Alla överens om Laponia
Det är tio år sedan UNESCO beslutade att utse världsarvet Laponia i Norrbotten. Det har sedan dess rått oenighet om hur ett världsarv ska förvaltas. Men nu är äntligen alla inblandade parter överens. - Bättre sent än aldrig, säger landshövdingen P-O Eriksson.
Samarbete
Att det finns ursprungsbefolkning i området har varit avgörande för Unescos beslut.
Sedan 2005 pågår ett samarbete mellan samebyarna, Jokk mokks och Gällivares kommuner, länsstyrelsen i Norrbotten samt Naturvårdsverket för att formulera en framtidsplan för Laponia. I går blev den färdig.
En förvaltning med samisk majoritet, bättre information, nya regler och riktlinjer och en bättre infrastruktur är de viktigaste punkterna i dokumentet som de inblandade parterna presenterade i Luleå.
Man tillsätter en tillfällig Laponiadelegation, som de kommande tre åren ska se till att dessa punkter uppfylls.
- Det är en historisk dag, säger P-O Eriksson som tror att processen gått så långsamt därför att ingen tidigare tagit tag i situationen.
- Det har funnits en hel del tjurskallighet också, säger Bertil Pittja från sameföreningen Mijá Ednam, som tror att det har varit en mognadsprocess där man lärt sig att lyssna på varandra.
Att för många kockar lagar dålig soppa verkar inte stämma i det här fallet, trots bordsplaceringen på presskonferensen, med samebyarna på ena sidan och kommunen och Naturvårdsverket på andra.
Gemensamt ansvar
Rösterna var samstämmiga och alla vill ta ett djupt bloss på fredspipan.
- Vi har haft väldigt konstruktiva samtal och vi känner att vi alla har ett gemensamt ansvar att driva det här framåt, säger
P-O Eriksson.
- Vi är väldigt nöjda, säger Gudrun Kuhmunen, från den samiska föreningen Mijá Ednam. De samiska intressena har satts i centrum, vilket var Unescos krav.
För samerna har sammansättningen av den framtida förvaltningen varit avgörande.
- Vi har haft som krav att den måste ha en samisk majoritet, säger en nöjd Gudrun Kuhmunen.
Nu saknas bara regeringens välsignelse.
Så jobbar vi med nyheter