Årets Luleåbo - kulturens förkämpe

Omhuldandet av kulturen i Luleå i stort, om Kulturens Hus i allmänhet och konsertsalen i synnerhet är något som de två första "Årets Luleåbor" har gemensamt, förutom då att de båda har sin uppväxt i Gällivare/Malmberget. Den omtanken har gjort starkt intryck på Luleåborna som två år i följd lyfter fram kulturpersonligheter, var och en på sitt sätt, i rampljuset. - Att vi båda kommer från samma trakter kan vara en tillfällighet men kanske ändå inte? I Malmberget, där jag växte upp, har alltid funnits en stark kulturtradition. Det stora företaget, LKAB, fanns på min tid som ung i samhället, med i bilden och stöttade på olika sätt. Många "gruvisar" ägnade stor del av fritiden till att förkovra sig som musiker och unga grabbar och flickor fick bästa tänkbara undervisning av legendarer som Mischa Pedersen och Kalle Lagerqvist med flera, berättar Erik Sundström, själv violinist i Luleå Orkesterförening, som han tillhört ända sedan han blev Luleåbo 1956. Mötte kärleken i Smedsbyn Erik kom till Luleå för att tillträda en tjänst i Handelsbanken, den bank som han blev trogen fram till sin pensionering 2000. Det blev 46 år i banken och från sin position i banken blev Erik ett både väl känt och välkänt ansikte för många Luleåbor. "Årets Luleåbo" blev alltså Luleåbo 1956. Eriks föräldrar kommer ursprungligen från Smedsbyn och i Smedsbyn hittade Erik sin blivande hustru, Ella. -Hon stod på knä och rensade ogräs i ett morotsland när det small, minns Erik med ett brett leende. Om Erik riktigt sträcker på sig kan han från sin tomt skönja morotsbacken på Ellas hemgård, "Vikabacken", där sonen Birger i dag driver en butik. - Att vi, när tillfället kom 1964, skulle köpa hus i Smedsbyn kändes som ganska givet, berättar Erik som trivs i den lugna miljön och dessutom kan njuta av utsikten ned mot Smedsbyfjärden. Pendlingsavstånd - Från Smedsbyn och in till Kulturens Hus och Luleås många aktiviteter är lagomt pendlingsavstånd. Det tar en halvtimme så står man mitt i stan och vill vi till Boden och allt som händer där på kulturens område gäller detsamma. I Smedsbyn har Erik Sundström samlat energi för att orka ta den ena striden efter den andra i sin långa kamp för att dra sitt strå till den stack som till slut blev ett Kulturens Hus i Luleå. - I mitten av 1990-talet lovade Luleås dåvarande kommunalråd, Kjell Michelsson, att vi skulle ha ett konserthus 1998. Det tog jag fasta på och började då en lång nedräkning mot målet, invigningen av Luleås efterlängtade konserthus. Nu blev det inte så utan i stället skrotades planerna på ett bygge. Jag minns att jag vid orkesterföreningens årliga framträdande i domkyrkan, tog mod till mig och konstaterade att; "vi bevittnar nu ett av de största politiska sveken i Luleås historia". Det var tuffa ord men just vid den tidpunkten kände jag så, minns Erik. - När den största besvikelsen lagt sig blåstes nytt liv i aktionsgruppen för ett konserthus i Luleå. Jag har fått väldigt mycket ljus på mig personligen men alla måste veta att jag sannerligen inte kämpat ensam. Det är många eldsjälar som brunnit för den här goda saken. Namn som Hans Tirsén, Allan Sundberg och Janne Thurfjell, för att nämna några, har alla bidragit med att blåsa på glöden. Ny ledning - nya förutsättningar - När Luleå fick en ny kommunledning vid valet 1998 ändrades förutsättningarna till det bättre för alla som ivrigt arbetade för ett konserthus i staden. Ett par år tidigare hade vi i en samlad demonstration, där två starka s-profiler som Sven Köhler och Sigfrid Andersson gick i täten, för att väcka liv i arbetet för ett konserthus. Vi var gott och väl 300 som marscherade Storgatan fram i riktning mot stads- huset, berättar Erik. Från hösten 1998 vände vinden för Erik och hans medspelare. Det blev nästan spel mot ett mål och snart var stunden inne när beslutet skulle tas om byggandet av ett konserthus. Erik satt förstås med bland åhörarna när kommunfullmäktige äntligen, efter alla dessa år av beslutsvånda, klappade till och saken var klar. Luleå skulle få sitt, av många efterlängtade, konserthus. -Jag minns att jag gick fram till Karl Petersen och tryckte hans hand. Det var en glädjens stund och ännu roligare blev det när det stod klart att huset skulle byggas i kvarteret Uttern, den plats jag hade högst upp på min önskelista. Den långa kampen som aktionsgruppen fört hade verkligen inte varit förgäves. Guldspaden en humörhöjare Hemma hos Erik hänger en guldspade i hallen. Den förärades Erik i samband med att första spadtaget för Kulturens Hus togs den 4 april 2005. - Jag påminns varje dag om att drömmen blivit verklighet. Jag kan inte undgå att se spaden . Den är en humörhöjare och vitamininjektion varje morgon, säger Erik med ett brett leende. När Kulturens Hus invigdes med pompa och ståt den 13 januari satt Erik på första raden tillsammans med kommunalrådet Karl Petersen. Erik hade sedan länge bestämt sig för att inhandla en smoking för att vara riktigt fin, den första kvällen i Kulturens Hus. - Det var inte för att vara snobbig utan just för att kvällen som sådan var så speciell att jag ville se proper ut. Nu hänger smokingen i garderoben och jag vet inte om den kommer till användning någon fler gång, berättar Erik. Nästa års vinnare? Sedan invigningskvällen har det blivit många besök i det stora huset. Erik och Ella missar inte gärna musikstunderna. Här framöver blir det att bevittna folkmusikgruppen J.P. Nyström, med idolen Svante Lindqvist i fronten. - Svante är suverän men så är han också från Malmberget och därmed även han ett ämne till en blivande "Årets Luleåbo", slutar Erik och bjuder på en kandidat till kommande år.