"Alla är rädda för oss"

Vad är du?  ? Jag är feminist och och demokratisk socialist ? och varken jag eller -någon annan i Fi, som jag vet, hatar män. Vad tycker du om Fi-avhopparen Ebba Witt-Brattström som gett Fi enormt hård kritik?  ? Tidigare har jag haft det allra största förtroende för henne. Hon och stödstrumporna gjorde ett -jättebra jobb 1994 när de skrämde upp -etablissemanget och vi fick varannan damernas i politiken. Jag vill inte prata dåligt om någon kvinna som kämpat väl och gjort bra saker för jämställd-heten. Det gör jag inte heller om det socialdemokratiska kvinnoförbundet som jag själv lämnat. Förbundet har gjort så gott de kunnat inom de ramar som samhället stakar ut. Fi har gått -utanför de -ramarna och det har varit väldigt -utmanande och egentligen är det ett steg till på vägen. Har Fi tagit monopol på -feminismen?  ? Nej. Det finns en väldigt stor -kvinnorörelse i Sverige. Det finns -borgerliga feminister och socialistiska feminister, det finns massor av olika inriktningar. Gemensamt är att man möts i att man kan se orätt-visorna -gentemot kvinnor. Att det finns en struktur där män som grupp, inte som individer, är överordnade. Man har -förslag på olika lösningar av ett -problem och då tycker inte jag att just Fi tar monopol på den feministiska -rörelsen och tankarna. Skulle inte du och alla andra -feminister som samlats i Fi göra mer nytta i respektive parti och försöka att få ändring på så sätt?  ? Jag har en lång tradition inifrån. Jag gick in i kvinnoförbundet 1982 och jag tycker att man gjort ett väldigt gott jobb på många områden, men när det till syvende och sist har gällt, har de lite mer spetsiga frågorna runt jämställdheten fått vika. Jag tänker till exempel på sextimmarsdagen. Jag hade nått vägs ände. De etablerade partierna behöver en ordentlig hattnål i baken och det tror jag Fi kan ge. Du kände dig för vad gäller Fi medan du fortfarande var -socialdemokrat ? hade det -varit möjligt att gå tillbaka om du inte valt Fi?  ? På sätt och vis hade jag stängt -dörren, visst. Jag hade ju kunnat stanna som medlem i SAP, men inget annat. Är det här en revansch för dig och ett sätt att fortsätta den -politiska karriären?  ? Nej, det är inte så. Jag har inte ens reflekterat över att ställa upp i ett allmänt val. Det är lite för tidigt att prata i såna termer och det kan ju komma fram många intressanta personer, både kvinnor och män, som platsar mycket bättre där än jag. Jag tycker att det är jätteintressant att vara med i styrelsen och jobba med organisationen, vilket jag gör nu. Jag vill vara med och -utforma sakpolitiken, men sen vilka personer som ska företräda det här, det är sekundärt. Medier och många andra är väldigt personfixerade, inte jag. Ni har beslutat att gå till riksdagsval ? har ni ekonomi till det?  ? Det är dyrt och vi har egentligen inga pengar till några val alls. På årsmötet fanns det en opposition som ville driva en förening utan att vi gick till val och jag röstade faktiskt själv på det och att vi borde vänta. Men det fanns en sån iver att vara med i valet, det var som nu eller aldrig. Men ingen ska ju inbilla sig att en nyfödd bebis, som man inte ens vet hur den kommer att se ut när den är två-tre år, kan bedömas på samma villkor som hundraåriga gubbar ... Då pratar jag om de här etablerade partierna. De vet vi hur de såg ut i tonåren, när de var medelålders och vi vet hur de nu stapplar fram. Hur ska ni få in pengar?  ? Det finns många idéer. Miljöpartiet tog lån och höll på att gå i konkurs när de körde igång ... Vi ska naturligtvis värva nya medlemmar (200 kronor i avgift) och sedan finns det ju kanske sponsorsbidrag att söka. Vi har ju kompetent folk i rörelsen som är med och jobbar med den ekonomiska biten, men visst kommer att det att blir ett hårt jobb. Kommer Fi med i riksdagen?  ? Jag hoppas att det, för det innebär att både kvinnor och män har vågat satsa på något annat. Vilken politik ska ni bedriva?  ? Det ringde en kollega till dig när jag satt i bussen från Örebro till -Stockholm efter årsmötet och var helt slut. Han frågade på vilket sätt Fi är -regionalpolitiskt bra för Norrbotten?  ? Då blev jag alldeles stum, men herre jösses. Jag sa att nu har vi varit i -Örebro och fött en bebis och vi måste väl ändå få låta bebisen lära sig gå och bli utan blöjor innan vi kan uttala oss om sådana saker. Men du kan ju fråga de här hundraåriga gubbarna under tiden, vad gör de och hur har de agerat under alla år för Norrbottens bästa, sa jag. Än så länge får vi avvakta och se vad de olika arbetsgrupperna kommer fram till, det materialet formas sedan till ett partipolitiskt program. Hur ser de etablerade partierna på er?  ? Alla är livrädda för uppstickarna och då måste ju de ?100-åriga -gubbarna? (de gamla partierna) sätta sig ner och fundera på varför det blivit på det här viset. Varför ryms inte vi inom de etablerade partierna. -Frågor som miljö, EU med flera har bara -skjutits åt sidan av socialdemokratiska -partiet. Den finns någon slags envåldshärskning i det här. När jag ser Göran -Persson och Fredrik Reinfeldt kan jag inte se någon större skillnad på dem. Två medelålders gubbar som står och skäller på varandra. De -kanske har samma färg på slipsen också. Så -kommer det en tredje gubbe med orange slips och säger samma sak. Vad gör du när du inte tänker på politik?  ? Sedan 1 augusti 2003 när jag -slutade som partiombudsman, vilket jag hade bestämt 2001, har jag varit arbetslös. Jag har arbetat med olika projekt sedan dess, senast med ett organisationsutvecklingsprojekt åt riksteatern där jag är ordförande. Jag gillar att jobba med organisationer och föreningar, som inte har råd med dyra konsulter. Jag har arbetat med att ta fram ett projekt för kvinnligt -företagande, men det är inte klart -ännu. Vi måste få möjligheter att erbjuda -kvinnor att stanna i Norrbotten.  ? Jag älskar teater och kultur. Sedan är jag jättemycket med mina tre barnbarn. Jag har ett mycket lägre tempo inom mig nu än när jag var mamma och därför ser jag fler detaljer hos barnbarnen. Då var man mitt upp i -allting. Att få följa en liten ny människa och stå nära ett barn igen, är guld. Jag tycker mycket om att rida på islandshästar också och var och hälsade på Lotta Gröning en del i Gäddvik. Jag tycker om djur, tycker om allt levande. Men blommor glömmer jag bort att sköta. Var växte du upp och hur kom du upp till Luleå?  ? Jag växte upp i Sörmland, i lilla röda bruksorten Åkers styckebruk. Det ligger fyra mil från Södertälje och fyra mil till Eskilstuna, mitt i gnällbältet. Mamma var 45 år och när hon fick mig och pappa var 48. Jag var enda barnet. Kärleken förde mig till Luleå 1970 med ett litet barn i famnen och ett i magen. Sedan flyttade vi ner igen till Strängnäs och bodde där mellan 1980-1985 för att sedan återvända norrut. I Strängnäs började jag jobba fackligt när jag arbetade som fritids-pedagog och förhandlade med Strängnäs -kommun. Tre favoriter: Bruce Springsteen. ? Vilken injektion för rättviserörelsen! Björn Afzelius.  ? Appellerar till mitt rättvise-patos. Bob Dylan.  ? Min ungdoms väckarklocka. Samtliga tre har underbara texter. Foto: HÅKAN GIDLÖW

"Alla är rädda för oss"

Kristina Niva hade nått vägs ände i SAP och lämnade "gubben" för en nyfödd bebis, Fi. När hon inte jobbar med politiken umgås hon med gubbarna Dylan, Springsteen, Afzelius eller sina underbara barnbarn.