På det framgångsrika arkitektkontoret i Göteborg trodde alla att hennes nästa steg skulle bli London eller Manhattan, men Josefina Nordmark flyttade tillbaka till sina rötter i norr och för tre år sedan startade hon eget i Luleå. I år fick hon Näringslivsgalans pris som ”Årets nyetablering” och hon är stolt över att kunna visa att man mycket väl kan leverera höga ambitioner även från Norrbotten.
Det är inte helt lätt att hitta en lucka i Josefina Nordmarks schema just nu, men jag lyckas sno åt mig en eftermiddagstid. När den håller på att ryka, erbjuder jag en lunchdejt och hon slår till. Effektivt. Det här är utan tvekan en kvinna i karriären, men som ändå tycks lyckas balansera med bägge fötterna på jorden.
Vad betydde det för dig att vinna priset som ”Årets nyetablering” på Näringslivsgalan?
– På något sätt känner jag mig redan som en erkänd arkitekt, eftersom jag har jobbat rätt länge och vunnit en del priser har jag fått ett bra självförtroende. Men det här med att driva företag är ju nytt för mig, så det kändes kul att få pris som ett bevis på att man är på rätt väg.
Vilket pris är du mest stolt över?
– Jag tror kanske ändå det pris när jag vann att få göra ambassadresidenset i Chile. Jag hade precis valt att flytta norrut från Göteborg, ett oväntat val för många, och det var viktigt för mig eftersom jag fick bekräftat att man kan flytta till Luleå och ändå få utmaningar i yrket.
Att det går att vara internationell från Luleå?
– Precis. Att man kan ha en hög ambitionsnivå även om man bor här. Det som driver mig är att göra bra saker som ger kvaliteter till dig och till andra, och det kan jag ju göra härifrån också.
Är du lokal eller internationell nu?
– Mest lokal. Ganska mycket bostadsprojekt, allt från Umeå till Kiruna, och det är kul. Och så lite annat smått o gott.
Hur går det i företaget?
– Det går jättebra, det är full fart.
Var kan man se dina avtryck här?
– Jag skulle önska att det var mer som var byggt här i Norrbotten, men det är väldigt långa processer. Jag har gjort Strandängsbadet i Kalix medan jag var på MAF. Vad mer? Vad har jag gjort? Det är ett bostadsprojekt på Lövsskatan på gång, men ... Gud vad obehagligt. Jag kommer inte på något mer just nu.
Hur snyggt bor du själv?
– Jag tror många skulle bli besvikna om de kom hem till mig. Jag har inte haft så mycket tid att lägga på mitt boende, men det kanske kommer. Det är ett bra och praktiskt boende, inte så stort och med en liten tomt eftersom vi mest är ute i stugan på somrarna.
– Det har väl lite med yrket att göra också, att man använder den delen av hjärnan så mycket i jobbet, att när man kommer hem orkar man inte börja ta beslut om hur man ska ha det hemma. Stugan har jag ritat själv, det är inte lika kravfyllt som att rita sitt egen permanentboende. Det måste man ju leva med hela livet.
Du har Kalixkoppling och har sommarstugan på Blåbärsgrund?
– Jo, jag är från Kalix och stugan köpte vi ett halvår innan vi hade bestämt oss för att flytta upp, mer som ett ställe när vi hälsade på.
Hur mycket hinner du vara på Blåbärsgrund?
– Vi bor där hela sommaren och det är jätteskönt. Och på vårvintern en del, i övrigt är det så mycket annat.
Du kan inte jobba därifrån då?
– Nej, men det vill jag inte. Vi tar inte dit dator och har ingen tv där. När jag sätter mig i båten är det som att jag inte har en aning om vad jag gjorde på jobbet och det är nog viktigt. Jag kan bli väldigt uppslukad om det är ett problem som ska lösas och jag kan inte ge mig förrän jag hittat den optimala lösningen.
Hur mycket fritid har du?
– Inom arkitektyrket är det sällan en jämn arbetsbelastning, men det är ett flexibelt jobb. Lite ryckigt och kanske inte alltid så lätt att planera, men jag jobbar inte jättemycket, dygnet runt. Jo, i perioder kanske. Jag tycker ju att mitt jobb är så roligt och då blir det lätt att man blir lite mer engagerad än vad man borde och det är lätt att ta på sig för mycket. Men jag tycker ändå att jag har en ganska bra balans.
Hur mycket jobbar du i veckan?
– Ungefär 40 timmar ändå. Det är svårt att hinna jobba så mycket mer även om man skulle behöva, när man har barn. Jag tycker ibland det känns mycket att jobba heltid. Nu har det varit intensivt en period, men då är det nog knappt ens 50 timmar.
Gert Wingårdh beskriver dig som en storstadstjej och din syster som väldigt jordnära. Hur får du ihop det där?
