Man tappar lusten för det mesta, man går väl omkring och funderar på det här. Jag har fantiserat lite om att jag kanske ändå skulle ta och måla bodan på gården, bara så att det nu blir lite mer färg här i alla fall. Jag tänkte att det kanske skulle lysa upp lite, säger Signar Berg.
Här i torpet föddes hans mamma 1914. Här bodde hans mormor och morfar när han var liten och hit blev han skickad ibland för att få äta lite saltströmming när det var för ont om mat hemma, eller för att ta cykeln och hjälpa mormor att handla nere i byn, och hit fick han fara när hans mamma skulle till att få barn. Han minns hur han låg och sov i kökssoffan här i torpet i köket under en fäll och hur hans mormor satt och eldade i spisen när han skulle somna, och när han vaknade var det första han såg mormor som satt och eldade i spisen, som om hon alltid var vaken. Många fina minnen har han här ifrån. Nu vill han inte hit.
Bandet går inte att backa. Skogen är borta. Den var en del av hans sommartorp. Där i skogen gick de gamla stigarna till byarna runt omkring, här fanns orkideer, mycket småfågel, bär som lingon och lite hallon och luften i skogen var så lätt att andas.
- Jag tvivlar starkt på att jag kommer att få ersättning för det här som gjorts, och om jag skulle få det, så finns det ändå ett oerhört sår i mitt hjärta. Det har gått så långt in. Om de i alla fall lämnat kvar något träd vid stugan, och om de i alla fall talat med mig innan och fått mina synpunkter, så att de hade lämnat kvar lite träd mot kalhygget säger han.
Kuriren har försökt nå Sveaskog under helgen utan resultat.
Så jobbar vi med nyheter