– Jag känner mig förtvivlad, det är rätt ord. De lyssnar inte på oss. De förstår inte oss. De förstår inte allvaret, säger Ann-Charlotte Lindmark, 63, som till vardags jobbar som gymnasielärare i Jokkmokk.
Hon har arbetat 20 år som sjuksköterska men sade upp sig från hälsocentralen i Jokkmokk när jourläkaren togs bort för några år sedan. Ansvaret på sjuksköterskorna blev för stort, ansåg hon.
Nyss ställde hon frågor till regionledningen inne i regionhusets sessionssal. Efter mötet står hon ute på parkeringen och besvikelsen är uppenbar.
Ni avbröt regionledningen, gång på gång, där inne. Varför?
– Vi avbröt mycket. Det är frustrerande, vi hade inte så lång tid och de ska stå och prata om sådant vi redan visste. Vi vill ha svar på våra frågor och att vi kan ha öppet jourverksamheten dygnet runt i sommar.
Tror du att det går att lösa rent praktiskt?
– Ja, det tror jag. Och det är det som är så oerhört frustrerande.
Många jokkmokksbor uttryckte sin oro för vilka situationer de kan hamna i.
– Vi har en ambulans bemannad av två personer. Säg att den är ute och kör, kanske någon vårdtagare behöver ligga på en observationsavdelning i Pajala. Det är 40 mil, då kan man räkna ut att de är borta fyra-fem timmar. Då är det tomt. Efter 20-07 är det stängt.
Så kan det bli i Luleå också, att ambulansen är ute och kör på annat?
– Ja, men de har inte tio mil här.
Det är ingen vanlig syn att ett hundratal demonstranter intar sessionssalen i regionhuset. Ett rum där politikerna vanligtvis sammanträder i regionfullmäktige, vårdens högst beslutande organ i Norrbotten.
Den här tisdagen hade ett 80-tal Jokkmokksbor tagit bussar ner till kusten. "Ropen skalla! Lika vård till alla!", skanderade demonstranterna med sina plakat.
Därefter bjöd regionrådet Anders Öberg (S) in samtliga, plus media, till sessionssalen.
Där började frågestunden.
Kan politikerna ändra verksamhetens beslut?, var en av frågorna. När Krister Berglund tog till orda inledde han med att säga att det kändes nervöst, sedan blev han avbruten när han gick in på bakgrunden till beslutet.
– Det där vet vi redan, sade Gunilla Nyberg högt.
– Vi har kort om tid, ropade någon annan.
– Hälsocentralen har klarat sig utan inhyrd personal fram tills för två år sedan, ropade någon.
– Ni äger beslutet. Ändra er och lös situationen
Därpå applåder.
Region Norrbotten beskrev svårigheterna med bemanningen, både egen såväl som inhyrd, till Jokkmokk och då främst sjuksköterskor.
Efter mötet säger Anders Öberg att han inte är förvånad att jokkmokksborna känner en oro, eftersom deras beskrivning är att de inte har tillgänglig vård.
– Jokkmokksborna har en tillgänglig vård dygnet runt i form av ambulansverksamheten, säger han.
Vad säger du om sakargumentet som förs fram, att det varit en bra bemanning tidigare?
– Det är sorgligt att vi inte förmått över tid att trygga bemanningen.
Om man tittar framåt, och er plan att minska inhyrd personal. Hur ska ni bemanna upp hälsocentralen i Jokkmokk, så att det finns vårdplatser året runt?
– Vi ser att det sker en förflyttning, att vi anställer fler. Nu gör konflikten med Vårdförbundet att vi inte kan anställa. Det förvärrar situationen.
Kan det vara så att hälsocentralen kan hålla öppet nästa sommar?
– Det måste vara utgångspunkten, att vi inte behöver göra en planerad stängning igen.
De är oroliga för att den ska läggas ned, och att det hänvisas till att man inte får dit personal. Är du orolig för det?
– De medicinska vårdplatserna är oerhört viktiga i Norrbotten, i och med avstånden. Jag ser att vi har en positiv utveckling för Norrbotten som helhet, sedan mars i fjol har vi anställt 50 fler sjuksköterskor.
Hur hjälper det Jokkmokk?
– Det hjälper inte Jokkmokk, inte den här sommaren. Jag är inte orolig för Jokkmokk specifikt. Jag tror de kommer att lösa det.
Kommunalrådet Henrik Blind (MP) säger att fortsatt krav från Jokkmokks kommun är att jourverksamheten ska se ut som den gör i dag.
– Jag hade hoppats att man avsatt betydligt mer tid, och framförallt när man påbörjar en sådan här process att man faktiskt är ute där det händer. Och att man inte behöver ta bussen till Luleå.
Hur beskriver du mötet?
– Det var en ganska, kan vi säga, livlig debatt.
En namninsamling på 1 370 namn lämnades över i slutet av mötet.