Anna Eriksson och Viktoria Strand arbetar som sjuksköterskor på akuten i Sunderbyn. Just nu är det tufft.
Sjuksköterskorna Anna Eriksson och Viktoria Strand är båda skyddsombud på akuten.
– Just idag är läget lite bättre än igår och under midsommar, men vi har fortfarande några som köar för att komma ut på avdelning, säger Anna Eriksson.
Midsommarhelgen hade de cirka 270 patienter. Målet är en genomsnittlig genomloppstid på fyra timmar. Då ska patienten antingen få åka hem eller få plats på en vårdavdelning. Men under midsommar – som så många andra gånger – var de långt ifrån att nå det målet. Mer än 65 procent blev kvar i över åtta timmar och som längst i fyra dygn.
– Att patienter får vänta här i ett eller två dygn händer nästan varje dag, säger Anna Eriksson.
Anna Eriksson och Viktoria Strand skulle inte vilja byta yrke. Men arbetssituationen just nu är inte hållbar.
Den främsta orsaken är bristen på öppna vårdplatser på sjukhuset som gör att utflödet av inläggningsklara patienter har blivit betydligt sämre. Dessutom finns inte längre någon annan kvällsöppen vårdinstans, så på kvällarna får de även ta hand om enklare åkommor.
Till akuten i Sunderbyn kommer patienter i alla olika åldrar med alla möjliga olika åkommor.
– Många berättar också att de inte har fått tid på sin hälsocentral och söker sig därför till oss, berättar hon.
I semestertid blir det om möjligt ännu värre.
Akuten i Sunderbyn ligger inrymd i nya fina lokaler. Det som är problemet är att patienterna blir kvar här för länge.
Patienterna får alltid hjälp direkt vid livshotande tillstånd. Det är det mindre akuta omhändertagandet som blir lidande om belastningen är hög.
Patienterna som ligger och väntar i korridorerna kan exempelvis ha infektioner, olika kirurgiska åkommor som kräver operation eller komplikationer efter en operation.
– Vi måste prioritera de akuta patienterna och kan inte ge all den vård som de skulle ha fått på avdelning, förklarar Viktoria Strand.
De här sängarna är tomma, men på andra sidan i korridoren ligger det patienter i likadana sängar.
Det får konsekvenser.
– Det finns en stor risk för vårdskador, särskild när det gäller de gamla, sköra patienterna som blir kvar här i flera dygn, säger Anna Eriksson.
Akutvagnen.
Som exempel nämner hon risk för fall, överfyllda urinblåsor, trycksår och undernäring. De hinner inte alltid hjälpa dem på toaletten och det kommer inga matvagnar med varm mat, utan det enda de kan ge är nyponsoppa, yoghurt och smörgåsar.
De har heller inte samma utbud av mediciner som på en avdelning och hinner inte ha koll på vilka tider patienterna brukar ta sina läkemedel.
Viktoria Strand tror att anhöriga har förståelse för deras arbetssituation, men att de ändå känner frustration. Det gör hon själv också.
– En annan sak är att det är väldigt stökigt, säger Viktoria Strand.
När Kuriren är på plats är det fyra patienter som ligger i korridoren. Alla är äldre. Tre ligger och försöker vila, en sitter upp på sängkanten. En läkare sitter på en stol och pratar med en gammal kvinna. Allt sker inför öppen ridå.
– Det är omöjligt att upprätthålla någon som helst form av sekretess. Det finns inga skärmar eller draperier som hindrar att medpatienter hör vad som sägs, säger Anna Eriksson.
"Att patienter får vänta här i ett eller två dygn händer nästan varje dag", säger Anna Eriksson.
En transportör rullar förbi en säng med en sovande patient och en ambulanssjuksköterska passerar.
– Det är alltid ljust och folk som pratar här och det är svårt att sova eller vila – något som är viktigt när man är sjuk, säger Viktoria Strand.
På sistone har de ofta märkt att äldre patienter som är klara och rediga när de kommer in blir alltmer förvirrade efter några dygn.
Här har det legat en patient som har blivit utskriven, men genomsnittsvårdtiden är ofta lång.
De är egentligen inte underbemannade på akuten, men i och med att de har kvar patienter så länge drabbar det också de nya som kommer in, så att de mindre akuta fallen får vänta på behandling.
– Det kan ta timmar ibland, säger Viktoria Strand.
Viktoria Strand är inte tillfreds med det omhändertagande de kan ge patienter som blir kvar länge.
Hur är stämningen bland de anhöriga?
– Många har förståelse för oss och för att vi gör allt vi kan. Men vi upplever också att de är väldigt frustrerade. Det skulle jag också vara om det var min anhörig som låg här i flera dygn, säger Viktoria Strand.
– Och kanske är 90 år gammal, tillägger Anna Eriksson.
Att vårda patienter i flera dygn i korridoren innebär risk för vårdskador menar Anna Eriksson och Viktoria Strand.
Hur påverkar det personalen?
– Det blir en samvetsstress. Man vet vad som egentligen åligger en enligt Hälso- och sjukvårdslagen: Att ge en god, trygg och säker vård. Men när det inte är balans mellan krav och resurser är det omöjligt. Det blir inte patientsäkert, säger Anna Eriksson.
– Vi känner helt enkelt att vi inte räcker till, säger Viktoria Strand.
Teamkänslan är god på akuten och en bidragande orsak till att de trivs på jobbet.
Ändå har de aldrig funderat på att lämna yrket.
– Det bästa med att vara sjuksköterska på akuten är variationen. Att man kan göra skillnad för någon, att vi alla jobbar som ett team och hjälper varandra. Och så känslan när man har räddat ett liv, säger Viktoria Strand.
Viktoria Strand är sjuksköterska och skyddsombud på akuten.
– Man lär sig nya saker varje dag och det är otroligt socialt – man träffar så oerhört många människor, både patienter och kollegor, som ger en så oerhört mycket tillbaka, säger Anna Eriksson.
Men just nu längtar de efter semester.
Anna Eriksson har arbetat länge på akuten och märkt av hur arbetsbelastningen har ökat.