– Jo, jag är nog lite både och. I Göteborg var jag ju i den miljön och de såg inte den andra sidan, men jag trivs väldigt bra med stövlar och skitiga kläder i naturen. Jag längtade norrut mest för att vara nära förankringen, familjen och vännerna, och det kommer före storstaden. Men jag är en utåtriktad person som behöver stimulans och skulle inte sätta mig i en koja.
Den eviga balansen ..?
– Ja. Familjen är ju fokuset och de andra sakerna kan jag få utlopp för i jobbet, med resor och storstads-input.
Är du en karriärist?
– Det kan man ju fundera på. Jag drivs av utmaningar mer än bekräftelse, priser och utmärkelser är inte det som driver mig. Men karriär vad är det? Det är ett konstigt ord. Jag har aldrig medvetna mål som jag kämpar mot, utan målet för mig har alltid varit att hålla en hög kvalitet och att vi som företag levererar bra arkitektur. Drivkraften för mig är inte att tjäna pengar, utan att kunna driva ett företag utifrån de värderingar jag själv har.
Har det varit svårt innan du hade eget?
– Ja, men det är ju en större struktur och många fler viljor. När man är ensam ägare kan man sätta upp riktlinjerna och målen för vad jag vill.
Du ger intryck av att vara ganska viljestark, har du startat eget för att få kontroll på processen?
– Jag har nog alltid tänkt att jag ska starta eget någon gång, men förutom att kunna jobba på det sätt man vill och själv sätta kraven, var det också för att jag drivs av utmaningar. Jag tänker liksom lätt att ”nu är det för bekvämt här, vad kan jag göra så att det blir lite svårt?”. Det får inte vara för lätt.
Gillar du den sidan hos dig själv eller är det irriterande?
– Bra fråga. Jag kan beundra folk som bara är nöjda och som inte hela tiden är på väg och måste utmana sig själv. Jag vet inte riktigt varför, men det är väl ett personlighetsdrag att man behöver den där stimulansen.
– Men jag är väldigt bra på att vara lat också. Jag gör inte mycket när jag är ledig och jag kan gärna tillbringa hela sommaren i stugan utan att lyfta ett finger, men det här med att utsätta sig för nya saker tycker jag är kul. Om jag aldrig testat forskajak till exempel, så gör jag gärna det.
Var det ett stort steg att starta eget?
– Nej, det var ganska enkelt, det var det jag skulle göra liksom. Jag är inte rädd för att misslyckas utan jag tänker alltid ”vad är det värsta som kan hända?”. Om jag startar ett företag? Tja, det är väl att det inte går så bra. Ok, och vad gör det då? Det gör ju ingenting.
– För mig är det en självklarhet att det inte är ett problem att misslyckas, men jag märker ju att det inte är så för andra. Andra säger ”Att du vågar!”. Vågar? Om man inte trivs med ett jobb till exempel, då får man väl göra något annat, byta jobb eller vad som helst. Vad är det värsta som kan hända liksom? Har jag inga pengar får jag väl äta havregrynsgröt. I mitt liv är det inget problem.
Varför slutade du på MAF?
– Den främsta orsaken var väl att jag ville jobba mer intimt i en mindre grupp och kunna bolla idéer mer prestigelöst med andra och skissa tillsammans. Problemlösningsfasen går fortare och blir mycket roligare då.
I ditt företag är det bara kvinnor, finns det en tanke med det?
– Nej, det har bara blivit så. I min ålder och yngre finns det fler tjejer tillgängliga. Bland de äldre är det mest män, men av de som utbildas nu är det övervägande kvinnor.
Hur är du att jobba med?
– Jag har höga krav på vad som lämnar kontoret och eftersom det är ett litet kontor är alla involverade i varandras jobb, och jag kan säkert vara lite petig där för att jag tycker att det ska vara bra. Man får inte ta det personligt, det viktiga är ett bra slutresultat, och jag vill att andra ska vara likadana mot mig. Även om jag är en viljestark person så vill jag gärna ha motstånd, det är viktigt att alla vågar säga vad de tycker och tänker i en process. Allas bidrag i processen gör att slutresultatet blir bättre.
Är du nöjd över ditt beslut att starta eget?
– Ja. Det är ju ett stort ansvar, men också en stor frihet att få jobba på ett sätt som jag tycker känns bra, utifrån det sätt som jag tycker man får fram bra idéer. Äldre kontor jobbar mer individuellt, och det passar inte mig, jag tänker bäst i dialog med andra och de processerna är roligast. Yngre kontor jobbar nog mer i nätverk och har inte lika mycket prestige och har ett större fokus på ekologisk och social hållbarhet.
Är man mest en estet eller en matematiker som arkitekt?
