Vi träffar Abdikadia hos vuxenutbildningen i stadsdelen Östermalm i Luleå. Där lär han sig nu språk och då framför allt svenska. Och hans svenska efter drygt ett år här är imponerande.
Vad jobbade du med i Somalia och varför flydde du och hamnade i Sverige?
- Jag prövade på att vara snickare, målare och det som motsvarar hemtjänsten här i Sverige. Men de många krigen och skottlossningar mot vanligt folk blev för mycket. Jag gav upp och flydde ensam. Nu bor jag också ensam i en lägenhet i Hertsön utanför Luleå.
Vad kan du tänka dig att jobba med i Luleå?
- Jag hoppas hitta ett bra jobb. Det skulle vara intressant att få hjälpa till vid ett äldreboende. Jag har fått en inblick i det jobbet och skulle bli jätteglad om jag kan göra en insats där.
Inte diskriminerad
- Så snart jag är ledig från SFI, svenska för invandrare, så söker jag jobb. Jag hoppas hitta ett bra jobb. Det känns bra med den hjälp vi invandrare får via Arbetsförmedlingen. Det är jätteviktigt även för oss att få ett jobb, säger Abdikadia.
Varför tror du att arbetslösheten ökar så mycket bland invandrarkillar?
- Jag tror inte det beror på att vi inte är födda i Sverige. Jag känner mig inte diskriminerad. Vi har inte hunnit få tillräckligt med utbildning, vi saknar erfarenhet och vi har inte de rätta kontakterna. Att vi måste gå till SFI och skolan så snart vi kommer hit gör också det lite svårare att få ett jobb. Jag har själv flera gånger besökt Arbetsförmedlingen, företagare och kollar ständigt på internet.
När vi hälsar på hos Arbetsförmedlingen i Luleå träffar vi en invandrare som passerat ungdomsgränsen, 24 år. Det är Natalia Haapaniemi, 41, som kom från staden Kursk i södra europeiska Ryssland till Överkalix för sju år sedan.
Hoppfull
- Jag jobbade vid Tallviksgården i Överkalix till för tre år sedan då jag flyttade till Luleå. Och i Ryssland jobbade jag som ingenjör i träindustrin. Nu har jag fått nys om ett jobb inom miljövård. Jag är här för att få hjälp med ansökningshandlingarna. Så nu finns hoppet, säger Natalia.
Vi träffar även Azad Hassan Abdullah, 27, med rötter i irakiska Kurdistan.
- Jag kom till Luleå 2004. Två år senare fick jag uppehållstillstånd. Jag har jobbat hos pizzerior tidigare. Men det två senaste åren har det varit kärvt att få jobb. Men nu har det lossnat för mig. Jag har på gång ett jobb hos en pizzeria i Piteå. Och det känns bra. Enda nackdelen är att jag måste pendla mellan Luleå och Piteå.
Aye Su Win, 18, sitter vid en dator hos Arbetsförmedlingen i Luleå och söker jobb åt sin mor Win Khin Win, 46.
- Vi kom från Burma för tre år sedan. Mamma är klar med SFI och söker nu främst jobb inom vården eller äldreboende. När vi bodde i Burma jobbade hon i affär. Själv har jag gått i skola sedan vi kom hit. Och nu pluggar jag SFI, säger Aye Su Win och fortsätter letandet av jobb till sin mor med datorn. Själv vill hon studera vidare ett tag innan hon satsar på arbetslinjen.