Att sanera eller inte

Genom åren har det gjorts flera olika studier av området i Karlshäll utanför Luleå. Där låg en gång en slipmassefabrik, som tillverkade träslipmassa som skeppades till England för att bli tidningspapper. För att skydda trämassan mot mögel började man använda kvicksilver. Orenat processvatten släpptes ut rakt ut i Notviken vilket medförde att förorerat fibermaterial nu ligger i området och även övrigt sediment innehåller kvicksilver.Undersökningar som nu gjorts till en huvudstudie som senare ska resultera i ett beslut vad som ska göras med området visar att kvicksilverhalten är högst i fibersedimentet. I bottensedimentet är halten högst några decimeter ner, medan halten sjunker ju djupare man kommer ner i marken. Mätningar har gjorts ner till drygt två meters djup. 170 kilo
Resultaten visar att totalt så finns här 160-170 kilo kvicksilver, varav 90-100 kilo ligger i det fibersediment, rester av fibermassor från produktionen. Halterna anses av Naturvårdsverket vara höga och det finns en spridning av kvicksilver härifrån ut til Luleå älv, men spridningen är mindre än till exempel den allmänna spridningen från Luleå stad.Också hos fiskar som finns i området är kvicksilverhalten högre än hos fiskar i Luleå älv, men halterna ligger under Livsmedelverkets kostrekommendationer, varför det är riskfritt att äta fisk som fångats här.Inte heller halterna i vatten eller bottenmaterial är så höga att det skulle vara farligt att bada i Notviken.Landhöjningen
En osäkerhetsfaktor i frågan är vad som händer med området med landhöjningen. Å andra sidan är det också osäkert om den effekten tas ut av havsnivåhöjning som spås i spåren av klimatförändringarna.Den arbetsgrupp som jobbat med huvudstudien har tagit fram kostnaderna för om man vill åtgärda området.Det finns olika alternativ. Att täcka över bottensedimentet med en armerad duk eller att muddra och avlägsna delar eller allt det förorenade materialet. Prislappen ligger då på mellan 45 och 75 miljoner, som det kostar att muddra och ta bort endast cirka 65.000 kubikmeter massor. Då tar man bort det mest förorenade fibersedimentet. Eller upp till 550 miljoner om man muddrar och tar hand om allt, cirka 365.000 kubikmeter sediment.Enligt Pär Elander, konsult hos Envipro Miljöteknik, finns beprövad teknik till att få upp massorna utan att föroreningarna sprids. En teknik är den frysmetod som Norrbottensbaserade företaget FriGeo står bakom.Uppläggningsplatser
Arbetsgruppen har också sett på möjliga uppläggningsplatser för de förorenade massorna och alternativen så här långt är Karlshäll, Sunderby avfallstipp och ett område i Bälinge. Enligt Pär Elander måste dock vidare undersökningar göras av samtliga platser innan beslut om deponi tas.Vidare måste en riskbedömning av de olika åtgärderna göras. Frågan kommer att gå ut på remiss, kommunen hoppas få in synpunkter i frågan. Så småningom ska kommunstyrelsen ta beslut om man ska åtgärda området. I så fall kan man få bidrag till saneringen från Naturvårdsverket, som står för 90 procent av kostnaderna.

Att sanera eller inte

Det kostar mellan 45 och 550 miljoner kronor att sanera området kring slipmassefabriken i Karlshäll. Men man kan också välja att avstå från sanering. De höga kvicksilverhalterna utgör ingen hälsofara för människor och det går att äta av fisk som fångas här.