Återvänder för att gifta sig

Kristina Lundmark och Martin Holmquist tar paus en stund från sin långa göra-lista inför bröllopet på lördag eftermiddag. Vi träffar dem i kyrkbyn och de ser inte ett dugg stressade ut fast dagarna före bröllopet är ett enda tidpassande hit och dit. Efter nio år tillsammans är det slutligen dags. Förlovningsringarna har slutat blända omgivningen för ett par år sedan, men på lördag håller paret för näsan och hoppar in i sitt nya liv som hustru och make. ? Jag är inte nervös precis, men man vet inte hur det är att gifta sig. Jag har ju aldrig gjort det förut! säger Kristina. Fast hon arbetar till vardags som ekonom vid IKEAs huvudkontor i Holland och är redan van vid att tituleras ?Fru? under arbetstid. Hon och Martin hyr ett parhus på landet utanför Rotterdam sedan ett år tillbaka. Martin arbetar som ingenjör för Sandvik och reser mycket i arbetet. Han tycker att holländarna påminner mycket om svenskarna i livsstil. ? Där är det inte så väldigt viktigt med titlar, även om man inte duar varandra på arbetstid. Annat är det i Tyskland, dit jag ofta åker. Där är det titlar hela tiden och jag är en gift man i deras ögon. Så jag är redan van vid att prata om Kristina som min fru, säger Martin. De är varken först eller sist bland kompisarna med att gifta sig. Men det är väl så, säger Martin, att man påverkar varandra i bekanskapskretsen. ? Ens traditioner är starka en sådan här gång. Kristina ville gifta sig i den här kyrkan och jag tycker också om den, ja hela miljön här runt omkring. Borgerlig vigsel var det aldrig tal om. Vi tycker att giftermålet är ett bra sätt att få alla att komma samman och träffas. Därför har vi bjudit många vänner till bröllopet och inte riktat in oss på att ha med precis hela släkten i första hand. De träffades i Borlänge under studietiden. Kristina var redan där när Martin kom dit för att läsa sista året. Han är några år äldre än hon och den som först blev erbjuden arbete utomlands. Kristina var inte sen med att söka jobb hon också, och så hamnade de i lilla Holland med hela 16 miljoner invånare. Där ingår Rotterdam i ett fyrkantsområde med städer som utgör ett av världens mest tättbefolkade områden. ? Vi trivs men vi får se hur länge vi stannar där, säger de. Sedan de kom till Holland har de provat på typiskt inhemska intressen, till exempel långfärdsåkning med skridskor längs frusna kanaler på vintern. Livsstilen påminner om den svenska på flera sätt. I holländska språket finns också ett ord som liknar svenskans sambo, nämligen ?samenwonend?. Det mesta av bröllopsförberedelserna har paret ordnat genom internet. Kristina tycker att det går utmärkt att både se urvalet och boka frisör, matställen, blommor, ja allt nästan, eftersom många luleföretagare numera möter sina kunder via nätet. Klänningen ordnades däremot i Holland. Tradition eller ej för mannen att inte se klänningen före vigseln så behövdes Martin som smakråd i brist på kvinnliga anhöriga. Martin säger att han inte var inställd på någon attack-shopping precis. Han tog med en bok för att kunna sitta och läsa i affären mellan provningarna, medan han blev bjuden på praliner av innehavaren. Inte så dumt, och Kristina kommer minst sagt inte att se så dum ut hon heller i sin klänning kan man ana. Det är en vit lång figurnära modell, rent skuren och elegant designad med pärlbrokad som största utsmyckning och som man bara kommenterar med åhhh när man ser den. Det enda som matchar den för Martins del är frack, och det ska han ha. Ringen har Kristina gjort en specialbeställning på, med flera rubiner infattade på guldringen. Ingen kyrklig vigsel är giltig utan ringen, som har en central del under vigselakten i Sverige. I andra länder, till exempel Holland och Frankrike, är det däremot i rådhuset hos borgmästaren som den egentliga vigseln sker. Ett kyrkobesök utöver rådhusbesöket i dessa länder gör brudparet enbart för att få en kyrklig välsignelse. Halvdan Lundström bjuder in det blivande brudparet på en titt i hans kyrkstuga från 1840. Han berättar om hur han som tonåring i pingsttid cyklade med pojkkamraterna från byarna till kyrkbyn. Det var lika mycket hänryckningens tid då som nu, en riktig ungdomshelg då man träffade flickor. Ebba Hansson har också varit med förr. Henne träffar paret i kyrkan när de poserar för fotografen, och kollar in vinkeln från den hörna där de tänkt ställa upp sin videokamera under vigseln. Ebba guidar i kyrkan och får ett skimmer över ansiktet när hon hör om vigseln. ? Vad roligt, jag är själv gift här i kyrkan och alla par som gifter sig här blir lyckliga tror jag, säger hon med en sidoblick mot maken Martin Hansson en bit längre. Vi har varit gifta i 56 år nu. Lycka till med ert bröllop också, Kristina och Martin.

Återvänder för att gifta sig

Från Nederländerna till Nederluleå. Utflyttade gammelstadsbon Kristina Lundmark återvänder hem i pingst för att gifta sig med värmlänningen Martin Holmquist. Paret bor annars i Holland sedan ett år tillbaka och bröllopsbestyren bokades med internet-hjälp.