Vi var vuxna människor. Alla kriterier för en stabil relation var uppfyllda. Trots det säger han en dag: ”Jag har alltid varit ihop med vältränade tjejer och jag är orolig för vad mina kompisar kommer att tycka”. True story.
Så vi gick båda vidare i livet. I mitt ställe stod samma vecka en beredd inhoppare som var några kilo lättare. Och hade kanske några kilo mindre personlighet. Vad vet jag.
”Vad taskigt”, tänker ni och tittar på min bylinebild, ”hon ser ju inte alls särskilt tjock ut”. Ingen fara, det tycker inte jag heller. Anledningen att jag skriver om det är för att det hade kunnat vara jag. Jag hade också diverse utseendefixeringar och föreställningar.
För det är just det som det handlar om. Föreställningar och fixeringar. När den här situationen uppstod så bestämde jag mig för att sluta vara så brydd i utseende och istället bilda en hemlig klubb med alla som inte är perfekt-snygga. ”Den som sa det han var det”-klubben. För alla som säger att någon är ful, den är ful själv.
I ”Den som sa det han var det”-klubben så accepterar vi varandra för dem vi är med alla mysko små skavanker man än må ha. Runda, kobenta, flintskalliga, finniga, hängbröstiga, smaltjocka, überhåriga, cellulitiga och dubbelhakiga. Vi möter varandras ful-snygga blickar på stan och nickar lite lätt i samstämmighet för att vi vet att vi är soldater i en ny folkrörelse.
Kriteriet för att få vara med i ”Den som sa det han var det”-klubben är att man bestämt sig för att inte må dåligt för hur man ser ut. Att man omger sig med människor som man uppskattar för hur de får en att känna sig och inte för vad de har/gör/ser ut. Vårt uppdrag är att få andra personer som hamnar längre ner på snyggskalan att också känna sig accepterade för dem de är. Givetvis kan även snygg-snygga personer vara med i klubben. För vi har en egen skala, där de schysstaste är 10-poängare och de superytliga är en nolla.
Vi som är med i ”Den som sa det han var det”-klubben har alla någon gång förlorat på vår investering i skönhetsaktien. Vi trodde att ett utseende enligt mallen och materiella grejer skulle göra oss lyckligare. Att hänga med snygga personer med mycket pengar eller status skulle få oss att bli pangattraktiva. Men vi blev inte gladare eller hetare för det så vi lade av och slutade banta och slutade hänga med taskiga personer bara för att de liknar Orlando Bloom eller är bäst i fotbollslaget.
Du kan gå med i klubben du också. Det finns inget medlemstak. Inga avgifter. Våra styrelsemöten går ut på att man pratar lika entusiastiskt med alla på festen/i klassen/på jobbet oavsett hur de ser ut eller vad du kanske kan få ut av deras status.
Så gör dig själv en tjänst och acceptera dig själv som du är. Du är grym även om du har planetens mest tättsittande ögon eller kroppsbehåring på platser som ingen trodde var fysiskt möjligt. Sen släpp alla bekräftelsebehov. Omge dig enbart av folk som du lär dig något vettigt av och som ger dig en varm gosig känsla inombords. Och slutligen, om någon försöker få dig att tro att du är sämre än andra för hur du ser ut så ta ingen skit. Vi tjockisar tar strid för dig.