Lilla Jackie viftar på svansen och kikar nyfiket mot grusvägen. En bil är på ingång och dvärgpudeltiken håller koll.
– Men någon vakthund är hon inte, skrattar Anita Geijer, 63, som skaffade hunden för att få sällskap och närhet när hon blivit änka och ville flytta till stugan.
Stugliv har alltid varit en stor del av hennes och familjens liv. Hon, maken Lennart och barnen Magnus, Peter och Karin, hade tidigare ett fritidshus på en skärgårdsö. Där tillbringade de all ledig tid. När barnen blev vuxna var stugan Anitas och Lennarts gemensamma intresse. Dit tog de även båten på egen hand, precis som Lennart gjorde för nio år sedan. Den gången kom Lennart aldrig hem igen.
– Han drunknade på grunt vatten, alldeles intill vår båt. Ingen vet riktigt vad som hände, men från den dagen förändrades mitt och barnens liv. Lennart blev bara 63 år och jag var 55, berättar Anita.
Hon fortsatte att åka till stugan, men aldrig ensam. När Anitas systrar bestämde sig för att bygga fritidshus på Björkön och det fanns mark så att det räckte till Anita, valde hon att sälja skärgårdsstugan och bygga nytt intill systrarna.
– Jag trivs här och insåg ganska snabbt att lägenheten i stan var onödig. Jag åkte ju bara dit och vände. När jag bestämde mig för att gå i tidig pension, bestämde jag mig också för att flytta hit permanent.
Men Anita ville inte bo i stugan alldeles ensam. Det var då idén om en egen hund väcktes.
– Jag och Lennart hade en lakelandterrier när barnen var små. Barnen tjatade, men det blev Lennarts hund. När Terry dog skulle vi inte ha fler hundar.
Men nu längtade Anita efter sällskap och närhet. Hon ville ha en hund som gillar att sitta i famnen och helst en vovve som inte fäller päls. En arbetskamrat tipsade om två bra pudeluppfödare och hos den ena fick Anita napp. Anita hämtade Jackie dagen efter sin pensionering, för tre år sedan. Sedan dess har Jackie och Anita varit oskiljaktiga. Jackie följer glatt med på äventyr i såväl bil som båt och ut i friska luften.
– Tack vare Jackie tar jag mig ut på promenader flera gånger om dagen. Hon gillar att följa med till bärskogen och är ett väldigt roligt sällskap. Jag småpratar med henne om dagarna, skrattar Anita och berättar att Jackie varit en lättsam hund som inte bitit sönder något alls.
Anitas barnbarn älskar också mormors/farmors lilla ulltuss – och kärleken är besvarad.
Och bäst av allt: Jackie älskar att sitta riktigt nära i famnen!