Alla stilar tillåtna i fädrens spår i Luleå

De som hellre ville ägna sig åt inomhus- och sommarsporter, kunde pröva på fotboll och innebandy på en grusplan på Storgatan. ? Det är ju ett ljuvligt väder, konstaterade Petra Mörtsjö och vände för ett ögonblick näsan mot vintersolen. Sedan blev hon återigen fullt upptagen med att dela ut nummerlappar till alla skidåkande barn. Nytt för i år var att alla barn hade startnummer 1, vilket kanske är bra för jämställdhetens skull. Följden blev att speakern Anders Granberg detta år inte kunde nämna namnet på de åkare som kom mot målet i olika säregna stilar. Eftersom det är viktigt att barn blir sedda och uppmärksammade, så får vi hoppas att Svenska Skidförbundet tänker om till nästa år och återinför nummerlappar med särskilda nummer för varje deltagare. Alla deltagare vann Nå, nu hade alla startnummer ett och alla blev nummer ett också i mål. Barnens Vasalopp är nämligen inte mer tävling än att alla får samma pris, medalj och diplom, samt saft och bullar som delas ut på Köpmantoret. En av de åkande var till exempel Ida Sundberg, som är född 1995. I spåret fanns också lille-bror Tim Sundberg som åkte i gruppen av barn som var födda 1998. Det var premiär i Vasalopps-spåren för Ida och Tim. De blev påhejade av mamma Annika Martin som stod till tjänst med påfyllning energiförrådet straxt innan start. Det blev kex och vätska. Kompisen My Wallén hejade naturligtvis också. ? Det är ganska svåra backar, tyckte Ida Sundberg som hade provåkt spåret redan innan första start. ? Det här är både som en utflykt och för att de ska få prova på att åka med andra barn i spåret, berättade Annika Martin. Emma Öhman, Sunderbyn, hade redan innan starten gjort undan ett skidlopp på Storheden. Två lopp per dag, det är inte illa det. En veteran född 1994 Emma är född 1994 och har åkt i Barnens Vasalopp alla år det har arrangerats. Hon är en sådan där som är med i massa saker. Hon spelar fotboll och basket och springer och är med i scouterna. Vilket som är roligast? ? Allting är roligt, säger hon. Under loppet hade hon en egen hejaklack i pappa Robert Öhman, mamma Lena och mormor och morfar Marianne och Hans Svensson. ? Vi är alltid med och hejar, utropade mormor. Jennie Nordlund från Örnäset i Luleå sken som en sol när hon kom i mål efter loppet. ? Det var väldigt kul! tyckte hon. Utrustning i mångfalt Hon åkte så fort att hon fick gå ur spåret för att kunna komma förbi de som var framför. Måns Lövgren hade nog loppets snyggaste glasögon. Farmor hjälpte till med vätskebalansen. I spåret fanns alla former av utrustning representerade. Det var korta stavar till långa åkare och långa stavar till korta åkare och nya skidor och gamla skidor och skidoveraller och dunjackor. Huvudsaken var att ta sig runt och komma till mål. Lurigt vid Evertsberg Vid kontrollen ?Evertsberg? på Köpmangatan hade banläggarna lagt upp en ganska lurig backe. Där såg vi en och annan vurpa. Vid fikakontrollen på Köpmantorget stod Kristina Palo försedd med 300 bullar och dricka till alla deltagare. En och annan tog en chans och försökte sig på att fuska. ? Äsch, jag är bara en busig farbror, förklarade Nils-Åke Claesson som ställde sig på dottern Andreas skidor för att få chans på en bulle. Han blev dock avslöjad ganska kvickt och eftersom man inte får vara mer än tolv år i Barnens Vasalopp, så blev han utan bulle. Kvar blev bara skidspåren Andrea Cleasson är 5 år. Hon fick alltså bulle, efter att ha tagit sig runt spåret. ? Det gick bra, tyckte hon men mindes inte riktigt om hon höll sig på benen runt hela banan. Massor med barn och vuxna var alltså i farten på lördagseftermiddagen. Men bara några minuter efter att alla gått i mål fanns det knappt ett spår kvar av alla deltagare, funktionärer och den stora publiken. Jo, spår fanns det ju förstås. Skidspår. marianne.westin@kuriren.com 0920/375 47 Fotnot: Arrangörer för Barnens Vasalopp var Bergnäsets AIK och Luleå company.