– Ibland reducerar man byggandet till att bli en funktion, någonting kvantitativt och tekniskt, men arkitektur är mer komplext än så, det skapas i en kreativ process, där många olika aspekter sammanfogas till en helhet. En del tror att arkitektur är som att måla en tavla, men det är ekonomi, teknik, ekologi, estetik, social hållbarhet och upplevelsen av miljön. Inte bara det du tar in med ögat. Det handlar egentligen allra minst om en snygg fasad, utan mer om hur man rör sig i och hur man upplever en byggnad eller en stad.
Hur stor del samhällsengagemang handlar det om?
– Mycket. För mig är det viktigt att man skapar värden för de som berörs. Konst kan du välja, en tavla eller en skulptur kan du flytta undan, men arkitekturen drabbas du av vare sig du vill eller inte.
– En lägenhet till exempel, där du spenderar så mycket av din tid, vad gör den med dig och hur du mår? Hur faller dagsljuset, vad har du för utblick och så vidare, det är det det handar om. Det är drivkraften för mig och jag kan bli väldigt upprörd om man inte tar sånt på allvar, för då trampar man ju på människorna. Det är viktigt att man tar sitt jobb på allvar. Visst, det ska vara roligt och lustfyllt, men faktiskt är det andra som råkar ut för det vi gör.
Åhlens-huset, borde det ha fått förbli en tom yta?
– Det var många som diskuterade det bland oss arkitekter. När man bygger på en sådan central plats är det viktigt att det skapas mötesplatser, och Kulturens hus har en ganska pampig entré som hade behövt lite mer utrymme, och man hade kunnat jobba mer för att skapa en rymd där. Det man styr upp i en tidig plan skapar en stads grundläggande kvaliteter, så det är väldigt viktigt vad kommunen tar för beslut.
Hur tycker du det blev?
– Jag tycker inte att det ger tillräckligt tillbaka till staden, det är ett centralt kvarter som borde fått mer utrymme för allmänheten att vistas på, fler mötesplatser. Delar i det är fint, men man har inte jobbat med förhållandet och kopplingen till Kulturens hus på ett bra sätt.
Hur ser din framtid ut?
– Jag gör liksom inga framtidsplaner, jag tänker inte så. Jag tror ju att jag kommer ha kvar Nordmark och Nordmark, men jag kanske får för mig något helt anat, det finns mycket som är roligt. Jag tror inte man ska tänka så mycket, utan vara lite mer här och nu. Strategier för företaget har jag ju så klart, jag är liksom strukturerad men ändå inte. Jag drivs mycket av lust och engagemang, drivkraften är inte karriär och pengar, så man får väl se vart det leder.
Har du någon dålig vana du skulle vilja bli av med?
– Just nu, att jag aldrig kommer i säng. När barnen har lagt sig och det blir tyst i huset kommer jag igång och gör laguppställningar till dotterns fotbollslag långt över midnatt, till exempel.
Var får du all energi ifrån?
– Nej, men för mig är det avkoppling. Jag är också bra på att växla och har aldrig jobbtankar när jag är med barnen eller känner mig stressad i nuet med dem, men i perioder önskar jag att jag hade mer tid med familjen och fler timmar på dygnet.
– En rolig grej var när min dotter gjorde en ”simsfamilj” (dataspel) där hon beskrev sin familj. Mamman fick egenskapen: ”Arbetsnarkoman men familjeinriktad. Lagar god mat och är borgmästare”. Jag hade blivit väldigt bekymrad om jag bara fått egenskapen arbetsnarkoman.
Men du har hittat balansen?
– Jag tror det. Både jag och min man trivs tillsammans med familjen och vi har inte så höga krav på vardagen. Vi gör inte så mycket på fritiden annat än att umgås och har inte heller så många egna intressen eller behov vid sidan om. Det är väl det barnen känner, att ens fokus är där de är.
– Det har varit lite för mycket under hösten, men nu har jag anställt en till och jag hoppas att det kommer landa. Att jag har energi till jobbet beror på att jag har det så lugnt hemma, det där hänger ihop.
Har du något drömprojekt?
– Nästan alla projekt är lika roliga, men på olika sätt. Jag skulle jättegärna rita ett äldreboende, och högsta drömmen vore att få fria händer att utforma det som jag vill.
Finns det någon Nordmark-stil?
– Åh, det är ganska svårt att kategorisera, men alla mina jobb karaktäriseras nog mycket av att människan är i centrum. Vi på kontoret lever oss in i hur man använder miljön och om man ska säga något som går igen i det vi gör, är det nog våra grundläggande värderingar. Jag vet inte riktigt … jättesvår fråga.
En annan svår fråga: Om du var en byggnad, vilken skulle du vara?
– Då skulle jag nog vara ett torn! Jag känner mig som ett torn, både fysiskt och mentalt, som gillar att ha överblick och se helheten. Det var en lätt fråga.