Åsa Wallin är född och uppvuxen i Ale, utanför Alvik i Luleå. Hon är 28 år gammal och fjärde generationen på gården. Hennes farfars far hade några får. Men det var hennes farfar Tor Wallin, som nu är 86 år och som bor kvar i Ale, som startade med fårskötsel i lite större skala. Något som sedan hennes pappa, Åke Wallin, fortsatt med. Så det har alltid funnits får i hennes liv.
- Får är fantastiska djur och de kan användas till så mycket. De är fantastiska på att beta. Man kan använda ullen och pälsen och så är det bra kött. En gång i tiden hade vi även mjölkkor, men jag var faktiskt rädd för korna. Får är snälla även om baggarna kan vara lite lynniga ibland, säger Åsa Wallin.
Utbildad ingenjör
Innerst inne har hon nog alltid förstått att hon på något sätt skulle komma att jobba med djur i någon form. Även om det inte varit någon självklarhet.
- Då man är 18–19 är det kanske inte så coolt att bli jordbrukare. Eftersom jag alltid varit intresserad av miljö läste jag till ingenjör, med inriktning på miljö- och kvalitetsfrågor, vid universitetet i Luleå. Men även då jag pluggade och bodde i stan åkte jag hem och hjälpte till på gården, berättar hon.
Startade eget
Hon tog examen 2005. Tillsammans med två kompisar hyrde de in sig på Storgatan 61 och startade Erinåma miljö och kvalitet. På konsultbasis hjälper de företag att bygga upp arbetsledningssystem då det gäller miljö- kvalitets- och arbetsmiljöfrågor. En av tjejerna slutade och då köpte Åsa Wallin och hennes kompis Matilda Stjärnström ut hennes del i företaget, så nu är de bara två. I dag jobbar Matilda som miljöhandläggare på I 19, men är fortfarande delägare i företaget.
- Men när Matilda skulle vara barnledig kändes det onödigt att ha en stor lokal inne i stan. Eftersom jag oftast jobbar som konsult ute hos kunderna kan jag sitta vid en dator var som helst, påpekar hon.
Generationsväxling
Ett tag hade hon även en tanke på att flytta till Örnsköldsvik, men hon kom på att det var för långt bort från gården i Ale. I stället blev det startskottet för den generationsväxling som nu är på gång.
- Pappa sade att jag måste bestämma mig om jag ville bli delägare. Om jag inte var intresserad skulle han börja avveckla verksamheten, berättar Åsa Wallin.
Utöka till 200 får
Valet var enkelt och i dag driver hon jordbruket tillsammans med sin pappa. De äger 50 procent var och tanken är att hon på sikt ska ta över hela verksamheten.
- Han sköter traktorerna och andra maskiner. Jag har större ansvar för djurhållningen, säger hon och skrattar och påpekar att hon också kör traktor.
I dag har de 120 får på gården. Tanken är att utöka till 200 djur. På vintern är det inte lika mycket arbete med fåren som på våren, sommaren och hösten. Därför är det perfekt att ha ett jobb vid sidan om som man kan styra själv.
- På våren är det ett heltidsjobb och lite till. På vintern är det mindre att göra, men måste man givetvis se till fåren och ge dem mat två gånger per dag. Och konsultandet är så himla roligt att jag givetvis kommer att fortsätta med det. Jag har ju faktiskt pluggat i fyra år och vill använda mina kunskaper, säger Åsa Wallin.
Fåravelsföreningen
Hon brinner för fårskötsel och tror stenhårt att det har en framtid. Sedan den 1 mars är hon också ordförande i Norrbottens fåravelsförening, med drygt 60 medlemmar. De anordnar kurser och träffar för länets fårägare.
- Ett jätteroligt arbete. Mycket bygger på att man lär sig av andras erfarenheter och då är det viktigt att träffas, påpekar hon.
Deras verksamhet i Ale är inriktad på produktion av lammkött. En del andra fårägare är mer inriktade på produktion av skinn och ull. Liksom alla andra jordbruksföretagare är de beroende av EU-bidrag för lönsamheten. Eftersom de inte använder kemikalier eller konstgödsel så klassas de även som EU-ekologiskt jordbruk och får någon krona extra för det.
- Att vi är ekologiska är ett ideologiskt val och rimmar bra med det jag står för. Utan EU-bidragen skulle det inte gå ihop. Då kan man bara driva fårskötsel på hobbybasis, påpekar Åsa Wallin.
Högre slaktpris
I dag levererar de cirka 200 lamm per år till slakt. Lammkött blir allt populärare bland konsumenterna och efterfrågan på lammkött ökar för varje år.
- Men vi måste få ett högre slaktpris. Jag både tror och hoppas att konsumenterna är villiga att betala för lokalproducerat kött, säger hon.
Mycket av det kött som produceras här uppe hamnar i dag i södra Sverige. Hon får själv ofta frågan från konsumenter som frågar varför de inte hittar lammkött i butikerna.
- Då man frågar butikerna säger de att det inte finns någon efterfrågan, trots att jag får hur många förfrågningar som helst. Det är någonting som inte går ihop, påpekar hon.
En livsstil
Ett stort hot mot fårnäringen, troligen det allra största, är rovdjuren. Enligt Åsa Wallin går det inte att ha tamboskap och rovdjur i samma trakter.
- Bara runt Ale finns det tre björnar. Vi har haft björnar i fårhagarna. Det går inte att ha fåren på skogsbete längre, utan de får gå på bete runt bebyggelsen, säger hon.
Då generationsväxling är klar kommer hon själv att ha hela ansvaret för jordbruket.
Givetvis hoppas hon kunna få ett handtag av sin pappa då hon behöver det. För hon tänker inte lämna konsultvärlden.
- Jordbruket är en livsstil och man jobbar varje dag. Att konsulta är mer som ett jobb, svarar hon diplomatiskt på frågan om han var tvungen att välja ett jobb.