Årets Norrbottning 2006, kandidat 6

<IMG height=348 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bildernovember2004/Pontus14.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>Vill du rösta på Pontus? Du kan skicka in din röst på Årets Norrbottning via Kuriren.nu. Länken till röstninssidan med alla kandidater hittar du i den vänstra spalten på denna sida. <A href="http://www.kuriren.nu/utmatningssidan.asp?ArticleID=696786&CategoryID=2764&ArticleOutputTemplateID=90&ArticleStateID=2&ort=">Läs mer: Här är alla kandidaterna till Årets Norrbottning</A> Vid 16?17 års ålder började Pontus Johansson med budosport för att bli bättre simmare och samtidigt kunna hålla sig kvar på benen, som han uttrycker det. Han ville bli starkare i kroppen och mer allsidigt tränad. Som mest under sin simkarriär tränade han 35 till 40 timmar per vecka. Efter ha gått ut simgymnasiet i Älvsbyn, tränade han utomlands och bodde bland annat i USA och ett år i Perth, Australien. Men till slut tappade han motivationen efter att han nått världseliten och bland annat deltagit i två VM och två olympiska spel. SM 1997 blev han sista mästerskap och 2000 hade han gjort sitt sista pass som tränare i sporten. Mental träning I dag är det bara budo som gäller. ? I dag tränar jag kanske 15 timmar per vecka, varav tre pass är styrketräning för att ge stadga åt kroppen, säger Pontus Johansson som sedan 1998 bor i en villa i Svartbyn utanför Boden. Sedan 2000 är han anställd på Norrbottens handikappförbund. På dagarna administrerar han och på kvällstid instruerar han både funktionshindrade och icke funktionshindrade, samt tränar själv. Budon är en mycket bra sport i och med att den är så allsidig och fungerar som en god habilitering och rehabilitering för handikappade. ? Simningen är också allsidig, men på land är nog budo den mest allsidiga sporten. Dessutom ingår det en hel del mental träning. Karate är 50 procent teknik och 50 procent mentalt. Unikt projekt 1998 gick första resan av nio till Asien och Japan. Då åkte han dit för att berätta om det unika budoprojekt man jobbade med i länet. För fyra år sedan var han där som utbytesstudent på ett budouniversitet efter att han fått stipendium. ? Jag bodde fyra månader i en liten byhåla som heter Katsuura, ungefär som Boden. En stad i Bodens storlek där borta är inget annat än en byhåla, säger Pontus och ler. Den japanska kulturen är mycket annorlunda jämfört med den svenska. ? Där är det inte ovanligt att man jobbar från sju på morgonen till tio på kvällen, sex dagar i veckan, säger han. Synen på funktionshindrade, som CP-skadade Pontus Johansson själv, är också mycket annorlunda i Japan. ? Där är det ungefär som det var på 1960-talet i Sverige. Man vill mer kanske gömma undan handikappade och ser inte deras möjligheter, bara begränsningarna. Men du håller som bäst på att förändra den bilden i Japan? ? Jo, men jag har ju gjort det här enbart av egoistiska skäl från första början egentligen. Det var ju min habilitering det handlade om. Men det är klart att det är roligt om det blir sådana effekter av vad jag gör så att det kan hjälpa andra. Jag är inte heller ensam om det här. Det finns fler som jobbat och delad glädje är dubbel glädje, säger Pontus som inte vill framhäva sig själv. I Ryssland har man också fått upp ögonen för Johanssons jobb och det kan bli aktuellt att han åker till Vladivostok och föreläser. I slutet av augusti var en japansk grupp blivande sport- och gymnastiklärare under ledning av professor Kantaro Matsui, på plats i Boden. Det var tredje året som detta utbyte skedde. Professor Matsui vill visa de blivande lärarna hur Pontus Johansson med flera jobbar i Sverige och hur den unika ideella föreningskulturen fungerar. Inte bara jobb Förutom budosporten, som till stor del är Pontus Johanssons liv, kan han tycka om att svinga en bägare ibland om omgivningen är den rätta, vilket dock inte händer allt för ofta i Sverige, tycker Pontus eftersom själva alkoholen i sig inte är av högsta prioritet för honom. ? Pubarna i Sverige är inte så bra som i Australien eller USA. Här är det mer dans och musikställen och inte genuina pubar. Jag är ju inte så dansant ... Men man går ju bättre hem från krogen, som Jesper Odelberg säger, säger Pontus och skrattar. Nu är det inte bara budo och jobbet som drar i Japan ? utan något mycket viktigare. I somras, då han bland annat besökte 15-miljonersstaden Tokyo, sa det plötsligt klick. Därefter har det varit mycket e-post, SMS och MMS från Svartbyn till Japans huvudstad. Men det är en helt annan historia. Kandidat nummer 6 Fakta/ Pontus Johansson <IMG height=381 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bildernovember2004/Pontus15.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>Ålder: 33. Yrke: Instruktör och administratör för budoklubbarna på Norrbottens handikappidrottsförbund. Budo är ett samlingsord för många olika kampsporter. Familj: Singel. Så röstar jag: Jag röstar på Rebeccas mamma, Inga Lindberg. Jag har själv erfarenhet av att slåss mot fyrkantiga myndigheter och vet hur fruktansvärt jobbigt det kan vara. Sex norrbottningar ? förtjänstfulla människor som alla utmärkt sig under året. En av dem kommer att utnämnas till Årets Norrbottning 2004. Det är en utmärkelse instiftad av Norrbottens-Kuriren och det är ni läsare som ska rösta fram vinnaren. Vem av dessa kandidater tycker du har gjort sig mest förtjänt av titeln? Gör din röst hörd ? var med och rösta fram Årets Norrbottning 2004!