Två polismän fattar misstankar kort efter att de sett de två männen kliva av tåget i Luleå den 12 februari. Båda är klädda i svart, bär på likadana väskor – och de uppträder nervöst.
Insatsen blir en fullträff av oanade mått.
I de två väskorna påträffas totalt 36,7 kilo cannabisharts. Narkotika som på gatan har ett värde på runt sex miljoner kronor.
När de två männen ställs inför rätta på tisdagen förklarar advokat Marcus Ström, som försvarar 20-åringen, att hans klient inte kommer att svara på frågor som kan peka ut uppdragsgivaren.
Riskerna är helt enkelt för stora.
– Jag visste inte hur mycket det var. Jag skulle få 40 000 kronor, säger 20-åringen när hans hörs under rättegången.
– Dom sa till mig att det inte skulle vara värsta mängden, och jag trodde det var typ ett, två kilo. När jag lyfte på väskorna kände mig lurad – men jag kunde inte hoppa av.
Beslutet att genomföra knarktransporten togs av ekonomiska skäl, förklarar 20-åringen. Han ville inte längre låna pengar av sin flickvän, mamma eller pappa. Han skämdes över det.
– Jag ville köpa något till min flickvän, med mina pengar. Eller bjuda henne på krogen.
Samtidigt ville han hoppa av uppdraget när han insåg mängden. Men den här gången fanns det inget alternativ.
– Om jag inte hade gjort det här hade jag, min flickvän och våra familjer kommit till skada.
Jonas Fjellström konstaterar efter rättegången att de två männen är kurirer åt den organiserade brottsligheten, eller som han uttrycker det "springpojkar".
– Lockelsen, snabba pengar, blev för stor för dem. Det är naturligtvis en tragedi, säger Fjellström.
Han är säker på att uppdragsgivarna i det här fallet är kriminella grupperingar i Stockholmsområdet. Nätverk som sysslar med narkotikahandel i mycket stor skala
– Det är ju inte vem som helst som har kapacitet att lägga ut för närmare 40 kilo.
Och precis som i många andra fall lyckas inte polisen ringa in huvudmännen. En anledning är att kurirerna inte vågar prata.
– Vi försöker inte pressa dem heller. De utsätter sig för enorma risker om de skulle avslöja vem som har anlitat dem, säger Jonas Fjellström.
När rådmannen Benny Wernqvist avkunnar domen kort efter rättegången, konstaterar han avslutningsvis:
– Det är frestande att säga som åklagaren: det här var på många sätt onödigt.