Det var 2006 som Vägverket drog igång ett projekt med bussvärdar.
-Det var ett landsomfattande projekt under ett år. När det hade avslutats var det bara Luleå kvar som gick vidare och då med Länstrafiken under två år. Efter det så var vi två resvärdar kvar som tillsvidareanställdes, berättar Annlouise som stortrivs med sitt servicejobb.
- Handikapporganisationerna, till exempel Synskadades riksförbund, drev på för att vi skulle få vara kvar berättar hon. Och att värdarna betyder mycket för att göra resorna för funktionshindrade lättare, är helt klart, det får de höra. Men de servar alla.
Livlinor
- Barn, gamla, turister, våra nysvenskar, vi träffar alla möjliga människor och man får vara lite innovativ ibland, säger Annlouise som berättar om när språkkunskaperna inte räcker till. Då gör hon som i Postkodmiljonären - hon ringer sina "livlinor".
- Ja, jag har kompisar som pratar spanska och ryska med mera och när jag går bet att förstå då ringer jag någon av dem och får klart för mig vad den utländska bussresenären vill ha svar på.
Hon berättar att det kan bli rätt dråpligt ibland.
- Det var en kille som kom och pratade ryska. Han hade med en lapp som han visade mig som förklaring till vart han skulle. Han hade ritat ett skrivbord, stol och bokhylla. Jag trodde att han skulle till Ikea, säger Annlouise och skrattar gott.
Hennes ryske kamrat som fick ett samtal kunde dock klura ut vart resenären skulle, och det var definitivt inte till något varuhus.
Tryggt
Varje vardag mellan 7.30 och 19.00 finns Annlouise och hennes kollega Leif på stationen till hands för alla åkande oavsett om de ska med Pajalabussen, kärran till Umeå, Sunderby sjukhus eller flygbussen. Och behöver inte resenärerna hjälp så uppskattar ändå många tryggheten i att det finns någon som bryr sig ifall att man skulle behöva svar på någon fråga eller bara snacka med en stund.
- Här går det förbi folk som inte ska med bussarna och de brukar säga att det är trevligt att se oss i våra gula västar.
Många resenärer som är återkommande, både frekvent och med längre intervaller blir som goda vänner.
- Varje sommar brukar det komma en 90-årig dam söderifrån och det är så härligt att träffa henne, säger Annlouise och sätter handen mot hjärtat.
Tur i retur
Riktigt tokigt har det också hänt att det blivit, dock utan trafikvärdens förskyllan.
- Jo, en gång satte jag en parant gammal dam på Jokkmokksbussen. Hon skulle hälsa på anhöriga, jag hjälpte henne att betala och hon åkte. Det visade sig sen att hon inte var helt klar och inte alls skulle med någon buss. Men det ordnade sig, hon hamnade inte i Jokkmokk, berättar Annlouise.
För den som vill känna att de vill vara säkra på att få assistans går det också att beställa det i förväg
- Ja, det går fint att ringa till oss och vi skriver upp i en pärm om till exempel gamla tant Agda ska resa från Kiruna till sina barn i Skellefteå. Då ser vi till att det funkar.
Servar chaufförer
Värdskapet är också till gagn för chaufförerna, berättar Roger Marklund som kör för Granbergs buss:
- Om vi råkar ut för någon försening och vill få fram det till anslutningsbussen så ringer vi gärna resvärden som effektivt sköter om informationen, säger Marklund uppskattande.
- Vi är väl lite spindlar i nätet, säger Annlouise och råkar för andra gången fråga Rawad Safin vart han ska åka. De garvar glatt och bussåkaren ser uppenbart ut att uppskatta omtanken.