2019 beslutade regeringen att reformera Arbetsförmedlingen från grunden och 4 500 anställda varslades om uppsägning.
Från att ha varit 271 medarbetare i länet för sex år sedan har antalet i dag minskat till cirka 100.
Marita Lundgren, enhetschef för lokala Arbetsförmedlingen i Norrbottens län, har arbetat på Arbetsförmedlingen sedan 1999 och upplevt hela den stora förändringen av myndighetens uppdrag.
– Regeringens idé var att Arbetsförmedlingen i väldigt hög utsträckningen skulle köpa tjänster genom upphandling av privata företag, i stället för att utföra dem själv, berättar hon.
Arbetsförmedlingen fortsatte att hålla i myndighetsutövningen, det vill säga planeringar för insatser, utbetalningar, aktivitetsrapporter och andra kontroller. Sedan var det de upphandlade företagen som skulle arbeta med de arbetssökande.
Arbetsförmedlingen har historiskt upphandlat en lång rad olika arbetsmarknadsutbildningar av privata aktörer. Nu fick de privata konsulterna även ta över stödjande insatser och matchning för arbetssökande.
Samtidigt som detta skedde minskade resurserna till Arbetsförmedlingen kraftigt och det blev nödvändigt att dra ner på antalet kontor. I Norrbotten stängdes kontoren i hälften av alla kommuner. På de orter där det ännu finns kontor är det i några fall bara ett par anställda.
Majoriteten av de "personliga mötena" för de arbetssökande sker via webben eller på telefon med arbetsförmedlare som kan sitta var som helst i Sverige.
Några spontanbesök hos Arbetsförmedlingen går inte längre att göra. På några ställen i länet finns Statens servicekontor där man kan gå in för att få svar på enklare frågor som att fylla i blanketter eller navigera på hemsidan, men inte ge något fördjupat stöd.
– De team vi har på Arbetsförmedlingen som faktiskt träffar arbetssökande och arbetsgivare har blivit mindre och ska täcka ett stort län.
De måste koncentrera sig på arbetssökande med större behov, till exempel de som anställs med lönestöd.
– Våra medarbetare gör ett fantastiskt arbete, de brinner verkligen för att bidra till länets kompetensförsörjning, men de skulle behöva vara flera.
I år har Arbetsförmedlingen ett sparbeting.
– Redan ifjol fick vi mindre pengar, men nu rör det sig om ännu mindre.
Regeringen har i sin budget satsat på Försvarsmakten, kriminalvården och polisväsendet.
– När pengar går till annan verksamhet måste de ju tas någonstans ifrån.
De minskade ekonomiska resurserna beror också på att Norrbotten har näst lägst arbetslöshet i landet, vilket gör att länet inte prioriteras.
Detta leder till att de i någon mening blir bakbundna.
– Ju färre händer vi har internt och ju mer tid våra egna medarbetare måste lägga på själva myndighetsutövningen, desto mindre tid har vi att lägga på våra upphandlade tjänster och särskilt på orter där vi inte har så många arbetssökande, konstaterar hon.
Det gäller också andra viktiga samarbetspartners som kommunen, Försäkringskassan, Samhall, kriminalvården och Samordningsförbundet.
– Följden blir att det blir längre ledtider innan vi kan hjälpa de arbetssökande. Det är ett utmanande läge, det är det.
Framförallt påverkas arbetssökande som behöver ett sammanhållet stöd av flera parter, kanske under en längre tid.
– Det kan till exempel vara språksvaga, lågutbildade och personer med funktionsnedsättning.
I och med att de är färre medarbetare blir det också färre kontakttillfällen med tänkbara arbetsgivare både i privat och offentlig sektor, särskilt på orter där det inte finns några kontor.
Ytterligare en utmaning i att ge service i länet är att det på vissa orter är så få arbetssökande att det är svårt att få till en privat matchningsverksamhet.
– Det är positivt med låg arbetslöshet, men det kan också innebära att tillgången på insatser på vissa orter påverkas.
Exempelvis tjänsten "Rusta och matcha" saknas på flera orter, samtidigt som inte heller Arbetsförmedlingen har något kontor på plats.
– På dessa orter är man hänvisad till distansservice eller till närmaste AF-kontor.
10 000 personer från länet är i dag inskrivna på Arbetsförmedlingen. En fjärdedel är öppet arbetslösa, en fjärdedel är inskrivna i någon typ av program och återstoden arbetar med någon form av anställningsstöd från Arbetsförmedlingen.
Generellt sett ser hon en välvillig inställning hos arbetsgivarna att anställda även personer som står längre ifrån arbetsmarknaden.
– Samtidigt kan det vara så att vissa organisationer är så slimmade att de inte kan utse någon som är handledare åt en medarbetare som kommer in från Arbetsförmedlingen för det finns ingen luft i systemet. Det blir ett dilemma.
Möjligheten finns fortfarande att anställa någon och ansöka om lönebidrag innan.
– Överlag finns det gott om pengar till anställningsstöd, arbetsmarknadsutbildningar, praktik och andra insatser. Men det krävs att vi hinner lägga tid och kraft på att få ut alla på arbetsmarknaden.
Just den typen av arbetsuppgifter kan de aldrig lägga ut på en entreprenör.
– Vi har ett bra läge i Norrbotten och jag är optimistisk. Det som oroar mig är att vi just nu är en flaskhals. Vi hinner inte hinner arbeta med de möjliga insatser vi har till vårt förfogande. Vi har för liten kapacitet i nuläget. Det är inte bra för ett expansivt län som Norrbotten som skriker efter arbetskraft.