– Ja, jag är både förvånad och besviken. Jag trodde ändå att bevisningen skulle räcka i och med att den räckte förut och att den är mer robust nu. Jag har både trott och hoppats att det skulle leda till fällande dom.
Jens Göransson har ingen uppfattning idag om exakt vad det är som kan ha lett till ett frikännande.
– Antingen är det så att man bedömt att huvudvittnet inte är trovärdigt eller så har man konstaterat att det inte finns något som binder Linna till brottsplatsen.
Han har inte hunnit läsa domen än, och vill inte uttala sig ännu om han tänker gå vidare och överklaga domen eller inte.
Han tycker ändå inte att det svenska rättssystemet har misslyckats i det här fallet, trots att Kaj Linna har dömts i två instanser och nu friats efter att ha beviljats resning.
– Jag måste läsa hur hovrätten har resonerat innan jag kan uttala mig om sådana saker, men jag tycker att vi har ett bra rättsystem som vi ska vara glada att vi har.
När det gäller huvudvittnets redogörelse, som målet till stor del har byggts upp kring, säger han att det kan ha haft betydelse för utgången hur hovrätten uppfattat hans vittnesmål.
– Det har ju gått 13 år. Då påverkas ju minnesbilderna.
Sammantaget tycker Jens Göransson ändå att utredningsmässigt, både polisiärt och från åklagarsidan, har allt gjorts som har kunnat göras.
– Vi har vänt på alla stenar som finns och jag är nöjd med den arbetsinsats som vi har gjort. När det gäller det här ärendet hade man inte kunnat göra mer. Man måste ju ändå komma ihåg att vi har kommit in 13 år senare.