"Här ska jag sova i natt", säger Annika Klefsjö.
Ett lätt snöfall, totalt mörker och bara ljudet av kvistar som knäcks. Att sova utomhus under en gran kan vara helt magiskt, men det gäller att hålla tankarna i schack – var det ett djur som knäckte kvistarna?
–”Undrar när björnarna vaknar?” var min sista tanke den natten och det var kanske inte det bästa för nattsömnen, skrattar Annika Klefsjö.
Annika Klefsjö bäddar för natten på familjens altan under kalla nätterna på höst, vinter och vår. Sommarnätter sover hon bara ute vid fjällvandring.
Hon är Luleåbon som växte upp i fjällvärlden och alltid tankat kraft i naturen. Hon har gärna walk- and talkmöten i skogen och kan promenera broarna runt i minus femton bara för att det är så härligt. Under pandemin blev Annika Klefsjö en hängiven vinterbadare och vadar fortfarande ner i den iskalla vaken flera gånger i veckan. Därför är det inte så konstigt att hennes nyfikenhet genast väcktes när hon tog del av berättelser om människor som sover utomhus.
– Jag blev bland annat inspirerad av en dokumentär som handlar om Markus Torgeby. Han bodde i skogen i fyra års tid. Sedan berättade en badkompis för mig att hon brukar sova utomhus då och då och jag tänkte att det där tror jag att jag skulle gilla.
Annika Klefsjö bäddar för ett natt i det fria.
Annika Klefsjö bestämde sig för att testa. Hon fick låna en vintersovsäck av en kompis och rullade ut en uppblåsbar madrass hemma på altanen.
– Det var inte en optimal utomhusbädd. Sovsäcken bara gled runt på luftmadrassen och jag hade svårt att komma till ro. Jag slogs av hur mycket ljud det är även nattetid. Det är biltrafik och människor som rör sig på gatan. Tystast är det mellan tre och fem.
Även om det inte blev någon vilsam första natt i vinterkylan så ville Annika Klefsjö fortsätta att experimentera med utesovandet. En gång är ju ingen gång. Hon har sovit i skogen, men bäddar oftast ner sig hemma på altanen.
Med ett underställ, ullsockar och mössa går Annika Klefsjö till sängs.
– Jag började förra vintern och fortsatte att utveckla bäddandet. Nu har jag en sängram och ett sängbord som alltid står på altanen. Madrass och sovsäck förvarar jag inomhus på dagarna och sedan bäddar jag när det är dags att sova. En skön kudde hör också till bäddningen. För att utesovandet ska kunna ske regelbundet måste det vara skönt och enkelt, säger Annika Klefsjö.
I början ägnade hon sig ofta åt att fundera på var de olika ljuden kom ifrån, och tänk om någon skulle komma in på gården?
– Det gäller att möta sig själv och sina rädslor. Det är lite samma sak som när man börjar bada i isvak. Nuförtiden oroar jag mig inte och de enda som kommit in på gården är grannarnas katter som brukar stå och titta på mig en stund, skrattar Annika Klefsjö.
"Här ska jag sova i natt", säger Annika Klefsjö.
Hon utforskar om utesovande för med sig hälsofördelar och säger att hon under de senaste nätterna sovit riktigt gott.
– Det bästa med att sova utomhus är att vakna till den kalla, friska luften och att höra fågelkvittret på nära håll. Jag har hängt upp flera fågelmatare som jag ser från min bädd. Jag ligger gärna kvar och njuter av morgonen, kanske tittar solen också fram och det är magiskt.
Annika Klefsjö trivs bäst nära naturen och bjuder gärna småfåglarna på mat.
Annika Klefsjö säger att hon försökt locka med sig maken Jesper, men han är än så länge skeptisk till att välja bort sängvärmen i sovrummet.
– Men det är inte alls kallt i sovsäcken. Tvärtom. Jag sover i underställ och dubbla yllesockar. Mössan drar jag på mig när jag borstat tänderna. Sedan säger jag god natt och går ut.