När rättegången avslutades hade åklagarsidan, företrädd av kammaråklagare Anna Väppling och assistentåklagare Otto Neppelberg, radat upp omständigheter som de ansåg visade att 32-åringen haft för avsikt att döda sin granne.
Neppelberg anförde bland annat händelserna som presenterats i övervakningsfilm från den misstänktes lägenhet i Luleå. Den visade enligt åklagaren att 32-åringen agerat lugnt och sansat, och att han bland annat av den anledningen varit medveten om att han laddat hagelgeväret med ammunition, avsedd för rådjursjakt.
– Han har därför haft för avsikt att beröva målsägaren livet.
De två åklagarna ansåg att det i vart fall var visat att 32-åringen varit likgiltig om utgången, och därmed haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt.
Anna Väppling pekade på att utgångspunkten för mord i Sverige när det gäller straffvärdet är 16 års fängelse. I det här fallet fanns det enligt henne flera försvårande omständigheter.
En av dessa var att dådet föregicks av en viss planering. En annan, att offret blev överrumplad.
– Han blir sedan avrättad, säger Väppling
Hon slog sedan fast att straffvärdet låg på något över normalfallen för mord, 16 års fängelse.
Martin Wulkan hade en helt annat syn på den bevisning som presenterats. Advokaten menade att det fanns ingenting i målet som visade att hans klients avsikt var att döda målsägaren.
– Frågan är om det är ställt utom rimligt tvivel att min klient var medveten om att målsägaren skulle dö? I det andra steget är frågan om han var likgiltig till utfallet, säger Wulkan när han inleder sitt slutanförande.
Han gav inte heller mycket för åklagarnas påstående, att 32-åringens uppgifter om att hans avsikt bara var att skada målsägaren var en efterhandskonstruktion.
Att han därmed inte var trovärdig.
– Jag blir förvånad över åklagarnas argumentation. Han har varit hjälpsam under hela utredningen och mycket av det han har sagt har kunnat kontrolleras. Det här är något han har sagt från dag ett.
Advokaten konstaterade sedan att han inte ifrågasatte farligheten i att skjuta en person på nära håll. Men i det här fallet hade hans klient inte den insikten.
– Han hade kunnat skjuta två skott. Det gjorde han inte, för han var bara ute efter att skada honom, säger Martin Wulkan och pekar på flera omständigheter runt händelsen eller i direkt anslutning till den, som enligt honom talar i den riktningen.
De första kontakterna med poliser på platsen är en av dessa. Hans klient uppgav då, efter att han gripits: "Har det gått bra för honom?"
Wulkan hänvisar även till det som framkommit i utredningen, att hans klient går ut från lägenheten på uppmaning av SOS alarm för att titta hur det är med offret. Då har han förklarat för operatören att han skjutit målsägaren i armen.
– Det han ser då är skadan på jackan med den upprivna ärmen. När han går in har det blivit hans bekräftelse på att han träffat honom i armen.
Avslutningsvis yrkade advokaten att åklagarnas krav på att 32-åringen skulle dömas för uppsåtligt dödande skulle lämnas utan bifall.
Det som medgavs från försvarssidan var grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Parterna i målet var enig om att 32-åringen ska överlämnas för rättspsykiatrisk vård, i enlighet med utlåtandet efter den stora rättspsykiatriska undersökningen.
Innan de två sidorna fick ge sin syn på det som presenterats i bevisning hördes 32-åringens pappa.
Det blev ett känsloladdat vittnesmål.
– Jag fattar ingenting, att det kunde gå så här långt. Det är helt osannolikt, säger pappan med tjock röst.
Hans bild av sonen var en ansvarskännande person, som levt för familjen och barnen. Han skulle aldrig ha utsatt sig för risken att bli "bortkopplad" från barnen.
– Det är det som är så obegripligt.
Pappan berättade även att de tidigare fört ett samtal om att börja jaga tillsammans, för att träffas och umgås.
Domen, som 32-åringen får invänta i häktet, meddelas om en vecka.