Katrin Grönlund är kundrådgivare på Fonus i Luleå.
Djurens dag den 4 oktober är en internationell dag för att uppmärksamma djurrätt och djurskydd och har firats sedan 1931. Det är också en dag för att minnas och hedra sina bortgångna husdjur.
På Fonus kallas dagen Alla djurhelgons dag och instiftades förra året.
–Vi kommer inte ha någon ljusceremoni som sker på några andra orter men jag kommer att göra ett inlägg på sociala medier och vi kommer att tända ett ljus här hos oss, berättar Katrin Grönlund, kundrådgivare på Fonus i Luleå.
Begravningsbyrån utför inga djurbegravningar men arbetar tillsammans med Djurskyddet och lokala djurföreningar i det fall att någon avlider utan att ha ett hem till sitt husdjur.
– Vi har också haft människor som kommer in till oss och frågar hur de går tillväga för att adoptera eller ta emot ett djur och vi har haft möjlighet att kunna ge kontakter till dem.
Katrin Grönlund berättar att man enligt lag inte får begravas med sitt husdjur.
– Det finns också regler om hur man ska begrava sitt husdjur, det kan skilja från kommun till kommun, och regler för hur djup graven ska vara, säger Katrin Grönlund.
För tre år sedan fick Jeanette Eriksson säga farväl till sin älskade hund Daisy.
– Jag hade köpt henne från Örnsköldsvik där vi hämtade henne, jag och min dåvarande sambo. Men jag kände att jag ville köpa och betala henne själv utifall att det skulle hända henne något, berättar hon.
Daisy var liten valp när hon flyttade in, och levde tills hon var 15 år.
Jeanette Eriksson med bilden av Daisy. Sorgen har varit så svår att hon inte vill ha någon ny hund.
Daisy som unghund. Jeanette Eriksson hämtade henne i Örnsköldsvik.
Katten Tesla bor hos Jeanette Eriksson.
När dagen väl kom när Daisy skulle få somna in gjorde veterinären ett hembesök. Detta för att hunden ibland blev skärrad när hon skulle till veterinären.
– Så för att hon skulle känna sig trygg och hon var hemma och så, så fick det bli så. Jag har gjort jättemycket i mitt liv men jag tror att det var det svåraste jag nånsin gjort.
Jeanette Eriksson sade till sin dotter att hon aldrig mer skulle köpa en ny hund efter Daisy.
– Det finns ingen som kan mäta sig med henne ändå. Hon var verkligen speciell.
Tre år senare har hon ingen hund, men väl några akvariefiskar och en katt som heter Tesla.
– Några veckor efter att Daisy somnat in så såg jag annonsen på Tesla. Och den dagen jag hämtade henne så grät jag igen, men denna gång av glädje.