Paduan har en spektakulär fjärderskrud. Hedvigs är charmoisfärgad. Vid fototillfället är hon nyfriserad. Hennes syn är tillräckligt dålig för att inte ytterligare försämras av ännu fler fjädrar.
Det är en efterlysning på Facebook som fångar vårt intresse. Texten handlar om en höna på rymmen i Södra Sunderbyn.
Linda Öqvist skrattar när händelsen kommer på tal.
– Så här har jag det nästan varje dag. Hedvig är nyfiken och ger sig ofta ut på upptäcktsfärd. Det blev riktigt oroligt en natt, när hon inte kom tillbaka. Jag var säker på att något djur hade tagit henne, men när det ljusnade på morgonen kom hon vaggande in på gården ...
Det är kring 19-tiden som oron vaknar till liv hos hönsägaren Linda Öqvist. Vid det laget är för det mesta hela hönsflocken samlad till kvällsmat.
Allihopa förutom en ibland äventyrslysten utbrytardrottning.
– Det som gör det besvärligt är att Hedvig somnar exakt halv åtta varje kväll. Det spelar ingen roll var hon befinner sig. Hon lägger sig ned och sover. En gång hittade jag henne i en hink.
"Det blev kärlek vid första ögonkastet. Paduaner är snyggare än andra höns. Det är lite mannekänger över dem", berättar Lotta Öqvist.
"Jag vet var hon brukar gå, ibland ringer en granne. Det gäller att hitta Hedvig innan klockan halv åtta, för då somnar hon på platsen - var än hon befinner sig", berättar ägaren Lotta Öqvist.
Den gamla trötta tuppen Knut har lämnat sina sysslor och bestyr. "Låt ungdomarna sköta gården, du kan vara med mig", tröstar Linda Öqvist.
Paduantuppen har en stor, fyllig hätta som för tankarna till 1970-talets punkfrisyrer. De är också utrustade med både hak- och kindskägg.
Intill villan står en liten röd stuga som en gång i tiden rymde alla möjliga barnlekar. I dag har det byggts om till ett hönshus.
När dörren slås upp, strax efter åtta på fredagsmorgonen, vem tror ni tittar ut allra först?
Hedvig, förstås.
Hon bligar åt alla håll innan hon tar klivet över tröskeln. En gryta med ris fångar intresset inledningsvis, men strax finns det annat att upptäcka för en nutidsorienterad åtta år gammal höna.
– Hedvig är gammal. Det är flera år sedan hon slutade värpa, men jag kan inte skiljas från henne. Jag vet att det kan vara farligt när hon ger sig i väg. De är gott om bilar härutanför, men om det någon gång händer något så vet jag i alla fall att Hedvig har haft ett bra liv ...
Hönan Hedvig är lite av en lokal celebritet i Södra Sunderbyn. Grannarna känner henne väl. Till och med familjens alpackor kommer fram och visar sin vördnad för ålderdomen.
Häromdagen kom ett mobilsamtal från Kråkbergsskolan, där någon reagerade över att se en höna spatsera på skolgården. Som längst har hon promenerat tre bostadskvarter innan eskapaden stoppades av en larmande granne.
Den åldrade och en smula förvirrade paduanen Hedvig ger sig ut på äventyr. Den åtta år gamla hönan är lite av en lokal celebritet i Södra Sunderbyn, där hon har setts tre bostadskvarter från sitt hönshus eller rent av spatserandes på Kråkbergsskolans skolgård.
"Hedvig är lätt att fånga in. Hon har inget emot att sitta i famnen. Paduan är ett mycket sällskaplig hönsras", berättar ägaren Linda Öqvist.
"Jag misstänker att Hedvig nästan är senil för det är inte alltid som hon hittar hem", berättar Linda Öqvist.
Paduan förekommer i ett flertal färgvarianter. Den kan vara blå, grå, guld, silver, svart, vit och pärlgrå.
Linda Öqvist är en av många hönsägare i Södra Sunderbyn. Den första hönan flyttade in för dryga tolv år sedan.
I dag sköter hon om åtta höns, tre tuppar och fem höns. Alla utom en är de av den ovanliga rasen paduan, som fått sitt namn efter den italienska staden Padua.
Flockens äldste är den vackert chamoisfärgade Hedvig och hennes numera trötte älskare Knut, som också är åtta år.
– Sedan har jag "syrran" därborta, säger Linda Öqvist och pekar en läderfärgad höna. Resten har inga namn, alla andra kallar jag kort och gott för hönsen.
Varför blev det så många paudaner?
– De är lite snyggare än andra höns. Påminner om mannekänger, även utstyrseln ibland kan ligga nästan på gränsen. Fjäderskruden är spektakulär. Jag brukar klippa bort lite kring ögonen, för de har väldigt vackra ögon. Men det som jag gillar allra mest är att de är så sällskapliga. De vill gärna sitta i famnen och försöker nästan konversera med mig.
Någon nackdel?
– Paduan är inte särskilt intresserad av att ruva sina ägg. De vill hellre umgås och strutta omkring på gården. Äggen är förstås lite mindre än vanliga ägg, men "gulan" har en fantastisk färg, mer orange, nästan röd. De äter gräs. Det är det som ger äggen sin färg.
Min sista fråga är given; vad kom först, hönan eller ägget?
– Åh, himmel! Det måste ha varit ägget. Allt började med en cell från första början, svarar Linda Öqvist.