Ett dygn innan intervjun ser vi till att Sven-Erik Alhem får tillgång till förundersökningsprotokoll och våra artiklar om mordet på Notviken i Luleå.
När vi når honom förklarar den förre överåklagaren att han givetvis inte kan målet från A till Ö.
På en rak fråga hur han ser på bevisningen, säger han inledningsvis:
– Åklagaren får aldrig chansa och har ett tjänsteansvar och måste kunna, på objektiva grunder, emotse en fällande dom i domstol om åtal väcks. Sedan är det fri bevisprövning i domstol.
Sven-Erik Alhem konstaterar sedan att en åklagare, i det är fallet Jonas Fjellström, måste i varje situation, varje sekund av en väntande eller pågående process, beakta allt som kan komma att tillföras i processen.
Till exempel bevisuppgifter från försvaret, som kan försvaga bevisläget.
– Objektivitetsplikten är stark hos åklagarsidan. Det är inte så som många i allmänheten tror, att en åklagare är en person med allmänpreventiv blick som till varje pris ska sätta dit någon.
Även i slutpläderingen, efter en huvudförhandling, ska åklagaren objektivt delge domstolen sin syn på all bevisning som har förekommit, förklarar Alhem.
Det kan i förlängningen leda till att åklagaren inte längre kan förvänta sig en fällande dom.
Då måste åtalet läggas ner.
Att det saknas teknisk bevisning som binder gärningsmännen till mordet på den 25-åriga kvinnan och mordvapnet, kommenterar Alhem på det är sättet:
– Det är oerhört svårt att göra en förhandsanalys av hur det kommer att bli. Men det är självklart att allt som är av tekniska beviskaraktär är guld värd med tanke på att den är oomkullrunkelig normalt, den låter sig inte påverkas av rädsla och är väldigt svår att angripa – även om det är möjligt.
Men allting avgörs under kommande rättegång, förklarar han. Då får kommer domstolen ta ställning till den samlade bevisning, bland annat de misstänktas kopplingar till organiserad brottslighet.
Därför finns också risken för påverkan hela vägen fram till att allt är över i rätten, förklarar Alhem.
– Det är någonting som jag dagligen pratar om. Vi har en olikhet i likheten-inför-lagen-principen i det här, eftersom starka kriminella krafter har skapat en nimbus av farlighet kring sig. Det medför att vanliga människor ofta inte vågar berätta fritt ut vad dom har sett eller hört.