I fyra delar uppmärksammar vi eldsjälar i Luleå som på sina jobb eller sin fritid brinner för sina uppdrag. Vilka är förebilderna, drivkrafterna och vad hoppas de åstadkomma med sitt arbete? Det här är andra delen om Annica Löfling som sammanför främlingar som blir vänner för livet.
– Vad fint det blev, nu kan man se att det växer trädgårdsnejlikor och tagetes här. Saleh, vill du ta med kryddor hem?
Annica Löfling, regional verksamhetskoordinator för den ideella organisationen Hej främling! Norrbotten, påtar i jorden tillsammans med sina vänner Saleh Mabrook och Nide Hissian.
Saleh plockar ett lavendelblad och via hans min går det att utläsa att det kommer smaka till någon gryta. Nide, som har en känsla för matlagning, berättar att basilika och persilja är det som finns i hennes kryddskåp.
Både Saleh och Nide var en gång främlingar i landet gult och blått men fann vänskap i varandra via Hej främling! där de träffade Annica.
– Hur jag känner Annica? Hon är min bästa vän, säger Saleh.
Annica Löfling är uppvuxen på landsbygden runt Mälardalen med djur och natur runt sig. Ett Bullerbyliv där grannbarnen samlades på grusvägen runt husknuten.
– Livet med hästar och hundar har varit grejen fram till det att jag började på universitetet. Jag började plugga i Uppsala och flyttade sedan till Stockholm. Jag blev vuxen, skaffade jobb och gjorde det som man förväntas göra.
Hon levde ett liv i huvudstaden med ett heltidsjobb som biokemist men kände sig inte tillfreds med de många timmarna på tunnelbanan och labbrocken som skulle av och på mellan varven.
– Jag upplevde mig inte stressad då men jag märker nu i efter hand att jag inte saknar något av det. Jag hade knappt någon fritid och det var svårt att njuta av att bara existera, säger Löfling.
På kvällar och helger ägnade hon tiden åt sitt arbete på Nattskiftet som verkar för ett tryggare nattliv för alla genom bland annat nattvandring.
Nedanför tårna skvalpar Råneåälven. Annica Löfling berättar att på fyra år bytte hon jobb lika många gånger men i samband med att hon fick en knäskada som skulle opereras blev hon sjukskriven och flyttade till sin mamma i Dalarna.
– Den pausen gjorde att jag fick tänka efter vad jag egentligen ville med livet och jag kom fram till att jag inte ville tillbaka till Stockholm. Det fanns inget där som jag saknade, säger Annica.
Istället blev hon granne med sin bror som bodde i Svartöstaden.
I en dominorörelse för hon, Saleh och Nide ogräset åt sidan och de senapsgula blommorna gör sig synliga där under.
Organisationen Hej främling! finns runt om i hela Sverige för att skapa samhörighet och gemenskap och riktar sig speciellt till vuxna nyanlända.
Saleh Mabrook, som en gång i tiden var nyanländ i Kiruna, bär nu en t-shirt som pryds av loggan Hej främling! Nu är det han som ordnar med aktiviteter för den som vill vara med i gemenskapen.
– Det finns mycket utanförskap i Luleå och många asylsökande även utanför i till exempel Råneå och Niemisel. Jag var i deras situation förut och vill nu hjälpa de att känna sig inkluderade i samhället, säger han.
Annicas bekanta i Stockholm tycker att hon har gjort en stor livsförändring genom att flytta till Luleå. Men det är inget i jämförelse, menar Löfling.
– Jag har inte bytt land, kultur och gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. I förhållande till det så är de människor jag möter här enorma förebilder.