I samma veva som Anna Sellén, Gammelstad, skilde sig började hon känna sig fruktansvärt trött.
– Jag har alltid haft tusen järn i elden med flera jobb samtidigt, eget företag och omfattande husrenoveringar. När jag tittar tillbaka i kalendern undrar jag själv hur jag hann med allt, säger Anna som tänkte att tröttheten berodde på ett hektiskt liv i kombination med separationen.
En kväll när Anna låg i soffan upptäckte hon att hjärtat rusade och vilopulsen var skyhög. Detta trots att hon kände sig i god form och mer vältränad någonsin.
Fler och fler symtom kom smygande och under ett träningspass rasade hon ihop.
– Jag orkade inte genomföra övningar som jag dittills klarat utan problem, säger Anna och berättar att hon drabbades av darrningar i armar och händer som gjorde det svårt att sköta vardagssysslor som matlagning och städning. Hon svettades och fick sömnsvårigheter.
När Anna gick till doktorn blev hon sjukskriven på halvtid på grund av stressymptom.
– De vanliga proverna visade inga avvikelser så doktorn uppmanade mig att vila och att göra roliga saker. Jag jobbade bara några timmar om dagen och vilade massor men mådde inte bättre. Jag var ledsen och orolig och sa till min chef att jag nog aldrig skulle bli frisk igen. Det värsta var att det verkligen kändes som att jag aldrig skulle bli frisk. Jag var deppig och nedstämd.
Anna berättar hur hon efter bara 3-4 timmars arbete blev tvungen att lägga sig och vila för att orka hämta barnen på fritids. Sedan var det dags att vila igen för att orka med matlagningen.
När sjukskrivningen skulle förlängas för tredje gången togs utökade prover och dessa visade att Anna hade rubbningar i ämnesomsättningen. Hennes sköldkörtel gick på högvarv, hon hade drabbats av hyperthyreos.
– Pusselbitarna föll på plats och det var både skönt och lite deppigt att få en diagnos. Jag minns att det kändes passande med ordet giftstruma, eftersom jag kände mig förgiftad. Men jag bestämde mig för att bli helt frisk från sjukdomen.
Anna berättar att hon hittade flera snackgrupper på internet, där hon fick kontakt med andra som drabbats av samma sjukdom.
– Men jag vill höja ett varningens finger för att lita på alla råd som ges i sådana snackgrupper. Mitt råd till andra är att fokusera på positiva berättelser och att fråga doktorn om de medicinska råden.
Anna fick träffa en endokrinolog som gav henne både betablockerare, för att lugna hjärtat, och sköldkörtelmedicin. Den första medicinen, ett svagt cellgift, gav Anna biverkningar i form av extremt svår klåda men nästa medicin, Tiotil, fungerade bättre och redan efter en månad hade både darrningar och hjärtklappning försvunnit. I början fick dosen justeras några gånger och efter två år kunde Anna trappa av medicineringen helt och hållet. Nu visar proverna att hon är fri från struma, även om hon inte tål stress lika bra som förr.
Anna mår bättre än på mycket länge och både jobbar heltid och orkar träna igen.
– Jag har lust och ork också för egna intressen som att umgås med vänner och att åka på dans.
Men Anna har också medvetet slagit ner på takten. Hon har skippat många av sina tidigare ”måsten” och unnar sig att ligga och läsa en god bok istället. Hon uppmanar alla att sluta stressa för att få ett – på ytan – perfekt liv.
– Hur många är det inte som renoverar sönder både sitt förhållande och sin hälsa när det vore bättre att strunta i att tapeterna är omoderna och åka på en charterresa tillsammans istället?