Pandemin har gjort att fler har skaffat husdjur och nu när restriktionerna lättar och hemarbetet minskar ökar behovet att få hjälp med hundpassning. Anneli Engfors driver Luleå hundcenter på ett industriområde på Bergnäset i Luleå och hon säger att efterfrågan på hennes tjänster är jättestor.
I dag är det sex år sedan hon och dottern Nathalie Engfors tog över verksamheten.
– Jag har aldrig annonserat på de här sex åren. Det vågar jag inte. Det är sådant tryck på platserna, säger hon.
Hon berättar att det i dag finns cirka hundra platser totalt på de hunddagis som finns i Luleå. Hon själv har i dag 41 hundar inskrivna och år 2019 fanns det över 8 000 hundar registrerade i Luleå kommun.
– Och nu efter coronan är det ju ännu fler. Och nu ska många också tillbaka till sin ordinarie arbetsplats när pandemirestriktionerna lättat och då ökar behovet ytterligare, säger hon.
Det ringer hundägare som söker plats ändå och hon berättar att det smärtar att behöva tacka nej.
– Det gör ju ont i hjärtat men vad ska vi göra. Vi får inte plats med fler och för oss är det viktigt att hålla en bra kvalitet. Därför måste man dessvärre säga nej, säger hon.
Det är också städat och fräscht i lokalerna.
– Det kom in en hantverkare som sa ”men det luktar ju inte ens hund här”. Och så ska det vara. Hundarna ska känna sig trygga här och så ska det vara rent, säger hon.
Det är helt tyst men när ett av rummen får besök av en fotograf med två kameror på var axel, ja då höjs ljudnivån. Det är bara fyraårige tollaren Vidar som sitter helt lugn och kollar.
– Ja, han är så cool. Han är fyra år nu och han har varit här sedan han var sex månader så han är väldigt trygg i den här miljön, säger Anneli Engfors.
Mitt emot står de två engelska settrarna Nirak och Chip och när den förstnämnde får frågan om han trivs skäller han två gånger till svar. Unghunden Chip ligger i kojen och vickar lite nyfiket på huvudet.
– Hans husse har ju arbetat hemifrån så han har fått lära sig att hålla sig lugn, berättar Anneli.
Samtidigt stannar Karin Erkki med sin bil ute på parkeringen. Hon arbetar som HR-strateg på Regionen där hon har hand om personalfrågor. När hon är på arbetet får hennes två lappska vallhundar vara på hunddagis på Bergnäset.
– Jag har haft hund här sedan 2018. Den här är ju elva år och det är så skönt att veta att de har det bra när man själv är på jobbet. Min nya är valp så nu tränar vi på att hon ska gå in här och hålla sig någorlunda lugn. Men så har hon ju brorsan med sig under dagen, säger Karin Erkki och ler.
Anneli Engfors driver hunddagiset tillsammans med dottern Nathalie Engfors.
– Det funkar perfekt. Så har det varit från början. Vi är så överens, säger hon.
Sedan har de också två anställda och utöver det tar de även emot praktikanter från till exempel hundgymnasiet.
– Nu kommer det också ett nytt gymnasium som har en hundinriktning och så har vi också Sunderbyn folkhögskola och deras elever som också brukar göra praktik här, säger hon.
Att driva ett hunddagis kräver också en stor fysisk insats eftersom de är ute och går med varje hund som har plats där. Det här innebär att de som arbetar där går mellan femton och tjugo kilometer dagligen.
– Och de sliter och rycker ju också lite så det känns i kroppen. Men vi har ju bra bälten för att minska slitaget på rygg och axlar. Och på helgen har man ju egna hundar som man vill aktivera. Jag sover jättegott på natten om jag säger så, säger hon.
Hon skulle kunna utöka verksamheten men problemet är att fastighetsägare ogärna vill hyra ut när det handlar om hundar.
– De tycker att det sliter. Jag hade ju tänkt ta det här konceptet och utveckla det och starta upp i flera kommuner i länet men det går helt enkelt inte att hitta lokaler så det har jag lagt på is, säger hon.
Sedan måste det också ligga i utkanten nära till bra rastområden.
– Här är det ju perfekt med tallhed och promenadstråk alldeles intill, säger hon.
Det finns inte någon tanke att bygga?
– Det går inte. Man gör sig inte några pengar på det här utan man har ett arbete som jag trivs med. Jag tjänar väl typ hälften av mot det jag gjorde tidigare innan jag började med det här.
Men du trivs?
– Djuren och alla möten med ägarna gör ju att jag trivs toppenbra. Och att få göra det här med min dotter. Sedan är det ju svårt att vara deprimerad när man är ute med de här djuren och ser skogen, himlen och alla skiftningar i naturen.